Runt Stephanies hår hänger en krans gjord av vitsippor. Hon ler och sluter ögonen när doulan Mirali Rabb för en bunt torkad, rykande salvia runt hennes gravida kropp. Rökelsen sägs rena gamla och negativa tankar och bjuda in till ny energi.
I en ring i skogsgläntan i Västanvik utanför Motala sitter Stephanies kvinnliga släktingar och väntar. I mitten av ringen ryms ett altare i form av gullvivor, affirmationskort, en tovad snippa, bröst och en virkad livmoder.
– Hej alla vackra kvinnor. Vi är här i dag för att fira och hedra Stephanie. Istället för plastleksaker, märkeskläder och skräckhistorier ska hon få kärlek, läkande ord och stöd av oss, inleder Belén Martin.
Motherblessing är en spirituell ceremoni inspirerad av ursprungsbefolkningen Navajo i USA. I dag kan riten se olika ut men syftet är detsamma: förbereda, hedra och ge lyckoönskningar till den gravida kvinnan.
– Det är ett sätt att stärka kvinnan på den resa som en graviditet innebär, säger Belén Martin.
På senare år har en annan tradition, babyshower, blivit allt vanligare i Sverige. På festen firas den blivande mamman med presenter och bakverk. Babyshower och motherblessing kan låta snarlikt, men enligt Belén finns det viktiga skillnader.
– På en babyshower är det mycket fokus på den kommande bebisen, presenterna och att posta fina bilder på Instagram. Men en mamma behöver kärlek och oxytocin – inte saker. På en motherblessing ligger fokuset på kvinnan – inte bebisen.
En motherblessing leds ofta av en eller flera doulor. En doula är en stödperson som ger den födande kvinnan och hennes eventuella partner stöd före, under och efter en förlossning. Doulan har förlossningserfarenhet, men inget medicinskt ansvar och ger inga medicinska råd. I dag finns det 13 verksamma doulor i Östergötland. Stephanie visste tidigt i graviditeten att hon ville få hjälp av en doula och att hon ville bjuda in till en motherblessing.
Hon är uppväxt i Vikingstad men har bott utomlands i 18 år. De senaste tre åren i Mexico – ett land hon beskriver som långt mer spirituellt än Sverige.
– Där är det andliga integrerat i samhället sedan tusentals år tillbaka, medan man i Sverige ses som lite koko om man är spirituell, säger hon och skrattar.
När Stephanie blev gravid valde hon att flytta hem igen. Inte på grund av vår högklassiga förlossningsvård – hon planerar att föda sin dotter hemma – utan för att komma nära sin familj. Att Sverige, till skillnad från många länder, har den mest generösa föräldraledigheten hyllar hon.
– Jag uppskattar verkligen hur det stödet ger kvinnor möjlighet att bara vara hemma med sina barn utan att bekymra sig om sina finanser.
Doulan Belén Martin, född och uppvuxen i Spanien, beskriver dock ett slags kulturkrock när hon flyttade till Sverige. Hon trodde att hon kom till ett "progressivt, feministiskt paradis", men säger att hon blev besviken på vården när hon skulle föda sitt första barn eftersom hon inte upplevde att den var individanpassad. Belén berättar hur hon alltid varit intresserad av kvinnokroppen och att hon hade läst mycket om måbra-hormonet oxytocin. Det är vetenskapligt belagt att hormonet, som stimuleras när kvinnan känner sig trygg och lugn, spelar en stor roll vid en förlossning.
Men Beléns känsla av att inte ha mycket att säga till om gjorde förlossning på US i Linköping till allt annat än en lugn och trygg upplevelse. Att det just då inte fanns ett badkar att föda i och att personalen sprang ut och in för att kontrollera förlossningsförloppet upplevde hon som jobbigt.
– Det blev inte bra. Jag kände att jag behövde skydda mig och min förlossningsbubbla. Jag blev otrevlig, vilket jag tyckte var jobbigt eftersom jag är en vänlig person. Där och då väcktes tanken på att bli doula och hjälpa andra att få en bra upplevelse.
Förlossningsvården är skattefinansierad. Varför ska kvinnan ha rätt till att få det exakt som hon vill när det gäller just förlossning? Så resonerar vi sällan kring den övriga vården.
– Det är viktigt att förlossningen blir en positiv erfarenhet. Det är en fråga om grundläggande, mänskliga rättigheter. Dessutom – vilket är en stor skillnad mot övrig vård – du är inte sjuk när du föder ett barn, säger Belén.
Jag har läst att graviditet och förlossning är bland det farligaste man kan utsätta sin kropp för.
– Nej, att föda barn är inte farligt. Förlossning är en fysiologisk händelse som kroppen kan hantera om kvinnan inte upplever stress, press eller rädsla.
En klar majoritet av svenska kvinnor väljer att föda på sjukhus. I dag är Sverige ett av de länder med lägst mödradödlighet och barnadödlighet i världen. Samtidigt finns det en grupp som anammar den nygamla trenden med naturliga, alternativa förlossningar. Ofta pratas det om en ostörd, fysiologisk födsel vilket innebär en förlossning utan medicinska ingrepp – ofta i hemmet. Svenska yogaläraren Rachel Brathen, med två miljoner följare på Instagram, har till exempel varit öppen med att hon ska föda hemma utan vårdpersonal och smärtlindring. Även Stephanie planerar att föda hemma, utan barnmorska men med hjälp från doulor.
– Jag vill bredda synen på de som väljer hemfödsel. Jag är ingen hippie som sitter och rullar tummarna på någon strand – utan är välutbildad, karriärdriven och egenföretagare.
I Sverige har kvinnan rätt att föda hemma men inte rätt till förlossningshjälp. Det innebär att hemmafödande i merparten av landets regioner får stå för kostnaden om de vill ha hjälp från en barnmorska. I dagsläget finns det ytterst få privata barnmorskor som erbjuder sina tjänster vid hemförlossning i länet.
Svensk förening för obstetrik och gynekologi, SFOG, avråder från hemförlossningar. Det gör att Sverige sticker ut från våra nordiska grannländer. I Danmark finns en lag som ger kvinnan rätt att välja att föda hemma och som säger att det är den offentliga hälso- och sjukvårdens skyldighet att se till att det finns barnmorskor på plats. Även på Island erbjuds hemförlossningar, och i Norge finns småskaliga barnmorskeledda kliniker som täcker upp ute på landsbygden.
Petra, Belén och Mirali efterfrågar fler alternativ till förlossning på sjukhus. De är dock tydliga med att de är opartiska i sin doularoll. De ska aldrig påverka den födande kvinnan eller ge medicinska råd, utan endast stötta henne i var och hur hon vill föda.
– Med det sagt är ju många doulor intresserade av den fysiologiska födseln. Vi måste förstå hur kroppen föder när den föder av sig självt för att motverka de komplikationer som stör födandet – som stress, smärta och vissa typer av läkemedel, säger Belén.
De är kritiska till förlossningsvården och menar att sjukhusen inte är optimerad för att erbjuda kvinnor ostörda vaginala födslar, utan snarare ta hand om de komplikationer som kan uppstå i samband med en förlossning.
– Vi menar att många komplikationer – som bristningar eller biverkningar av smärtlindring – går att motverka, på väldigt enkla sätt. Framför allt genom att skapa lugn och ro för den födande.
Finns det risk att det tankesättet bidrar till känslan av misslyckande för en kvinna som väljer att ta smärtlindring?
– Nej, det är inte kvinnans misslyckande, utan samhällets som inte kunnat ge henne det stöd hon behöver. Men det är min personliga åsikt, säger Belén.
***
I skogsgläntan i Västanvik har kvinnorna ställt sig upp. De har nyss bemött och stöttat Stephanie i sina farhågor hon har kring förlossningen. Nu dansar de mjukt till avslappnad musik med ena handen på hjärtat, den andra på livmodern.
Efter ceremonin kramar Stephanie om alla. Vitsipporna i hennes hår har börjat sloka och ryggen är trött. Men hon är redo. Redo att bli mamma.