– I mitt hemland studerade jag handel och marknadsföring.
I slutet av mars 2014 träffade hon Mats Borgheim.
Francoise hade tidigare sökt asyl i Sverige, men fick avslag strax efter att hon träffat Mats. Beslutet vann laga kraft 10 april, men kom inte till hennes kännedom förrän i maj, uppger hon. Då var hon gravid.
– Det blev en chock. Vi ville inte riskera att Francoise skulle hamna i ett italienskt flyktingläger. Så hon valde att stanna, säger Mats.
Paret förlovade sig på sommaren och gifte sig strax därpå i en traditionell kongolesisk ceremoni.
Graviditeten var full av komplikationer. Francoise hade värk och täta blödningar. På US konstaterades att hon hade myom, godartade tumörer, i livmodern.
Den 23 september, mitt på dagen när Mats var på arbetet, blev Francoise hämtad av fyra poliser. Hon skulle till Migrationsverkets förvaring i Flen för vidare transport till Italien. På förläggningen fick hon svåra smärtor och lades in på Mälarsjukhuset i Eskilstuna. Läkaren Eric Hildebrand på US skrev ett intyg och menade att långa resor i det här läget kunde vara farligt för såväl mor som barn. Avvisningsbeslutet sköts nu upp till efter den 8 februari 2015.
– Vår känsla var att allt nu skulle ordna sig, säger Mats.
Paret gifte sig i Bjärka Säby kyrka 29 november, skrev kontrakt för ett nyproducerat hus i Harvestad, och såg framtiden an.
Barnets planerade nedkomst var 25 januari, men lilla Maria föddes i graviditetsvecka 33, den 8 december. Kanske på grund av myomen. Hon stannade på neonatalavdelningen i ett par veckor där hon i början fick sondmatas. I dag mår hon fint, ammar och växer.
Paret ansökte nu om en inhibition av avvisningen och yrkade att ett undantag från Dublinförordningen skulle göras. Den 4 februari avslogs deras begäran. De skäl paret angett, giftermål och ett gemensamt barn, är enligt verket ”inte tillräckligt för att frångå Dublinförordningens ansvarighetsregler”. Vidare står det ”Det är upp till dig och din make att bestämma var er dotter ska bo”. Francoise ska avvisas till Italien och brevet slutar med orden: ”Beslutet kan inte överklagas”.
Beskedet har lamslagit dem. Mats händer skakar när han visar mig dokument efter dokument som rör ärende nummer XXXXXXXX, det som bortanför byråkratin är hans nybildade familj.
– Vi varken äter eller sover. Hur tänker Migrationsverket? Det här strider mot allt i Barnkonventionen, säger Mats. De tänker alltså deportera en mamma, bort från sitt spädbarn! Eller tänker de sig att deportera även vår dotter, som är svensk medborgare och har sin far i Sverige, till ett italienskt flyktingläger?
Eftersom synnerliga skäl föreligger skulle hela familjen kunna åka till Italien och därifrån söka uppehållstillstånd för Francoise. Mats har rätt att vistas i ett annat EU-land i tre månader.
– Problemet är att väntetiden för handläggandet av ärendet är 14 månader, har vi fått veta. Hur ska vi försörja oss och var ska vi bo i Italien i 14 månader? Här hemma har jag mitt it-konsultjobb och den lönen kan vi leva på. Varför inte låta Francoise söka asyl inifrån landet som man nu låter exempelvis syrier göra?
Francoise säger inte så mycket. Hon gråter desto mer. Kan inte sova och är rädd. Maken Mats har försökt ringa Migrationsverket men får bara beskedet att alla handläggare är upptagna. Sedan läggs luren på. Eftersom Francoise lyder under Dublinförordningen har hon inte rätt till någon offentlig försvarare.
Mats är förtvivlad.
– Som jag tolkar Migrationsverkets beslut strider det mot Europakonventionen där det framhålls att en asylsökandes privat- och familjeliv ska respekteras. Det finns andra fall som liknar vårt där konventionen angetts som skäl för att förbigå Dublinförordningen om att man måste söka asyl i det land i Europa man först anlände till.
– Vi påstås leva i en humanitär stormakt. Så varför inte låta en kongolesisk nybliven mamma söka asyl härifrån och stanna i vårt land. Vem skadar det? Hon har ju sitt barn och sin man här!
Från lilla Maria hörs inte ett ljud. Hon sover lugnt i soffan bredvid mamma och pappa. Lyckligt ovetande om dramatiken omkring henne och om hur framtiden ska te sig.