Vår stad
Uppförandet av Kungsbergsskolan hade kantats av problem såväl av materialbrist och leveransförseningar som med svårigheter att få behövliga statliga igångsättningstillstånd.
Helt enligt tidens ideal var lågstadiet, eller småskolan som det då kallades, inrymt i den låga byggnaden invid Stallgatan. Folkskolan eller mellanstadiet var inrymt i trevånings-längan på motsatt sida av skolgården. Skolbyggnadens sammanlagt 24 klassrummen var alla målade i ljusa färger och vid fönstren hängde brokiga gardiner.
Skolans bespisningslokal var stadens största med plats för 390 elever. Det innebar att eleverna, som uppdelades i två matlag, hade gott om utrymme. Corren prisade köksinredningen med dess varuhiss till förrådsrummen i källaren.
I anläggningen fanns ett skolbibliotek och ett särskilt läsrum. Det sistnämnda användes inledningsvis för undervisningen i maskinskrivning. För skolläkaren såväl som för skoltandläkare fanns särskilda mottagningsrum. Skolan hade också ett rymligt skyddsrum.
För flickorna fanns två sysalar med arbetsbord och symaskiner. I ett särskilt utrymme med stora speglar kunde flickorna prova de klädesplagg de arbetade med. I ett rum med vanliga hemmöbler fick flickorna lära sig att städa och hålla ordning i ett hem. De fick även lära sig att tvätta både i maskin och i traditionell bykgryta. I lokalerna för skolköksundervisningen fanns såväl ved-, gas- som elspisar.
För pojkarna iordningställdes lokaler för trä- och metallslöjd.
Kungsbergsskolan är ritad av Linköpings dåvarande stadsarkitekt Sten Westholm. Han lät skolbyggnadens fasader kläs med ljust tegel från Lomma tegelbruk. Westholm har även ritat stadsplanen för den delen av Tannefors, ett av stadens mest karaktäristiska fyrtiotalsområden.
I bostadsområdet närmast skolan bodde 1949 nästan bara unga familjer, vilket också återspeglades i sammansättningen av klasserna. Det var sex ettor, men varken någon sjätte- och sjundeklass.
I mitten av oktober 1949 invigdes Kungsbergsskolan av ecklesiastikminister Josef Weijne, som var ansvarigt statsråd för skolan. Han var uppväxt i Linköping och inledde sitt tal med att berätta om sin skoltid och om att han även utbildats till folkskollärare här i staden.
I rikspressen uppmärksammades att Weijne även talade om tidens lärarbrist och att han lovade tillsätta en kommitté, där även lärare skulle ingå, med uppdrag att föreslå hur lärarbanan skulle kunna göras attraktivare.