Runt om i Linköping finns det flera kommundrivna ställen dit ungdomar kan komma för att umgås eller göra diverse aktiviteter. I Ekholmen, Linghem, Ljungsbro och Malmslätt har de kallats för Ungdomsarenor. I Berga, Lambohov, Ryd och Skäggetorp har de kallats för Ung puls. Men nu ska båda verksamheterna slås ihop – under namnet Ung zon.
– Det är jättejättekul. Vi har gjort en extrasatsning på ungdomsverksamheten, säger Lotta Bäckman (S), ordförande för kultur- och fritidsnämnden som lägger 2,5 miljoner kronor på den nya satsningen.
Syftet med att samla Linköpings ungdomsverksamheter under ett gemensamt namn är bland annat att få en mer likvärdig ungdomsverksamhet. Frågan om trygghet spelar också in.
Ett sätt att öka tryggheten är genom det ID-system som ska införas. Det innebär att besökarna kommer att behöva legitimera sig vid besöken. Syftet är att den förstärkta personalstyrkan ska veta vilka ungdomar som befinner sig i lokalerna.
– Vi har haft synpunkter från både föräldrar och besökare, att det har upplevts som otryggt, och då känner vi att vi måste göra något åt det. Vi jobbar väldigt hårt med hur vi ska få tryggare arbetsplatser, säger Lotta Bäckman.
Ung Zon, som riktar sig till ungdomar mellan 13 och 18 år, kommer att finnas kvar i samma områden som de tidigare verksamheterna redan etablerats i.
Verksamheten i Lambohov flyttar dock in i nya lokaler. I fredags var det dags för invigning och det spelades musik utanför entrén på Bygdegatan. Skyltar med namnet "Ung Zon" hade satts upp på den röda träväggen och inne i lokalerna började Viktoria Smedberg och hennes medarbetare att bo in sig.
– Det här är fantastiskt, säger Viktoria Smedberg.
Hon tror att sammanslagningen kommer innebära en större gemensamhet när det gäller att nå ut till både ungdomar, externa aktörer och vårdnadshavare.
– Det säger att vi jobbar mot samma mål och att vi har samma krav på vilken verksamhet vi levererar. Det blir en trygghet. Sedan har jag faktiskt en ungdom som sa att "det här är jättebra, för vi som bor i de utsatta områdena blir inte så utpekade, när det blir en helhet".
Frågan om trygghet löser sig inte automatiskt bara av att verksamheterna slås samman under samma namn, konstaterar Viktoria Smedberg. Däremot tror hon att steget till att besöka Ung Zon i ett nytt område kan bli mindre.
– Man ska kunna känna sig trygg, man ska kunna känna att "jag vill åka och göra musik i Ekholmen" och veta att det finns trygg personal där, personal som vet hur man jobbar och möter upp dem på samma sätt.
En viktig del i arbetet med ungdomar är bemötandet – och trygghetsfrämjandet. Under två och ett halvt år har Viktoria Smedberg, tillsammans med sina medarbetare, jobbat med både trygghet och säkerhet.
– Hos oss är det en jättestor del. Det sitter i ryggmärgen. Därför kan jag stå här och säga att jag erbjuder ungdomarna i Berga, Lambohov, Ryd och Skäggetorp en trygg verksamhet, för jag har jobbat med det i två och ett halvt år och gjort ett fantastiskt jobb, måste jag säga.
Verksamheterna i Lambohov och Ryd har tidigare drabbats av begränsade öppettider, när fler resurser behövde prioriteras till Skäggetorp och Berga. Det blir det ändring på nu.
– Det man gör nu är att man tillskjuter så att vi kan öppna upp likvärdigt igen i Ryd och Lambohov, förklarar Viktoria Smedberg.
Det är tydligt att hon brinner för sitt jobb med ungdomarna.
– Man kan säga att vi är möjliggörare för unga och speciellt i de områden som är ansvarig för behövs det jobbas väldigt mycket kompositoriskt. Man har inte samma förutsättningar, man har inte ett lika starkt föreningsliv, man har inte samma möjligheter... Det blir ännu viktigare då, att ge dem det här.
"Det här" kan vara många saker.
– Det kan vara att anordna en domarutbildning för att vi ser att de vill bli domare i fotboll, som kanske är naturligt i ett annat område där du är föreningsaktiv.
Varifrån kommer ditt driv?
– Jag vet inte...
Efter bara någon sekunds fundering förklarar Viktoria Smedberg att hon alltid har varit "föreningsmänniska". Som ung besökte hon själv dåtidens fritidsgårdar och som 15-åring fick hon ansvar för att ha hand om en tjejgrupp. Därefter har engagemanget bara fortsatt. Steget till att gå fritidsledarutbildningen tycks inte ha varit speciellt stort.
– Det som driver mig i dag, och det som gör att jag är på en chefsposition, är att jag vill göra förändring. Jag vill att ungdomarna ska få möjligheter. Man kan titta på den traditionella fritidsgårdsverksamheten från 70-talet med biljardbord, men vi kan inte hålla på där, säger hon och fastslår:
– Vi måste ge dem möjligheter till annat.