Nu tänds stora pannan för vintern

Den massiva dörren som leder in i pannan står öppen. I vanliga fall utgör den skiljelinjen mellan pannans 1200-gradiga eldinferno och den mer människovänliga miljön utanför. Men nu är pannan avstängd så det går bra att kliva på.

Så hemtrevligt är det inte där inne i dunklet, men väldigt fascinerande. Golvet består av en rörlig roster av metall som sakta för avfallet framåt. Väggarna är av cement med inbyggda vattenrör som tar upp värme. Takhöjden är 35 meter, där uppe börjar ett stort system som tar tillvara rökgasernas värmeinnehåll.

– Hela pannan är upphängd i ett stativ. Om man hade byggt den på marken så hade den spruckit av värmeexpansionen, berättar driftingenjör Johan Gyllenhammar.

I den här pannan, som är den största på Gärstadverket, förbränns 200 000 ton avfall per år och förvandlas till värme och el. Det sker i en nogrannt styrd process där tillförsel av avfall och luft regleras för att få en så fullständig förbränning som möjligt.

Men avfallsförbränning sliter hårt på pannan så därför stängs den av för revision varje sommar. Årets översyn är klar nu, och vilken dag som helst ska den startas för vintersäsongen.

Det känns befriande att kliva ut i ljuset igen. Om man bortser från själva pannan så är Gärstadverket en trevlig plats att besöka. Glasväggarna gör att den fascinerande anläggningen med alla sina rör och kamrar är ljus och inbjudande. De som arbetar här är märkbart stolta över att arbeta på en anläggning som ligger i framkant vad gäller miljöteknik.

– Vi är världsledande vad gäller avfallsförbränning med höga krav på rökgasrening. Det kommer studiebesök från hela världen hit, berättar driftenhetschef Morgan Wännlund.

Avfallet kommer från Linköping och 30 andra kommuner. Dessutom tar Tekniska Verken betalt för att ta emot avfall från Norge och Storbritannien. Morgan Wännlund får ofta frågan om det blir någon vinst för miljön när man måste frakta avfall så långt.

– Jo, det blir en stor miljövinst. Vi slipper använda fossila bränslen för att producera värme och el. Och på det här sättet hamnar inte avfallet på soptippar som sedan läcker klimatpåverkande metangas i åratal, säger Morgan Wännlund.

– Transporterna kommer vi inte undan, vi måste ju ändå frakta hit bränsle. Om vi hade använt fossila bränslen så kommer det ju med tankbåt från andra sidan jordklotet.