På klingande skotska visar varuhuschefen Caroline Sweeney kunden Leif Bengtsson vägen på Ikea i Linköping. Leif behöver ett bord att ställa blommor på:
– Du kommer att hitta vad du letar efter, säger hon betryggande.
Hon kom till Linköping för två år sedan efter en chefsposition på Ikea i Barkarby i Stockholm. Det är hennes femte Ikeavaruhus i världen som hon arbetar på efter 14 år i företaget. Nu är hon en av alla anställda världen över som ska ta Ikea in i en ny tid.
Senaste veckan har inte varit som alla andra. Söndagen den 28 januari avled Ikeas grundare Ingvar Kamprad. Det ruskade om hela varuhuset i Linköping.
– Vi var chockade. Visst var han gammal, men det var ändå en chock, och väldigt sorgligt. Kunderna frågade personalen om hur de kände sig. Vi var självklart ledsna. Men alla vet också att det finns bara en sak att göra: Att ge kunderna allt som de är vana vid. Det skulle Ingvar ha sagt.
Hon är uppvuxen i Glasgow och fick nog en alldeles underbar start med Ikea.
Ditt första besök, hur var det?
– Åh, det måste vara minst 25 år sedan. Jag åkte med min mamma och min syster till Edinburgh, bara för att handla på den där svenska möbelkedjan. Motorvägen hade en egen vägfil för Ikea. Och när vi kom in ville vi köpa allt! Men det slutade med att vi inte kom hem med någonting. Vi kunde inte bestämma oss. Det var ändå en fantastisk upplevelse. När Ikea öppnade i Glasgow så stod jag i kön på invigningsdagen!
Senare började Caroline Sweeney själv att arbeta som butikssäljare, fast hon sålde skor. Och hon avancerade, blev butikschef och försäljningschef bland annat. Det var vänner som tipsade om att ta ett jobb på Ikea, Kuwait.
– Det var som att komma in i en helt ny värld. Vi sålde adventsljusstakar och getabockar till jul! Saker som svenskar mest har en relation till. Det var lite konstigt, säger hon och skrattar.
Sedan har hon arbetat på ett stort Ikea-varuhus i engelska Coventry, i Danmark och Sverige. Hon har träffat Ingvar Kamprad vid flera tillfällen. Men det allra mest speciella var under ett varuhusmöte med grundaren för sju år sedan, i Coventry. Det började klockan 04.30 på lastbryggan.
– Han ville verkligen se hur allt gick till. Han frågade hur vi tog hand om lastbilschaufförerna. Fick de komma in på kaffe, frukost ... eller ta sig en dusch? Sådant undrade han.
Varför ville han veta det?
– Om vi tar hand om dem som kör varorna, så är de rädda om varorna. Så där var det med allting. Detaljer, detaljer, detaljer. Mötet började 04.30, med bara tre–fyra chefer nere på lastbryggan. Sedan höll vi på tills klockan 20 på kvällen och då var vi nog cirka 40 personer som följde med honom!
Caroline Sweeney berättar om hur Kamprad kände på tyger, bad personalen att tänka på hur produkterna används hemma. Och han berättade historier om hur olika produkter kommit till. Sedan lyfte han fram en virkad förvaringskorg:
– ... och så bad han oss att sälja mycket av den. Varför då? Jo, den tillverkas av vietnamesiska kvinnor som är beroende av att vi beställer dem.
Vad tog du med dig från det här dagslånga mötet?
– På lunchen träffade han medarbetarna. Det blev knäpptyst när det var dags för medarbetarnas frågor. Då ber han oss alla att ställa upp för varandra, och ta hand om varandra och se till våra olika personligheter. Det täker jag ofta på. Och det kändes väldigt ovanligt för någon i hans position.
Caroline Sweeney noterade också att de yngre kollegorna hade ont i benen efter en dag med Ingvar Kamprad.
– Men inte han! Han var 84 år och sprudlade av energi under hela dagen. Han var en mycket speciell man.
Tror du att Kamprads ideal och sätt att utveckla Ikea kommer att leva vidare?
– Jag helt säker på det. Värderingarna sitter så djupt hos oss. Här i Linköping har vi personal som har arbetat i över 40 år, sedan varuhuset öppnade. Man trivs, och man har möjlighet att växa i företaget, och att jobba i andra delar av världen.
Vad måste Ikea göra i framtiden?
– Allt handlar om tillgänglighet och leverans. Jag tror att det är en upplevelse att komma till Ikea och se alla varor. Men vi måste jobba med nya online-lösningar, ny logistik för att inte kunden alltid ska behöva komma till våra varuhus.
Hur då?
– Man ska kunna beställa varorna och få dem samma dag. Det är en lösning som vi jobbar på. Man ska inte vara beroende av att åka till varuhuset för att köpa våra produkter.
Och hur ska det bli med varuhuset i Linköping?
– Vi vill dubbla ytan och bygga ett helt nytt varuhus i Linköping, intill det befintliga. Normala Ikea-varuhus är cirka 30 000 kvadratmeter. Det är för litet i Linköping, med sina 18 000, och för kunderna märks det nog tydligast i restaurangen.
Caroline Sweeney har bott i Sverige i fem år. Att komma till Ikeas hemland har betytt mycket för henne.
– Jag har fått ännu större förståelse för svenskt arbetssätt. Det är mycket gemenskap och samförstånd. Här får jag inte saker gjorda för att jag är chef. Det blir gjort om jag kan övertyga mina medarbetare om att det jag vill göra är rätt.