Forskningsfusk, eller vetenskaplig oredlighet, kan ta olika former och har blivit ett hett ämne på Sveriges universitet efter den kända Macchiarini-skandalen med experimentella operationer med syntetiska luftstrupar där misstänkt fusk uppdagades efter att flera patienter tagit skada och avlidit.
– Egentligen vet ingen hur omfattande fusket är. Sannolikt finns ett stort mörkertal, säger forskningsprojektets ledare Solmaz Filiz Karabag i en kommentar.
Solmaz Filiz Karabag ska granska den vetenskapliga oredligheten tillsammans med professor Christian Berggren vid LiU och Bengt Gerdin vid Uppsala universitet. Gerdin är professor emeritus i intensiv- och brännskadevård och har tidigare bland annat granskat just Macchiarinifallet. Projektet har fått ett stöd på fyra miljoner kronor från forskningsrådet Forte.
En granskning som LiU-forskarna Solmaz Filiz Karabag och Christian Berggren gjorde 2016 – en av få studier i Sverige – visade att antalet artiklar som dragits tillbaka från vetenskapliga artiklar har ökat kraftigt. Före 2005 fanns inga tillbakadraganden alls i deras underlag. Men fram till och med 2015 drogs 184 artiklar tillbaka på grund av att de innehållit för mycket kopierat material, otillräckliga data eller exempelvis otydlig dokumentation. I tidigare undersökningar har dessutom två procent av de tillfrågade forskarna medgett att de själva fuskat. Samtidigt har 14 procent uppgett att de känt till att kollegor fabricerat falska uppgifter. Ett skäl till att forskare går in i gråzonen tros vara ett starkt tryck på att nå ut och att få finansiering. I forskarvärlden är det av stor betydelse att få sin artikel publicerad i en ansedd tidskrift. Publiceringen är en kvalitetssäkring. En förstudie som Karabag och Berggren gjort bland 200 organisationsforskare visar att risken för fusk kan öka i tävlingsinriktade miljöer med utpräglad konkurrens.
– Det är lätt att skylla på enskilda personer, men även lärosäten kan ha intresse av olika former av fusk. På sätt och vis kanske samhället i stort också kan dra nytta av det. Om enskilda forskare uppfattas som stjärnor drar det till sig både pengar och uppmärksamhet till organisationen och i förlängningen ett helt land. Produktiva forskare som citeras ofta gör att universiteten klättar i olika rankningar, säger Solmaz Filiz Karabag.
I Forte-projektet ingår en stor enkät där inställningen till normer, etik och konkurrens undersöks bland forskare inom medicin och samhällsvetenskap. Det är väl känt att trycket på att publicera artiklar har ökat och det ofta är avgörande för att söka tjänster och göra karriär. Om det dessutom leder till mer fusk är än så länge en hypotes som måste prövas.
– Oavsett omfattning måste man se det som ett stort problem. I värsta fall, som i Macchiarini-skandalen, leder det till att människor dör. Samtidigt undergrävs förtroendet för forskningen om man inte kan lita på resultatet, säger Solmaz Filiz Karabag.
Forskningsprojektet heter ”Konkurrens, kollegialitet och vetenskapliga värden: En studie av normer, arbetssätt och infrastruktur på svenska universitet”. Det startar vid årsskiftet och sträcker sig över tre år. Resultaten kommer bland annat att spridas vid workshops och i en avslutande rapport med policyförslag.
ulrik.svedin@ostgotamedia.se