I många år har de stått där, längs ev av alléerna på griftegården i centrala Linköping. Men nu är glansdagarna förbi. I förra veckan påbörjades arbetet med att såga ner de nio almträden. Längs den asfalterade gångbanan har stora trädkronor förbytts mot en öppen vy mot en grå himmel.
– Det är sorgligt, men de måste tyvärr tas ner. Två av dem är redan döda och de andra kommer också dö framöver, säger Lars Wirström, griftegårdsförvaltare inom Linköpings domkyrkopastorat.
Precis som på flera andra platser runt om i Linköping är det almsjukan som ställt till det för träden på griftegården. Det är en svampsjukdom som växer i almarnas näringsbanor och som gör att träden vissnar och dör. När sjukdomen väl fått fäste i ett träd finns det inget sätt att få stopp på den.
– Den främsta åtgärden man kan göra är att så tidigt som möjligt ta ner träd som man märker har smittats. På så sätt förhindrar man att sjukdomen sprider sig till ytterligare träd.
Kampen mot almsjukan är svår att vinna, menar Lars Wirström. För några år sedan var aktörer i Linköpingsområdet noga med att plocka ner sjuka träd så fort som möjligt, men i takt med att antalet svampanfrätta träd ökat har det blivit allt svårare att hinna med avverkningen. På griftegården ser framtiden mörk ut – det är nämligen inte bara de träd som nu fälls som är sjuka.
– Alla träd på griftegården har smittats och är i olika stadier av sjukdomen. Jag skulle tro att alla almar på hela området, det rör sig om ett 20-tal, kommer behöva tas ner inom en femårsperiod, säger Lars Wiström och fortsätter:
– Det brukar bli starka reaktioner när gamla träd sågas ner, men i det här fallet är det nödvändigt och en del i trädvården. Man får försöka trösta sig med att gamla träd inte kan leva för evigt. Och det positiva är att det inte kommer byggas något annat på platsen, det ska ju bli nya träd.
Några nya almar kommer dock inte planteras, trots att det i dag finns almsorter som är resistenta mot nämnd sjuka. Istället blir det lindplantering på griftegården till hösten.
– Resterande del av allén består av lindträd, så det blir bra med fler lindar i området. Då undviker vi sjukdom, så länge det inte kommer en ny sjuka som slår ut linden, det vill säga.