I snart 50 år har Lisbeth och Ingrid Carlström bott i Linköping. Förr i Ryd, nu i Valla. 1990 började de båda arbeta på Hemköp i Ryd. Ingrid i januari, Lisbeth i Mars.
– Vi har följts åt på många arbetsplatser. Innan jobbade vi på Priso men vi bodde i Ryd och hade barn som gick i skolan där, säger Ingrid.
Söndag 7 maj jobbade systrarna sitt sista pass i kassan och nu är det pensionen som gäller.
– Det känns lite lustigt. Jag tror att det kommer att kännas som semester först. Det är en ny fas i livet men jag tycker det känns jättebra, säger Ingrid.
De ska njuta av våren och sommaren, resa och slippa passa tider.
– Jag ska ha min hund Håkan hos mig. Tidigare har jag pusslat ihop det med min son som haft Håkan ofta men det blir lite jobbigt när jag inte hittar någon hundvakt, säger Lisbeth.
Systrarna är inte som vilka medarbetare som helst. De har beskrivits fylla en viktig social funktion i Ryd.
– Vi har visat att vi verkligen är intresserade av människor. Många kommer ner till butiken för att köpa lite mjölk och bröd och för att prata, säger Lisbeth.
– Många har frågat mig vilka de nu ska prata med, säger Ingrid.
Lisbeth och Ingrid beskriver sig själva som förtroendeingivande, många öppnar upp sig för dem. Det är inte bara på Hemköp utan det händer att de får lika privata berättelser från människor vid busshållplatsen.
– De dras till oss, vi är psykologer med, säger Lisbeth med ett skratt.
– Vi känner nog alla i Ryd och många vet vilka tvillingarna på Hemköp är, säger Ingrid.
Trots att systrarna skrattar glatt när de pratar om hur nära de blir med både kunder och främlingar så är det inte alltid lätt. Ibland gäller det att skaka av sig historierna de har fått höra, för att inte ta med sig allt hem.
– Om någon har gått bort är det lite jobbigt. Det har hänt att någon stått och gråtit framför mig, då gråter jag med, säger Ingrid.
Senast samma dag som vi träffas har Lisbeth fått höra en historia från en man som förlorat en närstående.
– Så jag kramade om honom. Det blir så. Vi är sådana bägge två. Vad gör det om man bjuder på en kram? Det kostar ingenting, säger Lisbeth.
Under sina 27 år i butiken har tvillingarna varit med om mycket. Butiken har haft olika namn, personal och öppettider. Visst känner de att åldern börjar ta ut sin rätt. Att de inte orkar sitta i kassan i timmar på samma sätt. Att det är jobbigt att komma hem vid 11 efter ett kvällspass. Men de lämnar butiken med många glada minnen.
– Det bästa med det här jobbet är att man har lärt känna så mycket folk. Kontakten man får med alla kunder, vi har ju sett barn växa upp. Och så har vi alla våra studenter förstås, de kommer jag att sakna. De är jättebra kunder, säger Ingrid.
De kommer också sakna kollegorna, vissa av dem har arbetat i butiken längre än tvillingarna.
– Vi är ett väldigt bra gäng här. Vi har fått många goda skratt varje dag. Det kommer jag nog att sakna, säger Ingrid.
Nu när systrarna är pensionerade kommer de förhoppningsvis ha mer tid för att umgås på fritiden, annars har de arbetat olika arbetstider en del. Och så kommer de få tid för barnbarnen. Lisbeth och Ingrid är mormödrar till tre pojkar var.
– Vi hade en trevlig avskedsfest förra fredagen och så blev vi avtackade idag. Det börjar kännas att det snart är dags, säger Ingrid.