Ninni Lemvig jobbar som frisör i Linköping och som fritidsledare på en fritidsgård i Boxholm.
Sammanlagt jobbar hon något mer än en heltidstjänst. Pandemin har påverkat frisörsalongerna i hela landet och under det gångna året har många av dem tappat sina kunder på grund av restriktionerna – mycket för att vissa kunder inte vågat sig ut på ett frisörbesök. Ninni Lemvig lyckades ändå få en anställning förra sommaren, mycket tack vare att hon varit lärling i två år hos sin arbetsgivare.
– Som frisör är det svårt att få jobb. Det har varit ett tufft år och salongerna har haft svårt att nyanställa. Som lärling hade jag redan jobbat på salongen och de kände mig. Därför var det lättare att få en chans, berättar Ninni.
Vi möter henne i pausen på frisörsalongen. Trots sin ringa ålder har hon redan byggt upp en egen kundlista.
– En hel del klasskompisar som har utbildat sig till frisörer har under utbildningen upptäckt att yrket inte var rätt för dem. Att vara frisör innebär hårt arbetet och mycket slit. Allt är inte alltid så glamouröst. Men jag gillar frisöryrket, det är kreativt och roligt.
Hon ser fram emot att göra den sista delen i gesällprovet i maj nästa år. Då kommer hon att få det gesällbrev som är branschens yrkesbevis.
Men Ninni gillar också sitt andra jobb, det med barn och ungdomar i Boxholm.
– Just nu går det att kombinera. Jag är van vid att jobba mycket. Jag skaffade mitt första arbete när jag var 16.