Nils Larsson vill inte avslöja platsen där han fångat kräftorna men han visar gärna sin rika fångst.
Nils Larsson hävdar att han i flera år har fångat flod- och signalkräftor på samma ställe, men att han först under den senaste tiden har ägnat sig åt att undersöka fenomenet lite närmare.
– I Sverige råder det en uppfattning om att signalkräftor och flodkräftor inte kan leva i samma vatten. Signalkräftor är importerade från USA och är pestbärare. När våra inhemska flodkräftor smittas dör de. Men signalkräftorna överlever eftersom de är immuna mot kräftpesten. Nu verkar det finnas även flodkräftor som har börjat bli immuna mot pesten, berättar Nils Larsson när vi besöker honom på landet i Östergötland.
Nils Larsson vill inte att Corren skriver namn på platsen där han har fångat kräftorna, men han visar gärna sin fångst. Han visar de små skillnaderna mellan den invasiva signalkräftan och den utrotningshotade svenska flodkräftan. En vit vårta i klon hos signalkräftan är den skillnad som syns enklast samt att flodkräftor är mörkare i färg.
Två fiender hand i hand - till vänster signalkräfta och till höger flodkräfta, fångade i samma vatten.
– De som är mindre än elva centimeter kastar jag tillbaka i vattnet.
Han visar oss en fin kräfta på 13 centimeter som saknar en klo.
– Den ska ätas. Jag återkastar bara friska kräftor.
13 centimeter lång och utan en klo. Den här kräftan kommer att hamna på Nils kräftskiva.
Även om det är ovanligt att fånga flod- och signalkräftor i samma vatten är det ändå något som förekommer enligt finsk forskning.
I sjön Venesjärvi, Finland har man hittat flodkräftsbestånd med kräftpest som inte påverkat dödligheten bland andra kräftbestånd i samma vatten. Liknande resultat har setts i andra europeiska länder, enligt kräftforskaren Japo Jussila.