Fastän han till och med åtalades för hädelse mot Guds ord. Lollo Asplund har chattat med ”den kvickaste lymmeln i hela Svea Rike”.
Lollo Asplund: God morgon herr Palmær! Går det bra om jag niar er?
Henrik Bernhard Palmær: Bara det går undan, jag blir fort uttråkad. Spott ut!
LA: Det är i dag 175 år sen Ni gav ut det första numret av Östgöta Correspondenten. Om Ni jämför det med dagens tidning, vilken är snyggast?
HBP: Snyggast? Vafalls? Är det vad tidningsmakeri handlar om?
LA: Nej, men…
HBP: ”Tidningarna är tornerplatser, där dagens tidiga intressen, som tillika äro seklets, bryta sina lansar, och vi, tidens barn, åskåda striden med bävan och förhoppningar.”
LA: Det där var lite väl högtravande för min smak. Men ärligt, visst är det kul med Palmærtårtan på ettan?
HBP: Nej, Correns förstasida liknar mest en illa klädd julgran med tingeltangel och bjäfs. Det är bara bilder och annonser. Trams! Ni litar inte på det skrivna ordet längre. Min tanke var lika enkel som genial, en enda skribent med god överblick och utvecklad stilkänsla, det vill säga jag själv, fyra sidor, två dagar i veckan, upplaga 500 exemplar. En strålande affärsidé…
LA: Om den var så perfekt. Varför hängde Ni inte i längre? Efter bara några år tog familjen Ridderstad över…
HBP: Mitt kall var att häckla, inte att äga eller förvalta. Jag hade roligt själv när jag författade ”Yttersta domen i Kråkvinkel”...
LA: ... där Ni gick väldigt hårt åt biskopen och domprosten. Det är ju rena personangreppet när Ni skriver att ”Gud fordrar ej att biskopen ska visa sig med huvud emedan Han aldrig givit honom något sådant”.
HBP: Ha ha ha ha… jag tycker än i dag att det är slagfärdigt. Jag roas också av alla biskopar i Linköping nuförtiden måste heta Martin. Har Corren ingen vass penna som kan göra något av det?
LA: Kan vi gå tillbaka till rättegången, där det påstods att Ni låtit Gud gäspa efter att han betraktat Kråkvinkelborna. Rätten kallade det en lumpen handling.
HBP: ”Gäspar någon vid hörandet av Tegners Frithiof eller av Mozarts Requiem så är han ett fä och hans gäspning en lumpen handling. Men gäspar han i en societet där Kråkvinkels befolkning samlats för att ha roligt – vittnar gäspningen om smak och omdömesförmåga.”
LA: Det kommer alltså an på vad man gäspat åt?
HBP: Exakt så, unge man. Gäspningen är i sig likgiltig i sammanhanget. Jag njöt av att få referera den friande domen i tidningen. Men får jag ställa en fråga?
LA: Pröva!
HBP: Palmærpriset, Correns kulturpris, var har hänt med det?
LA: Eh, det är nedlagt. Stina Opitz blev den sista pristagaren. Det är många år sen.
HBP: Kan man tänka sig att det delas ut postumt? I så fall vet jag en bra satiriker.
LA: Men priset är ju nedlagt.
HBP: Men utifall. Diktaren är skarp och tidlös. Kallades på sin tid ”den kvickaste lymmeln i hela Svea Rike”. Skrev detta: ”Sarkastiska anmärkningar äro det säkraste medlet att roa för ögonblicket och förvärva ovänner för livstiden”.
LA: Jaha. Törs man be om en sista liknelse för läsarna att begrunda?
HBP: Är det en fråga?
LA: Njae, mer en from begäran.
HBP: Kollar du upp det där med Palmærpriset?
LA: Jag kan nämna det för vår chefredaktör Charlotta.
HBP: I så fall: ”Elektriska ålen ligger långa stunderna som död. Emellanåt ger han slag, av vilka en man kan stupa.”
Läs mer: H. B. Palmær: ”Bäska droppar”, utgiven av Östgöta Correspondenten 2001.