Neuroförbundet har länge hävdat orimligheten i att sätta en åldersgräns på människors behov. Just i Gunilla Karlssons fall tycker dock inte förbundets lokale ordförande Andreas Greén att LSS ens behöver tillämpas, utan att det räcker med att gå till Socialtjänstlagen.
– Den gäller för alla kommunens invånare. Kommunen är skyldig att sörja för att varje kommuninvånare har en skälig levnadsnivå, säger han.
Kommunen hävdar i sitt beslut att i och med en plats på ett vårdboende är behoven uppfyllda. Andreas Greén ser dock brister i utredningen och därmed beslutet. Främst pekar han på att Gunilla Karlsson på flera månader fortfarande inte har fått det fungerande trygghetslarm hon enligt besluten är beviljad.
– De har inte gjort nånting för att hitta en lösning på larmproblemet. Det är boendet som har fått försöka hitta på lösningar. Hon har bott där sen i juli. Det är många dagar som har passerat med en väldig otrygghet.
Han är övertygad om att Gunilla hade fått mer hjälp om hon hade bott i en annan stad.
– Linköpings kommun är väldigt fyrkantig och avslår hellre än beviljar. De är kända för att bedöma väldigt hårt.
”Om du får vill alla ha” är ett argument som Gunillas barn mött. Vad säger du om det?
– Det är lite av kommunens flaggskepp att inte våga pröva individuellt. Det som står i hennes ansökan står inte i någon annans. Om hon uppfyller kraven på personlig assistans måste hon kunna få det.
Vilka chanser har hon?
– Jag kan inte säga till hundra procent att hon kommer att få personlig assistans, men att hon ska få en bättre livssituation än i dag är jag övertygad om. Livet och vardagen ska fungera, och det är det hon ansökt om och fått beviljat också.