Mamma Anneli vill berätta vad näthat kan leda till för den drabbade. Men det frestar på att prata om det där halvåret 2014.
Ingen förstod någonting. Sanna har aldrig betraktats som tuff eller dryg. Aldrig varit den som gett sig in högljudda diskussioner eller kaxat sig.
Förra våren fick hon plötsligt väldigt grova sms från en jämnårig skolkamrat. Orden som användes var ”skitfalsk, hatar dig, fucking fitta, stupid bitch, hora.” Sanna svarade "Jag förstår inte, vad har jag gjort?" och fick ännu mer tillbaka. Sms:en bara fortsatte och fortsatte.
Anneli sökte upp avsändaren, frågade om Sanna gjort något och fick svaret: ”nej, ingenting, jag stör mig på henne bara”.
I början av sommaren upptäckte Sanna att någon kommenterade olika konton i hennes namn på Kik och Ask, det senare ett forum där man kan uppträda anonymt.
Frågor om allt möjligt, som såg ut att komma från Sanna, skickades till hennes vänner och ledde till att många blev arga på henne och undrade vad hon sysslade med. Detta pågick under hela sommaren.
– Jag och min sambo hade fullt sjå att kontakta olika barns föräldrar och förklara att Sanna var oskyldig, berättar Anneli.
Det blev bara värre och värre. På Ask, Instagram och Kik.
– Sanna var livrädd, helt förtvivlad och kollade ideligen nervöst sin mobil, så att inget nytt hade dykt upp. Hon blev besatt av mobilen. På nätterna låg jag och höll om henne, allt var fasansfullt.
I skolan kunde hon sitta i timmar på toaletten och sms:a sin mamma. Hennes pappa fick ofta åka och hämta henne, hon stod inte ut i skolan.
Sanna drog sig undan från de gamla vännerna och försökte hitta nya. Men de nya blev snabbt uppsökta på varenda forum och elaka saker skrevs om henne.
– Hon var förföljd. En 10-åring! Det var så fruktansvärt synd om henne, säger Anneli och rösten brister igen.
Efter sommaren skapade någon ett Instagramkonto med namnet fackingsannanilsson. På kontot stod ”Sanna så jävla ful. Sluta följ den horan!” och mängder av namn taggades så att hela skolan såg vad som skrevs.
– Jag satt en hel natt och anmälde alla inlägg på respektive forum. Sanna mådde allt sämre, slutade äta, fick åka till sjukhuset och sa hela tiden att hon ville byta skola. Det var ett rent helvete för hela familjen.
Anneli vände sig till skolans rektor, berättade vad som försiggick, visade skärmdumpar på det som skrivits och sa att förövaren tycktes vara en person som känner Sanna, vet vad hon har för fritidsintressen och hur hon ser ut. Rektorn uppmanade henne att polisanmäla det hela.
Nu ställde skolan upp, kurator blev inkopplad och en vuxen person i skolan följde med henne hela tiden på rasterna, så att hon aldrig var ensam. Hon var konstant rädd.
Anneli polisanmälde allt och brottsrubriceringarna blev ofredande och förtal.
Vem kunde vilja henne så fruktansvärt illa? Vad hade hon gjort för fel? Hur kan barn vara så onda?
En kväll fick Anneli ett sms från sin dotter: ”Jag vet vem det är”. Sanna hade fått reda på vem som låg bakom Instagramkontot. En jämnårig skolkamrat.
Familjen blev chockad. Det barnet hade aldrig funnits i deras huvuden när de diskuterat vem som kunde ligga bakom trakasserierna. Anneli skrev till föräldrarna och begärde ett möte.
– Först trodde de oss inte och blev upprörda över att vi polisanmält deras barn. Jag fick påminna dem om att det var Sanna som var offret här.
Men barnet erkände. Drivkraften då? Jo, det fanns avundsjuka mot Sanna. För att hon var omtyckt, duktig och såg bra ut.
– Jag fick tala om vad som gäller på nätet, hur man uttrycker sig, men lovade också att dra tillbaka polisanmälan om alla inlägg som hade med Sanna att göra raderades från kontot.
I och med polisanmälan och konfrontationen med förövaren slutade trakasserierna.
Föräldrar och skola måste ta ett större ansvar, anser Anneli. Lära barnen näthyfs och få dem att förstå att de kan bli åtalade och få kännbara straff, trots att de inte är myndiga. Att kolla barnens konton är inte att snoka, utan att bry sig. Och att bjuda in Friends, som arbetar mot mobbning, till skolorna.
– Jag kan känna att mobbarna kommer lindrigt undan. Det blir som vanligt. De utsatta flyttar och förövarna lever kvar, som om ingenting har hänt.
För flytta ska de. I dag mår Sanna bättre och har fått professionell hjälp. Men familjen vill bort från bostadsområdet och Sanna ska byta skola till hösten. Hon har svårt att släppa någon inpå livet och har blivit väldigt känslig.
Ärren sitter kvar.
Fotnot: Sanna och Anneli heter något annat i verkligheten.