Nathalie Leveld minns ensamheten som funderingarna på vuxenlivet väckte inom henne. "Jag kände mig ensammast i världen med de här känslorna, när jag först började känna att 'det är ingen annan som reflekterar över livet på det här sättet'. Det är frustrerande", säger hon.
Är det här verkligen allt?
Ska livet verkligen vara så här?
Måste man vara på ett jobb där man inte trivs?
De tankarna brottades Nathalie Leveld med, när dag efter dag såg ut på samma sätt, med heltidsjobb och utstakade rutiner.
"Nej" var svaret på alla hennes frågor – men det visste hon inte då.
***
När vi träffar Nathalie på ett av Linköpings kaféer har hon kunnat kalla staden för sitt hem i några månader. För bara ett par år sedan innebar hennes dåvarande livsstil att det snart hade det varit dags att packa väskan för ett nytt äventyr.
– Jag blir alldeles för uttråkad när det är för fyrkantig struktur och monotona uppgifter, att varje dag ser lite likadan ut, förklarar hon.
Under sju år har hon rest världen över och arbetat på totalt 12-14 platser. Mental stimulans har hon fått genom att flytta var sjätte månad, få nya rutiner och jobb, lära känna nya människor, utforska nya platser...
– Då hinner jag lära mig allting, men sedan är det dags att åka till nästa ställe.
Nathalie Leveld försökte länge att krympa in sig själv i den mall som samhället förväntar sig, med heltidsjobb och rutiner. Samtidigt började hon ifrågasätta om det verkligen var det drömliv som hon ständigt jagade och insåg att nej, det var det inte. Så, hon lämnade tryggheten i sitt heltidsjobb, för att upptäcka världen och skapa sitt eget drömliv.
I dag har Nathalie lämnat tiden som säsongsarbetare bakom sig och hittat en fast punkt i Linköping. Däremot har hon inga planer på att återvända till ekorrhjulet.
Men, vi återkommer till det och börjar i stället från början.
Redan under barndomen minns hon känslan av att vara annorlunda. Hon kände sig malplacerad och instängd, längtade bort från sin hemstad.
– Jag låg och scrollade på telefonen och kände att "wow, upptäcka världen, vad häftigt" – och så var jag fast i lilla Eskilstuna.
Det förväntade vardagslivet har aldrig lockat för Nathalie Leveld. Under sin uppväxt kände hon sig ständigt annorlunda. Hon ville upptäcka världen, inte köpa hus i Eskilstuna och jobba på samma arbetsplats till pensionsålder. "Jag gick igenom en jobbig depression i några år och då blev det ganska tydligt att så som alla andra vill leva sitt liv där inte riktigt passar mig och inte riktigt funkar", förklarar hon.
Den redan upptrampade stigen – med studier, heltidsjobb, den första lägenheten och husköp – lockade aldrig. Samtidigt verkade den livsstilen så självklar bland alla, som att det inte fanns några andra alternativ.
– Det fanns en väg att gå och det var den vägen alla gick. Alla var missnöjda, men ingen gjorde något åt saken. Man fick höra att "det är så här vuxenlivet är, det är bara att du vänjer dig".
Det väckte en frustration.
Ändå började Nathalie att bygga sitt liv efter samhällets förväntningar. Hon gick ut grundskolan, sökte in till gymnasiet. Valet landade på bageri och konditori. Vid sidan av studierna jobbade hon extra på ett lokalt bageri, där hon efter studenten fick heltidsjobb.
Den flexibla livsstil som Nathalie Leveld har anammat under många år har fått henne att lära känna sig själv på djupet. Innan resorna, och timmarna i sitt eget sällskap, visste hon inte riktigt vem hon var eller vad hon tyckte om att göra. I dag har hon upptäckt att hon tycker om att träna, vandra, göra yoga och fotografera. "Jag rekommenderar alla att åka i väg själv, resa lite och prova på en säsong, för man lär känna sig själv på ett helt annat plan", säger hon.
Samtidigt växte sig den skavande känslan allt starkare. Det gjorde också rädslan för att fastna på en plats som aldrig kändes som hemma.
Under tonåren utvecklade Nathalie en depression. Hon tror att den grundade sig i känslan av att vara instängd. Som värst var det mellan 15 och 18-19 års ålder.
– Det var ganska dystra dagar. När jag satt omgiven av folk kände jag mig ändå väldigt ensam, som att det inte hade spelat någon roll om jag satt där eller inte.
I sin tonår drabbades Nathalie Leveld av en depression. Hon tror att en orsak till det dåliga måendet var känslan av att vara instängd och felplacerad. I dag minns hon den tomhet som depressionen förde med sig. "Det är ingen som ser utåt, den här känslostormen som pågår i huvudet, för man är ju väldigt blank och tom på utsidan. Jag började till slut att självskada, för då hade jag någonting att ta på. Då kunde jag säga att 'jag har ont för jag har några sår på armen', i stället för 'jag har ont för jag vet inte vad som pågår inuti'", säger hon.
Att leva i mörkret av en depression är tufft. Det har Nathalie Leveld erfarenhet av. "Hjärnan går på högvarv och man är ganska elak mot sig själv, men det är också väldigt tomt. Man blir sin egen värsta fiende", säger hon.
Hon beskriver en väldig tomhet, samtidigt som hjärnan gick på högvarv.
– Det är ingen som ser utåt, den här känslostormen som pågår i huvudet, för man är ju väldigt blank och tom på utsidan. Jag började till slut att självskada, för då hade jag någonting att ta på. Då kunde jag säga att ”jag har ont för jag har några sår på armen”, i stället för ”jag har ont för jag vet inte vad som pågår inuti”.
Till hjälp fick Nathalie både terapi och ångestdämpande medicin. Hon insåg också att hon behövde förändra sin livssituation, ta sig ifrån Eskilstuna. Pengarna som tjänades på bageriet sparades därför.
I sin sena tonår började hon att må lite bättre – och bestämde sig för att sluta med läkemedlen.
– Jag kände att det blev som att lägga locket på en kokande kastrull. Det löser inte det faktum att det kokar där under. I stället lärde jag mig att hantera mina känslor. Det var svinjobbigt, men jag tror att det var nyckeln till att lära mig må bra igen.
Nathalie Leveld ser inte sig själv flytta tillbaka till hemstaden Eskilstuna – någonsin. "Även om jag vet att jag skulle kunna dra när jag vill… Känslan av att vara instängd har nog lite svärtat ner hela staden för mig. När jag kommer tillbaka känns det lite som att jag är fast igen och lite tillbaka i det spåret, att 'det är så här vi lever livet här'", säger hon.
19 år gammal hade pengarna på sparkontot vuxit och Nathalie fick möjlighet att besöka en nationalpark i Sydafrika, där hon volontärjobbade med lejon under en månads tid.
– Jag hade fortfarande ganska mycket ångest och den resan blev jobbig på ett sätt, för jag fick bevisat för mig att "ångesten tar inte semester bara för att du gör det" och "du mår inte bättre bara för att du är i Sydafrika, på den här fantastiska platsen". Jag hade otroligt kul, men det var också ganska jobbigt.
Drömmen om att resa och upptäcka världen började kännas mer verklig när då 19-åriga Nathalie Leveld åkte på en volontärresa till Sydafrika, för att jobba på en nationalpark med lejon. Hon minns dock att depressionen hade satt sina spår och att hon fortfarande levde med mycket daglig ångest. Den personliga resan, där hon lärde känna sig själv och sina behov, fortsatte därför under flera års tid. På vissa sätt pågår den nog fortfarande. "Jag skulle säga att jag fortfarande lär mig hur jag själv fungerar, på ett visst plan, och hur man hanterar sina känslor", säger hon.
Volontärresan till Sydafrika var den första stora soloresan som Nathalie Leveld gav sig i väg på. Då levde hon fortfarande i tron om att det behövde vara dyrt att resa och säsongsjobba, eftersom ett företag hjälpte henne att boka flygbiljett, hitta volontärplats och annat. "Det var ett paket man köpte av det företaget. Senare insåg jag ju att det går att göra själv och att det är ganska enkelt, att du inte behöver ha det här företaget som hjälper dig. Då blev det ju mycket billigare", skrattar hon.
När Nathalie Leveld åkte på en månadslång volontärresa till Sydafrika som 19-åring hade hon fortfarande kvar sitt heltidsjobb i Eskilstuna. "Det var flexibelt och de var bara glada att jag ville komma tillbaka. Efter det, när jag sa upp mig, sa de att 'vi visste att du skulle dra så småningom'", skrattar hon.
Väl tillbaka från resan återgick hon till arbetet på bageriet – till det förväntade, utstakade vardagslivet. Samtidigt fortsatte hon att lära känna sig själv.
När en kompis frågade henne om hon ville följa med till Australien i ett halvår var hon tudelad. Längtan efter att resa fanns visserligen kvar, men samtidigt höll hon ju på att skapa det vuxenliv som förväntades av henne.
– Jag kände att ”det kan jag ju inte, jag har jobb här, jag har sambo, jag har katt, jag har lägenhet, jag kan inte lämna det här, jag håller ju på att samla de här poängen nu som man ska samla. Fast... Vill jag det egentligen?”.
Nathalie insåg att svaret var nej. När relationen med den dåvarande pojkvännen tog slut bestämde hon sig för att haka på resan – och sa upp sig från både lägenhetskontrakt och heltidsjobb.
– Jag tror inte att jag gav det mycket tanke. Då hade jag nog inte vågat, skrattar hon.
Nathalie Leveld drivs inte av pengar. Hon tröttnade på det "normala" vardagslivet – och sa upp sig. ”Någonstans på bortre sidan av jordklotet insåg jag att den väg samhället satte mig på aldrig gav mig sann glädje”, säger hon.
Varför tror du att så många människor lever efter samhällets förväntningar, utan att trivas?
– Jag tror att det är för att man tänker att man inte har ett val. Det är svårt att reflektera över någonting när man inte ser det som ett alternativ utan mer som den enda vägen.
Men, det finns andra vägar. Det är Nathalie ett levande bevis på.
– Det känns som att folk glömmer bort det. Vi har ju valmöjligheter, speciellt i dag när man kan jobba och leva på så många sätt.
Under de år som Nathalie Leveld har levt i sina resväskor har hon alltid prioriterat att få plats med sin högtalare, kamera, dator och en hårddisk med filmer. Utöver det har hon, under elva års tid, designat egna almanackor som hon inte bara använt för att hålla koll på viktiga möten och händelser, utan också som målarbok och dagbok. "Där i står allt. Om någon skulle säga 'vad gjorde du den 12 december 2018?' kan jag kolla och säga 'jag var här'. Det blir som en liten dokumentation över resorna, livet, var man har varit, vad man har gjort... Det är nog den viktigaste ägodelen", säger hon.
Nathalie lämnade Sverige tre månader efter uppsägningen, med bara 13 000 kronor på kontot.
– Nu har det snart gått tio år sedan jag flyttade från Eskilstuna och jag ser fortfarande samma tendenser som då. Folk pratar lika illa om sina jobb och varandra nu, men de gör ingenting åt saken. Man vill bara ruska om folk och säga att ”det behöver inte vara så här”, för man kan göra på ett annat sätt, om man vill, säger hon och tillägger:
– Glöm inte bort att valmöjligheten fortfarande finns.
Genom att upptäcka världen på egen hand har Nathalie Leveld utvecklats mycket som person. I dag kan hon till och med föredra att resa ensam. Att bli influerad av människor i sin närhet är positivt, konstaterar hon, men hon har samtidigt insett att hon behöver sin egentid. "Jag behöver tiden att kliva bort från alla andra – bara vara själv, reflektera över vad jag vill och vad jag tycker är kul och om den vägen jag är på just nu känns rätt för mig. Det är nog det som har förvånat mig mest – att den extroverta älskar att vara själv", skrattar hon.
För Nathalie var resan till Australien bara starten på det alternativa livet. Kommande sju år fortsatte hon att upptäcka nya platser världen över. Försörjningen löstes genom säsongsjobb, inom servicebranschen, på de platser som hon tillfälligt bosatte sig på.
– Jag kände att "det här är ju livet" och älskade att vara borta.
Genom att resa och hoppa på nya utmaningar har hon utvecklats mycket.
– I dag är jag en helt annan människa. Innan jag började resa kände jag inte riktigt mig själv och jag var obekväm med att vara själv, för jag visste inte riktigt vad jag tyckte om att göra.
Det vet Nathalie i dag.
Redan som barn levde Nathalie Leveld med en känsla av att vara annorlunda. Hon ville göra saker som inte ansågs som normala. "Normalt" var bland annat att hitta sitt kompisgäng – och att sedan hålla sig till det. Det var ingenting för Nathalie, som snabbt ledsnade på att bara gör samma saker. Ena rasten ville hon spela fotboll med ett gäng, andra rasten ville hon leka i skogsdungen med en annan kompisgrupp. Ena veckan var favoritfärgen blå, andra var det rosa, tredje lila. Ena dagen drömde hon om att bli popstjärna, nästa om att bli polis och tredje om att bli konstnär. "Redan då fattade jag inte varför det måste vara så fyrkantigt. Varför måste man hålla sig till en låda, liksom?", säger hon.
Men, trots fördelarna med livet som säsongsarbetare har hon valt att överge livsstilen.
Varför, då?
Jo, efter att ha levt i sin resväska i sju år började hon att längta efter något lite lugnare.
– Jag ville behålla friheten som jag hade när jag säsongade, men jag ville ha ett hem, förklarar Nathalie.
När hon träffade sin nuvarande sambo under sommaren 2023 blev det naturligt att skaffa en fastare punkt tillsammans. Karlstad blev den första stad där hon, på sju år, var bosatt längre än sex månader.
– Jag hade lite spring i benen. Inte som att jag ville bort, mer "jaha, vad händer nu då? Det har gått sex månader, men jag ska inte packa min resväska och flytta? Jag ska inte flyttstäda?".
Under sina år som säsongsarbetare var Nathalie Leveld ofta övertygad om att Sverige inte var någonting att ha. Som en utmaning bestämde hon sig för att utforska sitt hemland på ett nytt sätt, bland annat genom ett jobb på ishotellet i Jukkasjärvi. "Det har ändå vuxit fram en ny typ av kärlek för Sverige. Nu är jag nog mer inne på att utforska Skandinavien och Europa än att åka i väg långt, men det har fått ta sin lilla tid att växa fram", säger hon.
Flytta har Nathalie dock gjort sedan dess. När hennes sambo fick ett jobberbjudande på Saab bar det av till Linköping, där paret nu bott sedan slutet på oktober.
– Nu har jag kommit till en plats där jag vill sakta ner lite. Jag tycker att det är ganska skönt nu att det inte är nytt, nytt, nytt hela tiden.
Synen på det klassiska vardagslivet har dock inte förändrats. Trots en fastare punkt är det fortfarande viktigt att behålla friheten. Något fast heltidsjobb har Nathalie därför inte sökt.
I stället har hon gått en ettårig utbildning på folkhögskola och startat ett eget företag. I dag kan hon titulera sig "virtuell assistent" och hjälper kunder med bland annat sociala medier, foto och design.
– Jag älskar det!
Sommaren 2023 lämnade Nathalie Leveld de sju åren med säsongsarbete bakom sig. Den sommaren spenderades i Smögen. Där träffade hon sin nuvarande sambo, vilket förändrade allt. "Det var tänkt att jag skulle komma hem, jobba lite och sedan ge mig ut och resa igen, men jag hade börjat känna att det hade varit skönt att ha ett lite stabilare hem. När vi träffades föll det sig ganska naturligt att flytta ihop och börja resa på ett annat sätt", förklarar hon.
Nathalie Levelds förhoppning med att berätta sin historia är att nå ut till eventuella personer som känner som hon kände under sin tonår. "Når jag en person hade det varit toppen. Jag kände mig ensammast i världen med de här känslorna", säger hon och framhåller att det går att leva livet på ett annat sätt än det som samhället förväntar sig.
Företaget har inte ens hunnit fylla ett år, men hon kan redan försörja sig på det.
– Ibland känns det lite för bra för att vara sant, som att någon snart kommer knacka mig på axeln och säga ”vad håller du på med egentligen?”, skrattar Nathalie.
Den senaste tiden har varit fullspäckad, vilket hon väljer att beskriva som "ett lyxproblem". Framöver är dock målet att jobba 30 timmar i veckan, fördelat över fem dagar. Hur hon lägger upp arbetstiden, och varifrån hon jobbar, är upp till henne själv.
– Om jag vill jobba tre timmar på morgonen, vara ledig hela dagen och sedan jobba tre timmar på kvällen så har jag den möjligheten, vilket gör att det inte känns lika monotont och stelt.
Nathalie Leveld upplever en ny form av självsäkerhet efter åren på resande fot. Tidigare brydde hon sig mycket om vad omgivningen tyckte och tänkte om mig. "Det var så pass att jag inte riktigt vågade testa nya saker eller utforska vad jag själv tyckte om att göra – och det gör jag i dag", säger hon.
Nu stundar en spontan resa till Spanien, för att komma ifrån Linköpings gråmulna väder.
– Jag kommer fortsätta jobba som vanligt, men jag får det här miljöombytet och solen som jag älskar, som jag känner att jag behöver för att må bra.
Hur hade du mått av 40-timmarsveckor, fyra veckors sommarsemester, måndag-fredag-jobb och 7-16-tider?
– Det låter som en mardröm, säger Nathalie och skrattar.
Orsaken till att hon, för nio år sedan, sa upp sig från sitt heltidsjobb var att hon vägrade nöja sig med att livet kändes "okej". Hon ville älska sitt liv och leva det fullt ut. Det känner hon verkligen att hon gör i dag.
– Jag är väldigt levnadsglad och sprudlande i dag. Det är nog för att jag har accepterat hur jag är, hur jag funkar och hur jag vill leva – och byggt ett liv där alla de delarna får plats på en daglig basis, fastslår Nathalie.
Genom att flytta var sjätte månad fick Nathalie Leveld snabbt lära sig att leva minimalistiskt. Alla ägodelar behövde få plats i de väskor som hon hade med sig. I dag, när hon har en lägenhet, äger hon fler saker, men hon spontanshoppar fortfarande väldigt sällan. "Jag försöker ändå fortfarande tänka 'behöver jag det här eller vill jag bara ha det?'. Om jag bara vill ha det, vill jag ha det på riktigt eller vill jag ha det för att jag har sett en annons om det 30 gånger?", säger hon.
De positiva och levnadsglada egenskaper som Nathalie Leveld besitter i dag tror hon att hon delvis har tonårsdepressionen att tacka för. "Det känns som att vad livet än kastar på mig nu känner jag någonstans att 'äh, det har varit värre' eller 'jaja, det är inte så farligt'. Jag uppskattar nog de små delarna i livet mycket bättre. Man kan inte ta det här för givet, för det kan ta slut när som helst – man kan falla in i en depression eller ett mörker, där man inte tar tillvara på de små och fina ögonblicken i livet", säger hon.