Inger Molin är en slags ambassadör för föreningen Singel i Sverige i Linköping. På The Horse & Hound firar hon alla hjärtas dag tillsammans med andra singlar.
På en pub i centrala Linköping träffar vi tre singelkvinnor. Det är Inger Molin, Eva Samuelsson och Mia Priem Abelsson. Klädda i rött sitter kvinnorna och väntar på ytterliggare fyra singlar. Gruppen ska äta middag, ta ett glas – och vem vet – kanske skaffa en vän för livet.
– Man är här för att man söker någon form av kontakt. Någon att göra saker med, säger Mia.
Inger är värdinna för eventet i Linköping, men den som ligger bakom initiativet är Helén Andersson, grundaren av föreningen Singel i Sverige. På sociala medier skriver Helén: "Nu får det vara nog att ingen tänker på de som lever ensamma".
– Det finns bara ett krav att vara med. Man ska vara singel. Blir man ihop med någon så går man ur, säger Inger.
Varför måste man vara singel för att delta?
– Det är ju själva konceptet, säger Inger.
– Det är inte så kul om man gillar en person som man träffar, men sedan visar det sig att personen har en partner. Här vet man från början att alla är singlar, fyller Eva i.
Kvinnorna menar också att de som lever i en relation har andra prioriteringar. Ensamma singlar har mer tid att dela med sig.
Mia är änka sedan många år tillbaka. Hon har bott på flera olika ställen i sverige och utomlands, men flyttade till Linköping 2015 för att komma närmare barnen och barnbarnen. Som relativt nyinflyttad känner hon ett behov av sällskap.
– Jag söker inte en relation direkt. Jag vill ha vänskap, personer att göra saker med. Jag har mina barn och mina barnbarn, men jag vill inte hänga på dem hela tiden. Jag vill inte leva genom dem. Jag vill träffa vuxna människor för att få ett utbyte. Det är inte lika roligt att gå på bio eller teater ensam som att göra det ihop med någon, säger hon.
Eva, som också är pensionär, håller med:
– Den första tiden efter pensionen är som en smekmånad, men sedan börjar det bli lite jobbigt. Vad ska man göra och vilka ska man umgås med? Huvudsyftet här är vänskapsrelationer.
På kvällens träff förväntas det närvara sju personer, sex kvinnor och en man. Män är lite svårare att nå ut till, menar arrangören.
Är det lite pirrigt i magen? Det är ändå någon slags dejt.
– Nej, alla är väldigt positiva och glada på de här mötena.
Det är den andra träffen efter pandemin och gruppen hoppas på fler träffar och att fler ansluter.
– Vi vet att många är ofrivilligt ensamma. Här blir ingen lämnad utanför.