Under åren som Åsa och hennes make hade Lukas hos sig var det framförallt socialförvaltningen som familjen hade kontakt med. Det var via förvaltningen pojken och familjen hade sina respektive handläggare. Men det är socialnämnden som är det beslutande organet och det är också de som nu får allvarlig kritik från JO för sitt agerande. Annika Krutzén (M), socialnämndens ordförande har tagit del av JO-beslutet och menar att hon och hennes kollegor tar kritiken på största allvar.
– Vi behöver titta på åtgärder som gör att det här inte händer igen, säger hon när hon ombeds tycka till kring kritiken.
Den 7 maj 2019 flyttades Lukas från familjhemmet. Men dagen därpå beslutade nämnden att pojken visst skulle få stanna i familjehemmet. I och med att han vid detta tillfälle redan flyttat anser JO att nämndens beslut togs utifrån ett underlag som inte längre var relevant.
– När jag ser tillbaka på det här ärendet kan jag konstatera att det inte skulle kommit upp på utskottet, det skulle inte varit med över huvud taget. Underlaget som vi tog beslutet utifrån skulle ha dragits tillbaka, men det gjordes inte, säger Annika Krutzén.
Det låter som att det finns en väldigt bristfällig kommunikation mellan nämnden och förvaltningen?
– Det är klart att vi alltid kan förbättra kommunikationen. När det gäller enskilda ärenden är det svårt för utskottet att veta något som inte står i underlaget. Men givetvis är det nämnden som är ansvarig. Så är det.
Dagen därpå, den 9 maj, ändrade sig nämnden. Då skulle pojken inte alls få stanna kvar i familjehemmet utan placeras i ett akuthem. Ett så omfattande beslut ska föregås av en noggrann handläggning, vilket JO menar inte skedde i det här fallet. Lukas fick själv inte föra fram sina åsikter i frågan, han fick heller inte relevant information som han hade rätt till.
– När vi i nämnden tar ett sådant här beslut får vi, utöver det skriftliga underlaget, en muntlig föredragning från förvaltningen. Där har ordföranden, alltså jag, möjlighet att ställa frågor om något är oklart. Men givetvis ska underlagen vara relevanta, så det är något vi tar till oss av, säger Annika Krutzén.
JO konstaterar också att man inte gjort en utredning av vad som är den här pojkens bästa. Hur tänker du när du läser det?
– Barnets bästa ska alltid stå i fokus för våra beslut. Uppfattningen i det här ärendet är att förvaltningen gjorde vad som var barnets bästa i det långsiktiga perspektivet. Men det ska framgå mer tydligt vilket underlag vi tar beslut på, där kan vi bli bättre.
Anser du att hela det här ärendet här sköttes på ett rimligt sätt?
– Jag tror att man gjorde vad man ansåg var bäst då. Men med facit i hand borde vi ha ansträngt oss ännu mer för att få in barnperspektivet. Det var vissa händelser som gjorde att man valde att göra på ett visst sätt, och jag håller dock fast vid att själva beslutet var tvunget att tas.
Kommer JO:s beslut ge några konkreta effekter på nämndens arbete?
– Vi reflekterar ständigt över vårat arbete. Just nu håller vi på att ta upp en handlingsplan kopplat till barnkonventionen, för att säkerställa att vi inte släpper igenom beslutsunderlag som inte tagit ställning till barnets bästa.
Så såg det inte ut 2019?
– Det vågar jag inte svara på.
Familjehemmet känner en stark sorg över hur den pojke som bott där i sex år plötsligt försvann. Vad tänker du om det, i skenet av JO:s beslut?
– Jag förstår att man knyter an till det barnet man har hos sig. Vi som nämnd vill helst inte säga upp familjehem eftersom det råder brist på familjehem. Men ibland når vi vägs ände där vi tvingas till en uppsägning. Det gör vi för att vi måste ha familjehem som kan ge en god omsorg till de här barnen.
I JO:s beslut finns inget som tyder på att familjehemmet brustit i omsorg?
– Som familjehem behöver vi se till barnets bästa i det långsiktiga perspektivet. Det gör ibland att vi behöver säga upp familjehem, för att vi tror att det är det bästa ur ett långsiktigt perspektiv.
Familjhemsmamman Åsa skulle inte rekommendera någon annan att bli familjehem i Linköping i dag. Vad tänker du kring det?
– Det är ett tufft uppdrag, det ska vi inte sticka under stol med. Det är ett oerhört viktigt uppdrag och det är därför vi har svårt att hitta familjer som kan bli bra familjehem.