Det är inte första gången som nämnden får kritik för långsam hantering av, framför allt LSS-ärenden, och då särskilt de som gäller barn och unga.
I det aktuella fallet där JO riktar sin allvarliga kritik mot kommunen, tog det över ett år innan en begäran om utökning av personlig assistans för ett barn till slut blev ett beslut.
JO konstaterar att det inte finns någon specificerad tidsgräns som nämnden måste hålla sig till, men hänvisar till förvaltningslagen. Där framgår att ett ärende ska handläggas så "enkelt, snabbt och kostnadseffektivt som möjligt utan att rättssäkerheten eftersätts". I domen går att läsa att en "handläggningstid om tre till fyra månader är ett rimligt riktmärke för ett ärende med personlig assistans". Handlar frågan om ett komplext ärende som kräver flera utredningsåtgärder kan JO godta att det kan ta sju eller åtta månader. Men då ska nämnden hela tiden ha bedrivit ett aktivt utredningsarbete. Men de skriver att: "Den enskilde ska inte behöva vänta så länge på ett beslut i sitt ärende än i mycket speciella undantagsfall."
I det här fallet tog det över ett år från ansökan till beslut och det har inte varit förenligt med lagens krav, skriver JO och konstaterar att nämnden därför förtjänar allvarlig kritik för passiv och långsam handläggning.
Annika Krutzén (M), ansvarigt kommunalråd och ordförande i social- omsorgsnämnden, känner till kritiken, men avböjer att kommentera det specifika ärendet.
När det gäller handläggningar generellt av LSS-ärenden är hon medveten om kritiken mot handläggningstiderna. Men hon hoppas att det är på väg att ändras eftersom man nu anställt flera nya medarbetare.
– Det är redan bättre än förra året. Men det tar också tid att lära upp nya medarbetare.
När förvaltningen för tre år sedan gjorde om organisationen och delade upp LSS-handläggning i barn, vuxna och äldre, var det många medarbetare som slutade och det gjorde att handläggningstiderna ökade, säger hon.
Konkurrens om personal gjorde inte situationen bättre.
LSS-familjer säger ibland att de upplever att de blir misstrodda och väljer att inte söka mer hjälp av rädsla för att mista den hjälp de redan har. Vad säger du om det?
– Givetvis vill vi inte att någon ska känna sig misstrodd. Fler handläggare innebär större kontinuitet och därmed hoppas vi att dialogen och kommunikationen mellan vårdnadshavare och handläggare förbättras, säger Annika Krutzén.