Anders Telenius och Peter Torstensson anländer med nöten.
Hasselnötens exakta ålder och historia är fortfarande okänd. Docenterna Anders Telenius och Peter Torstensson har tillsammans försökt reda ut hasselnötens historia, men nu har båda gått i pension.
– Vi har gått så långt som vi har kunnat. Vi kommer inte längre, säger Telenius.
Enligt en etikett som följt med nöten ska den ha hittats i en ficka i muren i Vreta klosters kyrka och då varit 800 år gammal. Det skulle innebära att den murades in när kyrkan byggdes på 1100-talet. Etiketten är signerad med namnet Roosval. Efter ett stilprov kom docenterna fram till att signaturen förmodligen tillhör Johnny Roosval.
Johnny Roosval var en välkänd konsthistorieprofessor som verkade under första halvan av 1900-talet. Han ska ha varit inblandad i en renovering av Vreta klosters kyrka mellan 1914 och 1917 och förmodligen hittade han nöten då.
Nöten har sedan förflyttats till botaniska institutionen vid Stockholms universitet. Där hittade Anders Telenius den under en utrensning när institutionen skulle byggas om 1995. Telenius tog då hand om nöten, som annars skulle ha kastats.
– Jag fångades av den här texten om att den skulle vara så gammal. Då tänkte jag "den här kan jag använda i min undervisning".
Trots att Telenius och Torstensson nu har forskat om nöten står flera frågetecken kvar.
– Vi kan ju veta säkert att den kommer från botaniska institutionen vid Stockholms universitet. Sedan kan vi ju inte veta mer än vad Roosval har skrivit på den där etiketten. Det finns ju alltid en osäkerhet i att det kan vara ett "practical joke", säger Telenius.
Om det som står på etiketten stämmer är nöten över 900 år gammal, men om allt skulle vara ett skämt av konsthistorieprofessorn kan den vara så ung som ungefär 120 år.
– Jag tror att Roosval har rätt och att den är från byggtiden. Med hans auktoritet hade det kostat honom för mycket att skoja ens om en sådan liten sak, fortsätter han.
Anders Telenius till vänster och Peter Torstensson till höger tog tåget från Stockholm respektive Uppsala för att lämna tillbaka nöten. Arne Karlsson tog emot vid kyrkan.
Anders Telenius hälsar på Arne och Märta Karlsson.
I höstas ringde Anders Telenius till Östegötlands hembygdsförbund och frågade efter en lämplig person att lämna nöten till. Då fick han kontakt med Arne Karlsson, som tidigare var ordförande i Föreningen klosterliv i Vreta.
– Ingen kände ju till nöten. Det var jätteroligt när vi fick reda på att den fanns, säger Arne Karlsson.
Nu lämnas nöten tillbaka till församlingen som den kommer ifrån.
– Det tycker vi är rimligt. Vi vill ju båda att föremål som en gång har tagits ifrån ett ställe måste lämnas tillbaka dit de kom ifrån, säger Telenius.
De som tar emot hasselnöten i Vreta klosters kyrkas museum är Arne Karlsson, hans fru Märta Karlsson, som är guidesamordnare i föreningen, och kyrkoherden Emil Stenhammar.
Emil Stenhammar, Arne Karlsson och Anders Telenius betraktar nöten.
När Telenius har lämnat över asken med nöten placerar Arne Karlsson den i en monter.
– Fantastiskt! Den har varit undangömd i hundra år och nu är den ute i ljuset på sin hemort, säger Torstensson när Emil Stenhammar stänger luckan till montern.
– Nu kan vi slappna av, fyller Telenius i.
Hasselnöten är tillbaka i kyrkan där den hittades.
Nöten ska nu bli kvar i kyrkans museum och där kan allmänheten titta på den varje dag när vaktmästarna är på plats. Dessutom anordnas guidade visningar av kyrkan varje onsdag.
För de två docenterna Telenius och Torstensson har forskningen om nöten handlat om mer än bara en historia.
– Det är också frågan "vad kan man kasta?". Vilket värde har saker? Det tycker jag är intressant, säger Peter Torstensson.