Runt millennieskiftet var det fortfarande en vanlig syn med harr längs Vätterns stränder. På sommarkvällarna sågs fiskarna vaka precis vid sjökanten. Under vårarna kunde upp till 50 harrar ses leka i vissa av vattendragen.
Vad som hänt efter det är det ingen som riktigt vet.
– De senaste 20–25 åren har allt färre harrar setts i bäckarna på våren och de senaste 3–5 åren har det avstannat på en riktigt dålig nivå. Antalet fiskar som kommer upp till lek är beklämmande, säger Mattias Larsson från Sportfiskarna.
Signalkräftan och storskarven är två arter som troligen har negativ påverkan på harren.
– En teori är att kräftan äter harren i rom- eller yngelstadiet, eller att de helt enkelt äter samma mat. Vad gäller storskarven så vet vi att den är otroligt bra på att jaga fisk. Harren är till skillnad från exempelvis öring och röding mer utsatt eftersom den lever hela sitt liv i strandzonen på grundare vatten, förklarar Mattias Larsson.
En annan art som kan orsaka problem är öringen. Sportfiskarna gläds visserligen åt att den har ökat i antal under senare tid, men troligen konkurrerar öringen ut många av de få harrar som finns kvar.
– Sammantaget är nog alla tre arter ett problem, men vi vet inte omfattningen. Tyvärr är det svårt att ta reda på exakt hur det ligger till och vi vet inte heller vad vi ska göra, säger Mattias Larsson.
Sportfiskarna har sedan 2021 ett projekt som dels går ut på att samla in rom som sätts på odling för sedan låta ynglen återvända till samma bäck som de kom ifrån. Projektet finansieras av länsstyrelsen och Motala flugfiskare.
Det är ett akut arbete som inte är hållbart i längden.
– Vi gör detta för att köpa oss tid och rädda det som räddas kan av beståndet, säger Mattias Larsson.
Har det fått någon effekt?
– Det är för tidigt att säga. Fiskarna blir inte könsmogna förrän vid 4-5 års ålder så tidigast i vår, men troligen nästa vår, vet vi om de första fiskarna vi satte ut kommer tillbaka för att leka.
Under 2022 och 2023 opererades 47 akustiska sändare in i harrar för att få ytterligare svar på hur fiskarna rör sig i Vättern och vilka hot som finns. Sändarna skickar ut ljudvågor som fångas upp av någon av de närmare 70 mottagarna som finns utplacerade i sjön.
De preliminära resultaten visar att harren rör sig mycket mer i Vättern än vad man någonsin kunnat tro.
– Den generella bilden är att fiskarna lever i nära anslutning till det vattendrag där den själv är född, men de data vi har visar att harrarna simmar långa sträckor. Det var inget vi trodde innan, säger Mattias Larsson.
Harren i Vättern är en isolerad population i Sverige, normalt sett finns den bara i den norra delen av landet. Sportfiskarna hoppas på att projektet ska leda till svar på flera frågor om hur harren lever och hur den rör sig i sjön.
Mattias Larsson är kritisk till att det inte görs mer för att rädda harren.
– Jämfört med öring och röding, som det läggs många miljoner per år på, så får harren får kanske 400–500 000 kr per år. Det är futtigt i jämförelse, framför allt när vi pratar om en art som kanske håller på att försvinna.
Varför är det så viktigt att bevara harren i Vättern?
– Det är en unik harr som inte går att hitta nån annanstans i hela världen. Har den väl försvunnit går den ju inte att rädda. Det är vår förbannade skyldighet att se till att arten är kvar.