Precis efter att psykiatriambulansen påbörjat sitt pass under den sena eftermiddagen går larmet och de måste skynda iväg.
Ett ilsket pipande ljud hörs i ambulanshallen. Det är larmet som går. Vi står och pratar med personalen när Linköpings psykiatriambulans förbereder sig för att rycka ut.
– Det är ett suicidärende. En tidigare känd patient med psykossjukdom. Jag hämtar det som behövs, säger Yngve Torberntsson, innan han skyndar iväg och vi får avsluta vår intervju.
Han är sjuksköterska och sektionsledare för psykiatriambulansen, som de kallar PAP (prehospital akutpsykiatrisk mobilitet).
Skötarna Irene och Caroline startar bilen och alla system. Ambulansen är utrustad med samma radiosystem som polisen och den vanliga ambulansen använder. De har begärt att stå med utan efternamn på grund av utsattheten i jobbet.
Innan larmet gick har de berättat om den nya verksamheten. Den har bara funnits i Linköping sedan den 31 oktober, men de kan ändå ana en struktur. De beskriver hur en utryckning kan gå till.
– Ett larm var en patient som hotat att ta livet av sig. Vi visste inte riktigt var den var, men vi åkte ut till området och letade utomhus. När vi hittade patienten så pratade vi en stund. Sedan följde patienten med till psykiatriska akutenheten, berättar Irene.
Mer än en tredjedel av alla larm är suicidärenden. Andra är patienter med psykossjukdom eller personer utan tidigare känd psykisk sjukdom som drabbats av svår ångest.
– Det går inte att säga att det är en viss typ av patienter, det är både tidigare kända patienter och helt nya patienter som inte haft kontakt med psykiatrin tidigare, säger Caroline.
Vi får möjlighet att prata med psykiatriambulansens personal strax före de påbörjar sitt arbetspass i ambulansen. Sedan avbryts samtalet av larmet, någon behöver deras hjälp och har ringt 112.
När de kommer ut till en plats börjar de med att sätta sig och prata med personen för att skapa kontakt. Om det finns anhöriga tar de också hand om dem. Det kan bli uppjagad stämning, men de är vana att förmedla lugn.
Vid ett tillfälle bedömdes situationen så farlig att polis behövde säkra platsen innan de kunde gå in.
– Om det är farligt, våldsamt eller finns vapen på platsen så tillkallas polis. Vår säkerhet måste gå först, säger Yngve.
De larmas ut genom SOS alarm och har nära samverkan med polis och ambulans. Hittills har de blivit väl mottagna.
– En del tackar oss för att vi kommer, säger Irene.
Hur är det att jobba i den här typen av situationer?
– Man lär sig hantera svåra situationer, där är erfarenheten väldigt viktig. Det är inte så att man lätt skakar av sig det efteråt, mycket bär man med sig, men man lär sig hantera det. Vi pratar mycket med varandra. Något som den ena tycker är jobbigt, kan kännas lättare för någon annan. Då kan man stötta varandra, säger Caroline.
Psykiatriambulansen har ingen bår, utan är en minibuss med sittplatser. Personalens främsta redskap är samtalet och sin långa erfarenhet av patienter med psykisk ohälsa.
Skötarna Irene och Caroline berättar att det inte går att beskriva psykiatriambulansens typiska patient. Det är både tidigare kända, svårt sjuka patienter och patienter som aldrig tidigare haft kontakt med psykiatrin, men som plötsligt får svår ångest.
I bagageutrymmet på den nya psykiatriambulansen finns material för att lägga om småsår, varma filtar för den som är kall, saft och annat som kan behövas när det krisar. Men deras främsta verktyg är samtalet. De är alla erfarna och har arbetat länge med psykiatripatienter.
– Vi har låg tröskel för att tillkalla somatisk (fysisk) vård för yttre skador. Det är inte sånt vi ska göra. Vi kan lägga om mindre sår, men är det något större tillkallar vi somatisk ambulans eller kör patienten till akuten själva, säger Yngve.
Till psykiatriska akutenheten kommer även polisen och lämnar personer i behov av psykiatrisk vård.
Varje pass åker de ut på upp till tre larm. Men de är överens om att de skulle kunna ta fler.
– Det har ju inte riktigt kommit igång än. SOS alarm behöver också lära sig vad de ska använda oss till och när. Så vi tror att det kommer att bli fler framöver. Våra uppdrag tar också längre tid än den somatiska ambulansens uppdrag.
De berättar att psykiatriambulansen behöver ett par timmar per uppdrag, vilket är längre tid än den somatiska ambulansen. Linköpings psykiatriambulans finns inte heller tillgänglig dygnet runt utan från fyratiden på eftermiddagen till strax före två på natten.
Ambulansen är utrustad med samma radiosystem som polisen och den vanliga ambulansen använder.
Verksamheten bedrivs än så länge som ett pilotprojekt. Därför kör psykiatriambulansen från US bara inom Linköpings kommun och patienterna måste vara över 18 år. Redan den sista december upphör den statliga finansieringen för projektet, sedan är det upp till regionen.
Fredrik Sjöstrand (M) tillträder som ordförande för hälso- och sjukvårdsnämnden efter årsskiftet. Det finns en del pengar avsatta, berättar han, men det kommer att behövas mer.
– Vi behöver se till att det finns någon form av finansiering. Den politiska intentionen är att psykiatriambulansen ska finnas i hela länet framöver.
Kan man räkna med att den blir kvar efter årsskiftet?
– Ja, det kan man.