Under dygnet har flera kvinnor från Världens mammor umgåtts med Märta Stenevi i hyreslägenheten. Två av dem är Hamdi Ali och Leilo Hussein. "Vi är nöjda med hur allt blev", säger de.
I hallen trängs jackor och skor. I köket dukar flera kvinnor fram lunchbuffén. Maten är till dem själva – men kanske allra mest till Märta Stenevi. I ett dygn har Miljöpartiets språkrör bott här i hyreslägenheten i Skäggetorps centrum.
Hon är den första politikern som deltar i projekt "Prova mitt liv", anordnat av organisationen Världens mammor, som vi tidigare skrivit om.
Under dygnet har Stenevi följt Saynab Muse. De har åkt buss till SFI-lektionen, hämtat på förskolan, lagat mat och hjälpt barnen med läxläsning. Umgåtts, ätit, pratat – och dansat.
– Det har varit bra, säger Saynab, som bor tillsammans med sin man och sex barn. De äldsta barnen, som är i tonåren, har avböjt att vara med under dygnet med språkröret.
– Slöseri med tid, tycker de. De har tappat hoppet.
Men hos Saynab finns det fortfarande hopp. Hopp om att det ska bli bättre i Skäggetorp. Det är därför hon har tagit sig tid att berättat om hur hon upplever vardagen i området. Det hon hoppas att Märta Stenevi framför allt förstår, det är känslan av otrygghet.
– Jag är inte rädd. Men jag är rädd för att det ska hända mina barn någonting.
Inne i ett av lägenhetens sovrum har Märta Stenevi just avslutat en intervju med DN. Hon sitter på 90-sängen som hon sov i i natt.
Vad tar du konkret med dig från det här dygnet?
– Det finns en enorm frustration hos de många kvinnor som fastnat i Svenska för invandare (SFI). De vill inget annat än att komma ut på arbetsmarknaden men klarar inte av SFI:n av olika anledningar och måste börja om. Många är ledsna över det. För mig som politiker är det viktigt att se hur den enskilda människan berörs av ett system som uppenbarligen inte fungerar.
Språkröret Märta Stenevi i sovrummet hon haft för en natt.
Skäggetorp lider av gängvåld, segregation och utanförskap. Att politiker kommer hit och bor här i ett dygn – vad hjälper det?
– Här och nu i sak – ingenting. Jag kan inte komma hit och göra något magiskt. Men det hjälper kanske på det sättet att jag har fått en unik möjlighet att prata länge med människor som lever här och som drabbas av alla beslut som vi politiker tar, eller inte tar.
Ska politiker behöva en inbjudan av en ideell organisation för att komma ut i verkligheten?
– Jag är hela tiden ute i verkligheten och möter människor. Men det jag ofta har möjlighet att göra är att sitta ned vid ett bord i två timmar och prata. Det är speciellt att som nu få bli hembjuden och umgås i ett dygn. Att få prata länge med Saynab och börja lära känna varandra har varit oerhört värdefullt. Det har gett mig en möjlighet som jag normalt inte har. Jag tycker att Världens kvinnors initiativ är fantastiskt.
En färgglad lunchbuffé har dukats upp i lägenheten.
Är man cynisk så kan man tänka att en ideell organisation nu bekostat din valturné i Linköping?
– För att vi bott här i natt? Det är viktigt att civilsamhället bedriver påverkansarbete mot oss politiker. Civilsamhället vill se förändring, och makten att förändra har politikerna. Med det här initiativet har mammorna kunnat dela sin kunskap med mig. Jag ser inte det här som en valturné, utan mer som att jag är här för att civilsamhällets ska kunna bedriva påverkanskampanj mot mig. Det är värdefullt.
Pressekreteraren avbryter vänligt intervjun. Märta Stenevi behöver äta innan tåget går tillbaka till Stockholm.
Om besöket i Skäggetorp leder till det Världens mammor allra helst vill – förändring – återstår att se.