Går du längs Storgatan, oavsett årstid, kan du slå dig i backen på att det sitter folk och sippar på en öl eller tuggar i sig ett smörrebröd på Backen i backen ned mot Stora torget.
Det var en smal väg äkta paret Marcus och Erica Svennar gav sig in på när de i mars 2017 öppnade Backen Ölcafé här. Lokalen är liten, rymmer bara drygt 30 gäster. Det som rinner ur kranarna är något som visserligen får det att vattnas i gommen hos ölnördar men som de flesta av oss sällan hört talas om, ofta inte ens kan uttala namnet på och får betala mer för än på många av krogkedjorna i närheten.
Men de har lyckats. Och just att hitta det stora i det lilla var en medveten strategi ända från början.
– Efter resor och boende utomlands frågade vi oss vad det är man vill ha. Jo, ett litet ställe med personlig känsla och bra personlig service, säger Erica Svennar.
Ett annat ytterst medvetet val var att de skulle "vara sina egna" i ett kroglandskap där en överväldigande majoritet av de svenska pubarna ägs av bryggerijättar som Spendrups, Åbro eller Carlsberg.
– Vi är inte en köpt krog. Att vi skulle äga vår egen utrustning för att själva kunna bestämma vad vi serverar var en grundförutsättning. Om vi känt att vi inte skulle gå i land med det hade det inte ens varit aktuellt att starta, slår Erica fast.
Och premiärnerverna slutade fladdra ganska omgående.
– Vi upplever det som att det rullade på från dag ett. Vi fick tillströmning av gäster direkt även om vi inte sålde lika mycket då som vi gör nu. Och folk kom tillbaka. Det var det som var så fascinerande och roligt. Vi var nog tidigt trygga i vårt beslut. Det största steget var nog att vi visste att vi skulle gå in i en livsstil som begränsar våra egna val ganska mycket, säger Erica.
Tanken på att öppna ett ölkafé med enklare meny och kvarterskrogskänsla slog rot hos Marcus och Erica under ett besök på Söder i Stockholm.
– Vi var på Katarina Ölkafé. Det var där polletten trillade ned, säger Marcus.
– Det är ju ett hål i väggen om nåt. Till och med mindre än vårt. Det har sina begränsningar men de har anpassat sig till det. Det var knökfullt och så trevligt, säger Erica.
De möttes på krogen. I Linköping. Marcus stod bakom baren på Bishop Arms, Erica framför.
Vadstenakillen Marcus hade flera års krogvana från Tyskland bakom sig.
– Jag blev nog präglad restaurangare där. Lärde mig servicebiten och att jobba långa dagar med gäster, stress och allt vad det innebär. I viss mån fick jag förstås också en grundläggande kunskap om vin och öl. Men i Tyskland hade man ett mycket smalare utbud och mer fokus på att göra det bra för gästen. Ölnörden väcktes nog i mig först när jag kom tillbaka till Sverige igen. Då hade det börjat hända saker här. Det fanns plötsligt uppemot 25 alternativ när man gick ut jämfört med bara 2–3 som det var i Tyskland och här tidigare.
Ölnörderiet visar sig nu på Backen genom ett stort antal flasköl och i att utbudet av fatöl på griffeltavlan ständigt byts ut och uppdateras.
– Vi sa från början att vi skulle ha tre kranar. Nu är det åtta för att ge så stor mångfald som möjligt. Förhoppningen är att vi ska ha nånting som passar alla. Dit kommer vi förstås aldrig att nå – men det är ambitionen, säger Marcus.
Erica, född och uppvuxen i Linköping, jobbade i tio år för kommunen, främst på ett gruppboende i Tinnerö, innan hon började plugga på universitetet.
– Jag har en biologiutbildning och typ en klar master. Jag sökte massor av jobb men det gav inget, berättar hon.
– Mot slutet när du var som mest offensiv med dina ansökningar var vi på väg ner till Holland. Om det hade slagit in vet man ju inte om vi hamnat här, fyller Marcus i.
Men det var på Backen, lokalen som tidigare inrymt en mäklarbyrå, de hamnade. Och nu har två blivit tre. Inte bara på krogen, där Marcus och Erica anställt en person på heltid utöver timanställda och sommarinhoppare, utan även i familjen.
Mitt under pandemin, som var en stor utmaning för hela krogbranschen, föddes dottern Nova. I dag är hon tre år om du frågar henne själv. Snart tre om du frågar hennes mamma.
– Det är klart att pandemin var knölig. Men vi distraherade oss rätt bra i och med att Nova kom då. Vi hade turen att få till fantastiska rekryteringar så att vi kunde vara bortkopplade ett tag. Vi anställde i princip två heltidare under pandemin. Det var inte många krogar som gjorde det, säger Marcus.
Konkurrensen då. Det finns åtminstone ett par pubar på krypavstånd från er. Bra eller dåligt?
– Bara bra. Folk drar folk. Vi har dessutom bra mångfald på den här delen av gatan. Bara i den fastighet vi är i finns det ett franskt ställe, ett grekiskt, en pizzeria och tvärs över gatan är det brittiskt, säger Marcus.
Men smakar det så kostar det. En öl på Backen går på betydligt mer än en stor stark på många andra krogar.
– Det vet vi ju. Visst, du kan komma in här och bli lite lätt omkullslagen av att en öl kostar 115 spänn. Men vi hjälper till. Vi ser till att du kan beställa en mindre öl, vi säljer på centiliter och deciliter. Då är du nere på 30–40 kronor per smakprov. Du kan ta 2–3 av dem och kanske få en större upplevelse för samma peng. Det är inte alla som vill ha det. Men då går man heller inte hit, slår Erica fast.
När pandemirestriktionerna började lätta tog Marcus och Erica ett nytt steg. Sommartid fyrdubblas gästkapaciteten på Backen med uteservering längs den då bilfria Storgatan och med bord på innergården som delas med grannkrogen Chez Marie.
– Nu efter tre somrar känns som det börjar få rutin på det. Det blir ganska stor skillnad när vi under tre månader ökar kapaciteten från 30 till 120 gäster och vi fortfarande vill fortsätta ge alla samma personliga service, säger Erica.
Events och happenings som besök av bryggare, calvadosprovning och Oktoberfest med traditionsenlig ompa ompa (i morgon 23 september) är stadigt återkommande och de har även en festvåning för privata tillställningar innanför baren. Men en av deras ursprungliga idéer har fortfarande inte blivit verklighet – den om att brygga sitt eget öl i lokalerna.
– Det har vi i princip sagt i fyra års tid att vi ska göra, säger Marcus med en suck.
– Ibland vill man att saker och ting ska gå fortare. Bryggeridelen har fått stryka på foten varje gång vi varit tvungna att göra val. Vi vet ju att det kommer att kräva mycket tid. Men tanken på ett bryggeri är alltid närstående, säger Erica.