Vi färdas tillbaka till den 13 december 1956.
Sporthallen hade invigts i oktober och nu skulle Margareta Möller, då med efternamnet Björck, bli krönt som Linköpings ljusdrottning i den pampiga byggnaden.
– Jag läste en artikel i Corren om Sporthallens 60-årsjubileum för inte särskilt länge sedan och plötsligt återvände alla fina minnen, säger Margareta Möller, 78 år, och visar tidningsklipp och bilder som hon varsamt sparat från den speciella kvällen.
En jury bestående av bland andra fotografen Arne Gustafsson hade valt ut sju kandidater och därefter fick folk rösta på sin favorit.
– Jag vet inte varför jag var den som till slut utsågs till lucia. Det var kanske för att jag var en flicka från Linköping som gick hem i stugorna.
Vilka de övriga jurymedlemmarna var kommer Margareta inte riktigt ihåg.
– Kärringen håller på att bli gammal och till slut suddas saker och ting ut, säger hon med glimten i ögat. Men det var en hel del folk från Corren på festen efter kröningen, det vet jag.
– Vi var först på Storan och Frimis där vi i luciatåget gick omkring och samlade in pengar. Senare på kvällen var gästerna väldigt givmilda, det minns jag också.
Kvällen den 13 december 1956 har för alltid etsat sig fast.
Lucian och hennes sex tärnor samlades på Borggården för en kortare kortege till Sporthallen, via Storgatan och S:t Larsgatan.
– Jag satt på en slags tron på ett lastbilsflak och vinkade åt alla som kantade gatorna. Det var otroligt många människor ute och Sporthallen var fullsatt när vi kom fram. Det var en fantastisk kväll, säger Margareta och berättar att entréavgiften till hallen var en krona.
Maken Inge Möller gick bort 1990 och Margareta ägnar nu mycket tid och stor omtanke åt de två barnen och fyra barnbarnen.
– Ett av barnbarnen spelar handboll i RP och jag följer hans matcher både hemma och borta. Det innebär att jag är i Sporthallen ganska ofta och det är en miljö jag trivs i säger hon och skrattar.
Golf är en annan syssla som faller i smaken.
– Det är fantastiskt roligt, även om jag är långt ifrån duktig. För mig är det viktigt att umgås med mina goda vänner och få lite motion.
Margareta uppger att hon uppskattar dagens moderna luciafiranden.
– Men det är en otrolig skillnad mot förr. Tänk, vi hade inte ens någon som vi övade sånger tillsammans med.
Vi kan inte undanhålla er några textrader ur Östgöta Correspondenten som naturligtvis hårdbevakade kröningen:
"Det tycktes som om hela Linköping var på benen när stadens förtjusande Lucia och hennes sex tärnor på torsdagsaftonen till klingande musik och flämtande tjärbloss gjorde sitt triumfartade ljuståg genom staden. Efter ljusdrottningens segertåg väntade ett trevligt program i den välfyllda Sporthallen".
Reportaget fortsatte med följande:
"Medan publiken samlades spelade Gunnar Hoffstens konsertensemble och så äntligen gläntades det på på dörren och till de muntra tonerna av Tomtarnas vaktparade trippade många små och söta tomtar in, ivrigt viftande med armar och luvor".