Radiokanalen P4 Östergötland var först med att rapportera om beslutet.
Mannens försvarsadvokat Pierre Frennesson skriver i ett sms till vår redaktion att han inte har något att säga om beslutet. "Förutom att min huvudman naturligtvis är besviken på utgången i hovrätten, men han har trots det valt att inte gå vidare" skriver Pierre Frennesson.
Om 40-åringen hade valt att överklaga domen till högsta domstolen, är det inte säkert att domstolen valt att ta upp fallet till prövning.
Domen mot 40-åringen blev densamma i både Linköpings tingsrätt och senare Göta Hovrätt: Mannen dömdes till livstids fängelse för mord, och utvisning ur Sverige efter att straffet har avtjänats.
Livstids fängelse innebär inte fängelse resten av livet, däremot är straffet inte tidsbestämt, så att 40-åringen idag inte vet hur länge han kommer att få sitta på anstalt.
Det var i april 2021 som 40-åringen greps av polis på resecentrum i Linköping, i direkt anslutning till mordet på kvinnan i gångtunneln under spåren. Kvinnan, som var hans exfru och mamma till parets gemensamma åtta barn, anlände med tåget på väg till en umgängesträff med barnen när mannen överföll henne och dödade henne med drygt 40 knivhugg. Gärningen hade ”karaktären av en avrättning” enligt både tingsrätt och hovrätt. Exmannen hävdade via sin advokat att livstids fängelse var en för sträng dom eftersom kvinnan inte lidit under lång tid. Mannen uppgav också att han styrts av röster i sitt huvud som tvingat honom att döda kvinnan, och därför inte skulle dömas för uppsåtligt mord.
Som vi berättat tidigare utreds socialtjänsten i Motala fortfarande av Inspektionen för vård och omsorg (IVO) för sin hantering av familjens ärende. Motala och Tranås kommun har tagit på sig ansvaret för kvinnans och mannens barn genom att socialtjänsterna omhändertagit barnen, för flera år sedan. Det var socialtjänsten i Motala som arrangerat den träff som kvinnan var på väg till, den dag som exmannen överföll henne. Socialtjänsten hade upprepade gånger arrangerat gemensamma träffar eller träffar där kvinnans och mannens tider låg i anslutning till varandra, trots att kvinnan under lång tid bott i skyddat boende på grund av mannen. Hon hade också uttalat för socialsekreterare att hon kände rädsla för honom.