Nu, efter att Layth försvunnit från familjehemmet, kidnappats och hittats mördad, säger Ulla Salmela Trosell:
– Skulle vi ställas inför samma situation idag så skulle vi troligen göra en annan bedömning.
Här kan du läsa ett reportage om Layth från Linköping och vad som hände efter att socialtjänsten omhändertog honom som 12-åring.
I den pågående polisutredningen om mordet på Layth har flera av de misstänkta gängkriminella kopplingar. Pojken, från Linköping, var LVU-placerad i Nyköping men försvann från familjehemmet till Stockholm utan lov vid fyra tillfällen. Den sista gången hittades han sedan död i Upplands-Bro några mil utanför Stockholm.
Skälet till att Layth omhändertogs av socialen när han var 12 år var att det fanns uppgifter om våld i hemmet.
Layth var ju inte en kriminell tonåring innan ni tog på er ansvaret för honom. Sedan hamnade han i sådana kontakter och utförde kanske även kriminella handlingar. Vad tänker du om det?
– Vi placerar ju inte ett barn för att det ska bli kriminellt. Men det som har hänt i samhället det senaste året, med hur kriminella rekryterar barn, det är svårt att värja sig mot. Alla, familjehem och vanliga föräldrar, vi vuxna, behöver bli mer vaksamma och upptäcka signalerna.
Fanns det inte signaler i Layths fall?
– Jag kan inte gå in på detaljerna i det här fallet.
Correns granskning av socialjournaler och annan dokumentation visar att Layth under ett års tid hade total frånvaro från skolan, blev misstänkt för olika brott, rymde till Stockholm flera gånger, hittades av polis tillsammans med brottsaktiva personer, hade kompisar med kriminellt beteende, och bodde i samma familjehem som en äldre kille som handlade med droger.
En annan kommun hade LVU-placerat den äldre killen där. När samplaceringar görs ska kommuner samråda. Men det är inte säkert att kommunerna utbyter information om att ungdomar begått brott, är brottsaktiva eller sysslar med droger.
– Det är komplext vad vi kan få ut av detaljerad information, det är ju sekretess, säger Ulla Salmela Trosell.
SE VIDEON: Socialchefen: "Vi får inte information om andra placerade, det är sekretess. "Reportern: "Men det är ju en offentlig handling, jag kan ju ta reda på det här." Se socialchefens svar i videon här nedanför:
Det betyder ju att ni inte vet vilken miljö som ni placerar ett barn i?
– Men familjehemmet har ju utretts, så att vi har sett att det finns kompetens för behovet för det barnet som vi placerar. Och sen följer vi ju upp våra placerade barn. Och familjehemmen och konsulentstöd ska informera oss om händelser som kan påverka ”våra” barn.
Två månader efter att Layth flyttat in grep polisen den andra placerade killen för narkotikabrott, han hade 400 tabletter Tramadol på sig. Är det en information som ni fick ta del av?
– Det kan jag inte svara på, det vet inte jag.
Det här finns ju i offentliga handlingar, som domar, jag kan ju kolla upp sånt här. Kollar inte ni upp sånt?
– Vi kollar inte offentliga handlingar. Det är annorlunda för kommuner, vad vi kan dela. Vi litar också på att andra kommuner gör behandlingsplaner utifrån ”sina” barns behov. Vi tänker så tills vi får information om att det kan påverka det barn som vi har placerat, säger Ulla Salmela Trosell.
Flera månader senare, i oktober 2022, gjorde Layths tidigare familjehem en orosanmälan till socialförvaltningen om ”becknaren”, drogförsäljaren, i familjehemmet. I ett svarsbrev uppmanade socialsekreteraren då det tidigare familjehemmet att sluta lägga sig i vården av Layth.
Brukar ni svara på orosanmälningar på det sättet?
– Jag vet inte precis hur det svaret var formulerat. Men det är konstigt om man har svarat på det sättet. Vi ska ta emot och bedöma alla orosanmälningar som kommer in.
När jag tittar på det här fallet så ser jag ett barn som länge har total skolfrånvaro, han stjäl saker, han vänder på dygnet, han är rädd för folk ute, han sticker till Stockholm utan lov flera gånger, polisen hämtar honom bland brottsaktiva personer. Allt det här är ju i sig grund för omhändertagande enligt LVU. Varför gjorde ni ingen ytterligare åtgärd kring det här barnet?
– När det händer saker kring ett redan placerat barn så tittar man på alternativen. Vad som skulle bli annorlunda om vi skulle göra något annat, om det räcker med det stöd han får, hur vi kan stötta ytterligare. Om vi hade bedömt att det här inte räckte, då hade vi behövt titta på andra alternativ. Men den bedömningen gjorde vi inte.
Men det räckte ju inte?
– Nej, det gjorde inte det. Men vi vet inte om det hade hjälpt, om vi hade gjort något annorlunda.
Hösten 2022 och våren 2023 eskalerade det gängkriminella våldet i Sverige. I Stockholmsområdet, men även i andra städer, sköts tonåringar och unga män ihjäl av andra tonåringar och unga män. Sverige upprördes över gängvåldet som också har börjat drabba oskyldiga, anhöriga och helt vanliga människor som blivit felskjutningar i de nätkriminellas konflikter om knark och pengar.
Det är mot den fonden som Layth under 2022 har börjat hänga med ”struliga killar”, stjäl, vägrar gå till skolan, vänder på dygnet, skaffar sig skulder, börjar dra till Stockholm utan lov, hittas tillsammans med brottsaktiva personer i city, hittas runtdrivande ensam vid tunnelbanan mitt i natten.
Nu har socialförvaltningen förstått och börjat förhålla sig till samhällsförändringen där gängkriminella nätverk avsiktligt rekryterar barn och ungdomar, beskriver Ulla Salmela Trosell.
– Vi måste bedöma saker på ett annat sätt utifrån hur samhällsutvecklingen har blivit. Det finns krafter idag som är starkare än vad vi kunnat föreställa oss, säger hon.
Socialförvaltningen har infört utökat ledningsstöd och checklistor för att se och agera på varningssignaler om barn och ungdomar. Hon säger att om situationen med Layth hade hänt nu så hade myndigheten troligen agerat annorlunda – men håller samtidigt fast vid att det inte är säkert att ett annat handlande gjort att Layth var i livet idag.
Hur tycker du att socialförvaltningen har hanterat ert ansvar för det här barnet?
– Att ett barn avlider i samhällsvården, på det sättet som den här pojken gjorde, det är en tragik. Det är ju ett misslyckande. Men det är ändå svårt att säga vad vi skulle ha kunnat göra annorlunda. Det går inte att säga vad som hade gjort skillnad.