Emma Wiboms utekväll med systern och vännerna slutade på ett obehagligt sätt. I efterhand har hon både känt skuld och ilska över det som inträffade.
Härom kvällen tänkte Emma Wibom ta en öl tillsammans med sin sambo. Fira att de har semester. Men när hon skulle ta den första klunken tog det stopp. Hon ville dricka ölen, men kroppen sa ifrån.
– Jag vet ju att jag inte blir drogad i mitt eget hem men jag reagerade liksom fysiskt på den där ölen, berättar hon.
Vi backar bandet lite. Närmare bestämt till den 9 juli, kvällen som är anledningen till att hennes kropp reagerade på den där ölen.
Aktuell kväll hade föregåtts av en lång dag. Hennes syster Ida Wibom ska gifta sig i augusti och därför hade Emma och vännerna anordnat en möhippa i Linköping. De hade hållit igång hela dagen, sjungit karaoke och druckit bubbel. Utgången på krogen skulle bli pricken över i på en riktigt lyckad dag. Så blev det inte.
När Corren träffar Emma och Ida har det gått en dryg vecka sedan den där kvällen och Emma är sig själv igen. Nästan. Hon tänker fortfarande mycket på vad som hände : och vad som hade kunnat hända om hennes syster och vänner inte hade varit där när hon plötsligt, från ingenstans, började må väldigt dåligt.
– Jag vet att klockan var precis efter midnatt när vi anlände till utestället. Vi hade fixat VIP-lista och alla var taggade på en rolig kväll, berättar syster Ida.
Kompisgänget hade alla druckit mycket bubbel under dagen men kände att festen inte riktigt var slut ännu. Emma gick till baren där hon beställde en tequila-shot och en öl.
– Plötsligt kände jag hur den där shoten slog till i hela kroppen. Där och då tänkte jag inte att det var något konstigt. Vi hade ju varit igång precis hela dagen och jag resonerade med mig själv att nu ska jag nog inte dricka mer, berättar Emma.
Men det var något som inte stämde. Plötsligt blev Emma alldeles varm i hela kroppen och hon kunde inte fokusera på vad hennes vän, som stod bredvid henne och pratade, sa. När en annan kompis kom fram till sällskapet berättade Emma att hon kände sig konstig.
– Det konstiga är att vi innan gick ut pratade om att vi alla måste ha koll på våra drinkar under kvällen. En av våra vänner är ambulanssjuksköterska och hon hade berättat att det varit flera drogningar i Linköping den senaste tiden.
Vännerna följde med Emma bort från baren och hon fick sätta sig vid en trapp. Ida kom fram till sällskapet i samma ögonblick som Emma föll bakåt.
– Jag såg plötsligt hur hennes ögon rullade bakåt och hur hon sedan föll, säger Ida.
Resten av natten är ett stort töcken för Emma. Hon vet att hon kämpade hårt för att kunna andas. Det kändes som att hela munnen var fylld av bubblor som täppte till andningsvägarna. Hon har några få minnesbilder, men det mesta är svart.
Där Emmas minne tryter kan Ida fylla i luckorna. Även Ida är sjuksköterska och hon och vännerna agerade snabbt när de förstod att det här inte handlade om att Emma druckit lite för mycket. Ida hann nästan inte bli rädd, hennes yrkesroll tog över.
– Jag skrek till en vakt att min syster inte håller fri andningsväg och att han skulle ringa ambulans på en gång. Alla var väldigt hjälpsamma. Vakter, bartenders. Även ägaren var där och hjälpte till.
I väntan på ambulansen fick Ida sitta och andas tillsammans med Emma som var helt borta. Vännerna som hade trott att Emma kanske blivit lite för full började ana att så inte var fallet när Ida fick kontrollera om hennes syster svarade på smärta.
– Hon var medvetslös och jag var tvungen att göra smärtstimuli för att se om vitala delar fungerade som de skulle. När ambulansen anlände fick jag följa med där så att ambulanssjuksköterskan kunde ropa värden till mig hela vägen till sjukhuset.
I omgångar fick Emma problem med andningen och hennes tunga halkade bakåt mot svalget. Väl på sjukhuset var hon dock ganska stabil. Där fick hon vätska med elektrolyter för att späda ut det som kommit in i hennes kropp. När hon efter någon timme vaknade till gjordes ett urinprov.
– Det visade sig att jag fått i mig bensodiazepiner, det aktiva ämnet ibland annat rohypnol, säger Emma.
Emma Wiboms syster Ida förstod snabbt att något inte stod rätt till när Emma förlorade medvetandet.
I slutändan klarade sig Emma bra. På morgonen efter kunde systrarna åka hem igen och tre dagar av en slags stark bakfylla tog vid för Emma. Nu är det bara hennes hjärnspöken som hänger kvar. Vem gjorde det här mot henne? Och vad var syftet?
– Jag vet inte om jag vill veta. Men jag tänker på det mycket. Jag lyssnade på en podd häromdagen om en kvinna som försvann efter en utekväll. Jag fick plötsligt rysningar och fick stänga av.
I dåliga stunder har Emma skyllt händelsen på sig själv. Varför hade hon inte bättre koll på sina glas? Men skammen har legat i skuggan av ilskan.
– Hur kan någon ta sig friheten att lägga en drog i någon annans glas? Hur kan man tro att man har den rätten till någon annans kropp?, säger hon.
Två dygn efter händelsen gjorde systrarna en polisanmälan. Fem dagar senare fick de besked att förundersökningen lagts ned. Samtidigt har de kommit i kontakt med fem andra unga kvinnor via Facebook som alla uppger att de varit med om liknande upplevelser de senaste veckorna i Linköping. Emma och Ida har uppmanat dem att polisanmäla, trots att den egna anmälan lades ner.
– Jag blev lite chockad att så många har hört av sig och berättat samma sak efter att jag gjorde ett inlägg i en grupp för tjejer i Linköping. Att flera verkar ha utsatts bara de senaste veckorna, säger Ida.
Corren har varit i kontakt med både Polismyndigheten och Region Östergötland som båda uppger att de inte kan se en tydlig ökning av antalet fall där personer uppgett att de blivit drogade de senaste månaderna.
– Det här är ett problem som finns, som vi är medvetna om. Sedan är det ibland svårt att avgöra när det skett en drogning och när personen tagit ett preparat av fri vilja, säger Daniel Åström, jourhavande förundersökningsledare vid polisen i Linköping.
Emma Wibom blev drogad på krogen. Men hennes polisanmälan ledde inte till något. Förundersökningen lades ner efter bara några dagar.
Till slut drack Emma den där ölen härom kvällen. Tog makten över de dåliga tankarna.
– Jag gillar ju att kunna ta en öl med min familj. Det måste jag kunna fortsätta göra. Annars skulle den eller de som gjorde det här mot mig vinna. Det känns surt att polisanmälan inte ledde till något.
Systrarna försöker lägga händelsen bakom sig, blicka framåt. Det finns ju saker att se fram emot. Ett bröllop, till exempel.