– Det har varit ett helvete i fyra terminer. Det känns otroligt skönt att jag orkade kämpa och att jag fick rätt, säger Susanne.
Susannes pojke, som vi kallar ”Rasmus”, går inte längre kvar på Vidingsjöskolan. I augusti kom han hem storgråtande med blodigt ansikte efter att han blivit slagen på en rast. Då bestämde Susanne att det var nog.
Susanne beskriver att hennes pojke blivit utsatt för sparkar, slag och annan sorts kränkande behandling sedan han började på skolan för två år sedan. I våras eskalerade problemet.
– Jag har varit på mängder av möten på skolan. Det har blivit något bättre för stunden men sen har något nytt hänt igen, säger Susanne.
Susanne har vägrat acceptera skolans uppgifter om att ingen anställd har sett att Rasmus blivit slagen eller retad, eller inte hunnit ingripa.
I april gjorde hon en anmälan till Skolinspektionen och Barn- och Elevombudet (Beo) och polisanmälde också Vidingsjöskolans ledning för grovt tjänstefel. Anmälan gick vidare till åklagare men lades ned, eftersom inget brott som faller under allmänt åtal ansågs ha begåtts. Däremot utredde Beo ärendet vidare.
Nu kräver myndigheten att Linköpings kommun senast 30 januari 2013 redovisar vad skolan och kommunen gjort för att bevisa att de följer skollagen.
Susanne anmälde dels att personal hållit fast Rasmus i ett rum vid två tillfällen. Skolan har hävdat att det var nödvändigt för att hindra att Rasmus och andra barn skadade varandra. Där håller Beo med.
Susanne anmälde också att andra barn kränkt och mobbat Rasmus och att personalen inte förmått stoppa det. För Corren berättar Susanne om Rasmus som blir knuffad och skadar sig i matkön för att andra barn anser att han går för sakta. Rasmus som två gånger samma vecka blir slagen till golvet i kapprummet av ett barn som stör sig på att han inte hänger upp jackan. Rasmus som blir neddragen från en gunga och slår sig för att andra barn tycker att han ska gå in. Skolpersonal som säger att det ”varit en bra dag” men på hemvägen gråter Rasmus och berättar att han blivit sparkad mellan benen och att ett annat barn tog strypgrepp.
Tre dagar in på höstterminen skulle Rasmus ha gymnastik. Flera barn drog honom i armen så att han ramlade hårt på golvet och slog honom. På rasten blev Rasmus retad och slagen. Han kom hem gråtande och blödande.
Då fotograferade Susanne sin pojke, sms:ade bilden till skolområdeschefen och meddelade att hon krävde en omplacering av sitt barn.
Barn- och elevombudet kritiserar skolans rektor för att inte omedelbart ha anmält kränkningarna mot Rasmus till utbildningskontoret som lagen kräver och utbildningskontoret för att inte ha följt upp vad Rasmus utsattes för.
Myndigheten skriver att skolan visserligen gjorde anordnade samtal och extra personal som skulle hålla koll på barnen men konstaterar att ”eleven slutade vid skolan på grund av sin utsatthet” och skriver: ”Huvudmannen har inte i tillräcklig utsträckning utrett, vidtagit skäliga åtgärder eller följt upp dessa.”
– Det känns skönt att de skriver så och att jag inte bara var en ”hispig mamma”, säger Susanne.
Hon har varit noga med att hela tiden dokumentera alla händelser. Under en period rapporterade hon via mejl till Skolinspektionen varje incident som inträffade på skolan.
– Det är mitt råd till andra som är i samma situation och kämpar mot vad deras barn utsätts för, säger Susanne.
Fotnot. Susannes efternamn är inte med i texten av hänsyn till hennes pojke, som idag går på en annan skola.
jenny.eriksen@corren.se