I dag, torsdag, vägrade de 100 asylsökande som bor i evakueringsboendet på Kungsbergsskolan att äta lunch. Det var en spontan protest mot vad de anser vara oacceptabla förhållanden på boendet.
– Maten är dålig, det händer ofta att barnen inte äter någonting. Ibland räcker den inte, säger Omar Alassaf.
När Corren intervjuar honom ansluter många andra asylsökande som håller med.
– Det största problemet är boendet. Vi är 25 familjer, 100 personer sammanlagt. Vi bor hopträngda i fem rum med våningssängar. Det är jättejobbigt att bo flera barnfamiljer i samma rum, fortsätter Omar.
Kungsbergsskolan är ett evakueringsboende vilket betyder att de asylsökande bara ska bo där omkring en vecka innan de får resa vidare till ett permanent asylboende någon annanstans i Sverige. Men nu har de bott i Kungsbergsskolan i snart tre veckor, och eftersom det råder akut brist på asylboenden i landet kan det bli flera veckor till.
Listan på klagomål är lång. Det finns bara fem toaletter för 100 personer. Barnen har ingenting att göra. De asylsökande kommer från flera olika länder och vill ha tolkhjälp så att de kan tala med varandra.
Bland de asylsökande finns både läkare, ingenjörer och lärare. Många levde medelklassliv i Syrien innan kriget kom, och är vana vid en levnadsstandard som liknar vår. När de nu inser att de kanske måste bo på asylboenden i över ett år blir frustrationen stor.
Det kommer tusentals flyktingar till Sverige varje vecka. Har ni inte förståelse för att Sverige kanske inte kan ställa upp med mer än så här just nu?
– Vi är jättetacksamma för att Sverige har tagit emot oss. Men ni måste förstå hur jobbigt det är att bo så här trångt tillsammans med människor som man inte kan prata med. Vi har pratat med kommunen men det händer ingenting, säger Omar Alassaf.
Verksamhetschef Snezana Nero känner till klagomålen.
– Vi har lyssnat på dem och verkligen ansträngt oss för att ändra maten efter deras önskemål. Vad gäller boendesituationen så är den långt ifrån optimal, men det är den standard som vi kan erbjuda i Sverige i dag, och det är likadant i hela landet, säger hon.
– Att bo på ett asylboende med långa väntetider är påfrestande, och då blir det lätt klagomål. Vi gör vad vi kan för att de ska ha det drägligt. De asylsökande som bor här i Linköping ska ändå vara glada att de bor i en stad. De som bor långt ut på landet upplever det som mycket värre, säger Snezana Nero.