– Det finns ingenting som visar vad som fungerar och vad som inte gör det, vem som lyckas med insatserna och inte, vad som är bra och inte, säger han .
Det handlar om runt fyra miljarder kronor, en hisnande summa pengar. Pengarna har satsats på att utbilda samtalsterapeuter och genomföra vissa typer av behandling. Målet var att sänka ohälsotalen och hjälpa människor tillbaka till arbete.
– Det är statens största satsning genom tiderna på att förbättra behandlingen för människor med psykiska problem, säger Rolf Holmqvist. Det har inte lyckats.
I höst kommer Riksrevisorns granskning av varför satsningen inte har gett önskat resultat.
– En anledning är alldeles självklar, och det är just bristen på utvärdering, säger Rolf Holmqvist.
Om patienterna inte blir bättre, om ohälsotalen ökar i stället för tvärtom, om sjukskrivningarna inte kortas, då borde man fundera över var i systemet det blir fel, menar Rolf Holmqvist – men det är upp till varje enskild klinik att välja om någon utvärdering ska göras, och i så fall hur.
– Jag och mina medarbetare har försökt introducera ett system för utvärdering i Sverige, som går ut på att patienten inför varje samtal ska tala om hur han eller hon mår just nu. Då kan man få en uppfattning om hur situationen utvecklas. Om ingen positiv utveckling sker, finns ett underlag för att diskutera om patienten kanske ska byta terapeutisk metod, eller rentav byta terapeut.
I Storbritannien finns ett system som liknar rehabgarantin. Statliga medel, flera miljarder pund, satsas på psykologisk behandling. För att få del av pengarna krävs kontinuerlig utvärdering, varje genomfört samtal utvärderas av patienten.
– På så sätt ser man om behandlingen ger effekt. Det är svårt att bedöma den generella effekten av en typ av behandling eftersom den fungerar olika för olika individer, men om varje individs resultat hela tiden utvärderades skulle det kunna användas för att göra statistik.
– Enskilda kliniker kan jämföras, till och med enskilda terapeuter. Utifrån det kan man styra behandlingar och arbetssätt.
Och kanske är det här en känslig fråga? Vilken utförare lyckas, vilken terapeut får sämre resultat?
– Så kan det vara. Men det intressanta är ändå att få veta vad som fungerar bra och vad som inte fungerar. Det är skattepengar det handlar om, och det är patienternas väl som ska komma i första hand. Inte terapeuternas stolthet.
Rolf Holmqvist skrev en debattartikel i den här frågan i DN nyligen. Han har fått stöd och synpunkter från flera kollegor.
– Jag önskar att Riksrevisionens granskning ska utmynna i krav på transparenta och jämförbara utfallsmått, säger han, en möjlighet att kolla behandlingens effekt.
Vad ÄR det som fungerar bra för den som lider av ångest, depression och stress?
– Det är olika för olika människor. Situationen och samspelet med terapeuten ger också olika resultat.
När det gäller depression har det dock visat sig att många olika systematiska metoder förbättrar situationen, säger Rolf Holmqvist. Trädgårdsterapi, KBT, familjeterapi, allt kan fungera för det handlar om att komma igång.
– Tyvärr ger rehabgarantin bara ersättning till vissa typer av behandlingar, och det styr säkert både satsningar och hur man redovisar insatserna. Det handlar om mycket pengar.