I september i år gjorde en skola i Linköping en orosanmälan till socialtjänsten. En pojke i lågstadiet berättade att han var rädd för att gå hem eftersom han trodde att han skulle bli slagen. Han berättade senare för en socialsekreterare att han kunde bli slagen flera gånger per dag. Även pojkens syster berättade att det förekom våld i hemmet. Socialnämnden beslutade att omedelbart omhänderta pojken och flickan.
Föräldrarna förnekade att de skulle ha varit våldsamma mot barnen och polisens förundersökning lades ned. Trots detta anser förvaltningsrätten att barnen ska beredas vård enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Barnens juridiska biträde framhöll att barnen var för sig har berättat att de blivit slagna av föräldrarna och att de uppgivit att de låst in sig på toaletten och gömt sig under sängen för att slippa bli misshandlade.
Förvaltningsrätten framhåller att LVU är en skyddslagstiftning för utsatta barn. Kravet på bevisning kan inte ställas lika högt som när det gäller "att i motsvarande situation fälla någon till ansvar för en brottslig gärning". En nedlagd förundersökning utesluter inte att uppgifterna kan ligga till grund för ett ingripande enligt LVU. Domstolens anser att det finns en påtaglig risk för att barnens hälsa och utveckling skadas på grund av misshandel och därför ska de vårdas utanför hemmet.