Det är redan klart och lokalen uppsagd. Nio månaders uppsägning går ut siste september. Innan dess ska de 21 tjejerna som har sina arbetsplatser här få flytta till annan verksamhet.
– Jag blir galen, säger Linda och tar i från tårna.
– Aldrig tänker jag vara någon annanstans. Tar dom ifrån mig det här så får jag väl stanna hemma. Jag har bestämt mig!
I fem år har hon jobbat här, fem dagar i veckan. Hon är fantastisk på att brodera. Lägger stygn vid stygn så att man lätt tror att det är gjort på maskin men ”man ska vara noga”, säger hon.
Just nu är det en påskbonad som är på gång. I butiken finns en färdig kudde med Bambi och en annan med Lilla sjöjungfrun.
För några veckor sedan fick de veta om nedläggningen och samma dag skickades en lapp hem till deras anhöriga. I förra veckan hölls ett möte för alla i Textilbutiken och deras föräldrar och andra anhöriga. Då var beslutet redan ett faktum. Senast under september ska alltså de 21 tjejerna ha fått andra platser att vara på. Textilbutiken har legat här på Storgatan i 15 år. Tidigare fanns den en våning upp i korsningen Klostergatan Storgatan, men då utan butik. Under åren har verksamheten bytt namn från Dalina till just Textilbutiken.
Här säljs det som tjejerna tillverkar men också varor från andra dagverksamheter. Här finns verksamheternas enda butik. Kassaapparaten är ny och anpassad till tjejernas kompetens. Prislappar finns i olika kulörer och på apparaten slår man inte in pris utan färg på prislappen. Bums får kassörskan veta vad hon ska ge tillbaka.
– Så tråkigt att de slår sönder en så väl fungerande verksamhet. Flickorna i gruppen trivs så bra tillsammans men nu är de så oroliga för framtiden, säger Eva Drufva, anställd i Textilbutiken.
Flickorna är här olika antal dagar per vecka och det är lite av problemet. 21 heltider vore perfekt, rent ekonomiskt. När de vill dela veckorna mellan olika verksamheter går inte verksamheten runt. Men det handlar också om att alla dagliga verksamheter ska vara handikappanpassade. Det är inte den nuvarande lokalen. Ner till källaren finns en spiraltrappa – men det problemet är inte så stort just nu. Bara en av flickorna har rullator och hon har inget bekymmer med det.
Har ni tvingats tacka nej till intresserade på grund av den saknade handikappanpassningen?
– Nja, det vet jag inte precis, säger Karin Nilsson, affärsområdeschef för Råd och Stöd.
De anhöriga är besvikna för att de inte har fått veta om problemet tidigare, som en mamma uttrycker sig ”fler som letar gör större chans till att hitta en ny lokal”. För många av flickorna är beslutet om att lägga ner verksamheten en ren katastrof. Många av dem har ett tufft liv för övrigt och den stora tryggheten finns här hos vännerna, på jobbet, på Storgatan. Kanske blir det lika bra på ett annat ställe men många av dem har redan prövat flera platser innan de till slut funnit sig till ro är i Textilbutiken.
– Min dotter är alldeles förtvivlad. Om vi åtminstone fått veta tidigare vad som varit på gång så vi hunnit förbereda dem, säger Lotta Sandström som har sin dotter Marika i Textilbutiken.
Andra föräldrar har hört av sig och berättat att deras vuxna barn gråter sig till söms på nätterna i oro över vad det här ska leda till.
Eller som Linda Danell uttrycker sig i brevet som Karin Nilsson fått. ” Varför måste dom sparka på dom svagaste?”