Kultur- och fritidsnämnden fick nyligen tre miljoner kronor av Westman-Wernerska stiftelsen för "tillgängliggörande av Lambohovs säteri för allmänheten".
Nyheten väckte hopp hos många Linköpingsbor, som länge väntat på att få komma in i rokokoslottet från 1760-talet. Men det visar sig i första hand vara säteriets historia som ska tillgängliggöras för de tre miljonerna, inte själva byggnaden.
– Vi vill hämta upp historien om alla människor som bott och levt här. Det finns fortfarande äldre människor som kan berätta om livet här. Den historien vill vi levandegöra på olika sätt, säger kultur- och fritidsdirektören Karin Olanders.
Linköpings kommun köpte 1966 Lambohovs säteri (ofta stavat Lambohof) för att komma åt marken. Områden som Lambohov och Mjärdevi har sedan byggts på ägorna.
Det dröjde dock länge innan kommunen fick tillgång till herrgårdsbyggnaderna. I köpeavtalet skrev man nämligen in att det tidigare ägarparet Cederbaum skulle få bo kvar så länge de levde. Märta Cederbaum gick bort 2018, vid 96 års ålder.
2015 sålde kommunen säteriet till Stångåstadens dotterbolag Bryggaregården – som numera heter Kulturfastigheter – för den symboliska summan av två kronor. En krona för själva herrgården och en krona för åkermarken norr om säteriet.
Tanken med det upplägget var – och är – att Kulturfastigheter ska kunna finansiera renoveringar och underhåll genom att sälja tomter. En detaljplaneansökan för 300–400 bostäder lämnades in 2019, men kommunen har ännu inte startat detaljplanearbetet.
Även utan inkomster från tomtförsäljningar har Kulturfastigheter gjort en del upprustning de senaste åren. Fjärrvärme har dragits in i huvudbyggnaden, fönster och dörrar har renoverats, målningar har rengjorts och innergården har fått ett nytt staket. Varje åtgärd måste utredas och godkännas av länsstyrelsen, eftersom säteriet är byggnadsminnesförklarat.
I höstas byggdes en ny bro i parken, där man även röjt sly. Planer finns på parkbänkar och fler gångstigar. Theresé Lindh, vd på Kulturfastigheter, ser gärna att fler besöker säteriet.
– Alla utomhusmiljöer är öppna för allmänheten, även innergården, berättar hon.
Karin Olanders är inte främmande för att ordna till exempel konserter i parken.
– Kanske inte stora rockkonserter, men mindre tillställningar. Det här är ju en pärla, en miljö som inte finns någon annanstans så här centralt i Linköping, säger hon.
De som vill komma in i huvudbyggnaden får däremot fortsätta vänta. Theresé Lindh anger två orsaker till det. Den viktigaste är att byggnaden ännu inte är anpassad för rörelsehindrade – i ett 1700-talsslott är det inte bara att sätta in ramper eller hissar hur man vill. Diskussioner med länsstyrelsen pågår.
Theresé Lindh menar att det är otänkbart att ha allmänna visningar innan lokalerna är tillgänglighetsanpassade.
– Ska vi ha visningar måste de vara öppna för alla, säger hon.
Den andra orsaken till att man är försiktig med att öppna för allmänheten är att interiören visade sig vara kulturhistoriskt mer värdefull – och därmed ömtålig – än vad någon hade insett.
Konsthallschefen Lars-Ove Östensson berättar att han blev överväldigad när han först kom in i byggnaden.
– Jag hade hört att det skulle vara en av Sveriges bäst bevarade 1700-talsmiljöer, så jag hade höga förväntningar. Men de överträffades. En del rum är moderniserade, men i representationsrummen mot parken är det som att befinna sig i 1700-talet. De målade tapeterna är fantastiska och i väldigt gott skick. Förmodligen är de målade av Johan Pasch, säger han.
Fredrik Törnqvist, vd på Stångåstaden, berättar att det fanns planer på att använda Lambohovs säteri som konferensanläggning.
– Men det var innan vi fick komma in och se vad som finns i huset. Jag förstår alla som är otåliga och vill komma in här, men jag hoppas att de har respekt för att vi måste vara rädda om den här miljön. Vi jobbar så fort vi kan, men vi måste göra det efter konstens alla regler och det tar tid.
Törnqvist menar att tomtförsäljningarna så småningom kommer att ge en bra grundplåt till kommande renoveringar.
– Men det räcker inte, vi måste ha verksamhet här också. Inte i huvudbyggnaden, men åtminstone i flyglarna. Eftersom miljön är unik så kommer det att vara viktigt för oss att få in verksamheter som passar in.