Miljöfarligt avfall lagrades intill vattenverket i Råberga

Härifrån försörjs en fjärdedel av Linköping med dricksvatten, vårt viktigaste livsmedel.

– Ett felaktigt och olyckligt beslut, säger nu informationschef Marie Lorentzon om att Tekniska verken gav tillstånd till lagringen.

Om kreosot, som innehåller cancerframkallande och hälsofarliga ämnen, läckt från järnvägssyllarna till råvattentäkten kunde dricksvattnet ha förorenats. Nu hann vattenkvaliteten aldrig påverkas, enligt de personer Corren varit i kontakt med.

I samband med renoveringen av Stångådalsbanan i höstas behövde Trafikverket mellanlagra de impregnerade träsliprar som revs bort från spåren mellan Råberga och Hjulsbro, en sträcka på cirka en kilometer.

Valet föll på området mellan Råberga vattenverk och en transformatorstation nära riksväg 35 och Stångån. Tekniska verken är huvudman för båda anläggningarna och marken däremellan tillhör också bolaget. En semestervikarierande chef på elnätsidan tog beslutet. Enda vägen till och från området går förbi vattenverkets öppna så kallade långsamfilter, men det löstes genom att Trafikverkets entreprenör fick nycklar till grindarna.

– Jag resonerade med ytterligare personer och vi såg ingen risk med att lägga upp det här materialet på den platsen under en övergångsperiod, säger den person som tog beslutet, men hänvisar vidare frågor till bolagets informatörer.

Vecka för vecka i början av hösten lades begagnade kreosotsliprar upp utanför vattenverkets område i avvaktan på att transporteras till en anläggning i Trollhättan med behörighet att bränna kreosotavfall.

Varken miljökontoret, som är Livsmedelsverkets tillsynsmyndighet för vattenverket, eller länsstyrelsen tillfrågades. Enligt förslaget till vattenskyddsområde för Stångån ingår platsen där träsliprar lagrades i både den primära och sekundära zonen som får de strängaste restriktionerna (se artikel intill). Miljökontoret fick kännedom om lagringen av det farliga avfallet först i januari i år, då en privatperson började ställa frågor om det.

– När jag kontrollerade platsen fanns inget kvar. Exakt hur mycket som lagrats och hur länge vet vi inte. Att Tekniska verken tillät sliprar ligga så nära vattenverket är illa även om det var tillfälligt och under en begränsad tid. Det är ändå mycket osannolikt att lagringen påverkat vattenkvaliteten, säger miljöskyddsinspektör Torgny Sylvan.

Hans kollega Jimmy Roslund, som har hand om miljökontorets tillsyn av vattenverket, lät kontrollera förekomsten av polyaromatiska ämnen i dricksvattnet.

– Det är ämnen som kreosot innehåller, men inget kunde påvisas i dricksvattnet hos den konsument i centrala Linköping där vi normalt tar prover två gånger per år, säger han.

De kreosotbehandlade järnvägssyllarna, som legat på sträckan Råberga-Hjulsbro i 20–30 år, ersattes med betongsliprar. Enligt Trafikverkets eget regelverk måste kreosotbehandlade träsliprar tas bort inom en vecka från den mark där de tillfälligt lagras.

– Det är ett problem att hitta lämpliga upplagsplatser, särskilt i tätorter. Sliprar transporterades fortlöpande till den här platsen, men forslades också bort så fort som möjligt. Eftersom renoveringen tog cirka fyra veckor skedde lika många avrop med sliprar, säger Jonas Bruce, sektionschef på Trafikverkets underhållsavdelning med placering i Linköping.

Även på sträckan Hjulsbro–Bjärka Säby ersattes träsliprar med betongsliprar, men där lastades de kreosotimpregnerade syllarna direkt på järnvägsvagnar för borttransport. På frågan varför den metoden inte användes även på den första sträckan i centrala Linköping blir svaret att "det är ett mycket dyrare tillvägagångssätt som bara lämpar sig på längre sammanhängande sträckor".

– Vi fick inga synpunkter på att valet av plats skulle vara fel, men i efterhand kan man ju fundera på om den var så lämplig. Under en kort förvaring påverkas inte vattnet, men det är inte lämpligt att ha en lagerplats så nära vatten. Vi inhämtade aldrig miljötillstånd hos länsstyrelsen, eftersom vi räknade med att klara bortforslingen på den vecka vi har på oss, säger Jonas Bruce.

Flera verksamheter inom Tekniska verken som borde ha tillfrågats innan området vid vattenverket blev upplagsplats för farligt avfall fick aldrig komma med synpunkter. Till dem hör ledningen för vattenverket. Att beslutet togs i semestertider anges som skäl. Joakim Persson, produktionschef för Tekniska verkens division Vatten, fick höra talas om lagringen först när miljökontoret kontaktade honom.

– Jag kan se det olämpliga i beslutet även om vattenkvaliteten inte kom till skada. Så fort kreosotimpregnerade sliprar lämnar spåren blir de farligt avfall så av försiktighetsskäl borde en annan plats ha valts och vattenverkets väg för transporterna inte använts. Med ett etablerat vattenskyddsområde är det inte heller säkert att det hade varit möjligt, säger han.

Ingen på vattenverket slog dock larm medan lagringen av kreosotsliprar pågick alldeles intill och transporterna skedde via vattenverkets område. Nu behöver vattenverket utöka sitt område med cirka 20 meter in på det obebyggda område, där lagringen skedde.

Måste området saneras innan vattenverket kan använda den delen?

– Vattenkvaliteten har inte kommit till skada och det utökade området kommer inte användas till vattenverkets reningsverksamhet, så vi ser ingen anledning att sanera marken, svarar Joakim Persson.

Tekniska verkens informationschef Marie Lorentzon hänvisar till att beslutet togs under "olyckliga omständigheter".

– Den medarbetare som fick förfrågan under semestertider ville vara tillmötesgående, men det gick för snabbt och beslutet blev felaktigt. Vi har rutiner som ska följas och en konsekvensundersökning skulle ha gjorts. Det vi lärt oss nu är att göra bättre kontroller, säger hon.