Vår stad
När beredskapsstyrkor under första världskriget förlades i flera av stadens skolor blev uniformerad personal en allt vanligare syn i gatulivet. Det militära inslaget i stadsvimlet blev än mer påtagligt efter det att de båda Livgrenadjärregementenas kaserner tagits i bruk 1922 och flyget etablerats på Malmen. Uniformerad militär kom därefter att vara ett naturligt inslag i gatubilden under nästan hela den återstående delen av 1900-talet.
Nordenfalk betonade att betydande delar av underofficerskåren kom från de östgötska bondgårdarna. Medan den äldste sonen tog över gården gick de yngre sönerna till, som man sa, Kronan. Underofficerarnas lön var låg, men genom arv var åtskilliga av dem välbeställda. Många av dem lät uppföra egna fastigheter här i Linköping. Fanjunkaren Sigfrid Nilson, som var näst äldste son på en slättgård, var en typisk representant för denna grupp. Hans hem finns bevarat i Villa Lugnet i Gamla Linköping.
Nordenfalk konstaterade att många av officerarna var uppväxta på landskapets herrgårdar. Kombinerat med att flertalet såväl av underbefälen som manskapet också var östgötar skapades, enligt Nordenfalk, en styrka som gjorde att regementenas personal upplevde en särskild känsla av samhörighet.
Överstarna var välkända profiler i staden med framträdande roller även i dess politiska och civila liv. Exempelvis spelade Gustaf Smith, chef på T 1 1926-27 och 1934–44, en betydande roll i Linköpings politiska, kulturella och sociala liv. Smith var bland annat vice ordförande i stadsfullmäktige samt ordförande både i kyrkofullmäktige och i djurskyddsföreningen.
Flera av överstarna skapade sig en egen image genom att rida till och från sina regementen, Livgrenadjärregementets Ludvig Falkman till på köpet på en vit häst.
Nordenfalk underströk givetvis även att allt sedan 1600-talet hade de två östgötaregementena sommartid haft sina övningar på Malmen. Under de påföljande århundradena bodde en rad officerare i Linköping, oftast den general som var chef för Linköpings garnison och de båda Livgrenadjärregementenas överstar samt deras staber. Men eftersom de vintertid var civilklädda sågs på den tiden inga uniformer på gatorna.
Linköpings garnison lades ned den 31 december 1997. Den militära historien förblir dock en viktig del av stadens historia.