Samma dag som en rapport från Brottsförebyggande rådet, BRÅ, visar att det dödliga skjutvapenvåldet ökat i Sverige jämfört med övriga Europa, har Socialdemokraternas gruppledare i Linköping, Kristina Edlund, stämt möte med sin partikamrat och Sveriges inrikesminister Mikael Damberg (S).
Men när han dyker upp på skärmen är det inte i första hand rapporten som Edlund vill prata om. Hon vill prata om hur man kan stoppa gängkriminaliteten. Även om gängbildningar i sig inte är nytt så är det ökande våldet ett problem som ingen lyckats få stopp på, säger hon.
– Tar man Skäggetorp som exempel så är problemen där inte nya. Ingen kan svära sig fri från ansvar och skulden till utvecklingen ligger hos alla partier som varit med och styrt.
Mikael Damberg säger att det är högst rimligt att människor i utsatta områden blir förbannade och frustrerade på kommunen, på polisen och på sociala myndigheter när våldet sker nästan i deras eget hem.
– Vi får ju aldrig vänja oss vid en sådan situation.
Han ser det som ett stort misslyckande att många bostadsområden har tillåtits leva på lite andra villkor än andra, socialt sett men också med större arbetslöshet och sämre skolresultat än på andra ställen.
– Staten och samhället flyttade för långt bort. Vi lämnade en del av de områden och då fick gängen chans att etablera sig och nu har vi en situation där de tävlar med varandra.
Vilket ansvar har ni i Socialdemokraterna för att det ser ut så här?
– Vi lät det gå för långt, med segregation, med för lite statlig närvaro och med för få poliser. Vi upptäckte också att straffen inte var tillräckliga när våldet som har med gängkriminalitet att göra – som grova vapenbrott, misshandel och narkotika – drog i gång.
Men det finns hopp, anser han, och pekar på det faktum att gängrättegångarna är fler. Fler ledare i gängen sitter bakom lås och bom och regeringen har skärpt straffen.
Det som har förändrat hela bilden – han talar om "gamechanger" – är polisens möjlighet att ta del av hemliga data och skaffa elektroniska bevis.
Både han och Kristina Edlund är överens om att insatser till unga måste sättas in mycket tidigare än idag. Mikael Damberg vill se tuffare tag och menar att socialtjänsten måste kunna ingripa tidigare med tvång i familjer om de inte vill acceptera insatser. Han kallar det "mellantvång". Det måste finnas insatser mellan att inte kunna kräva något, till att omhänderta ett barn.
Han kan förställa sig sådant som vistelseförbud för unga på platser man vet kan innebära att man lockas in i gäng och liknande. Det lokala S-förslaget om att tillåta knarkhundar i skolan är han helt för och säger att det har testats med framgång i andra kommuner.
Eftersom gängen jobbar på ett sådant vis att unga människor värvas, just för att de är unga, och blir kurirer i knarkhantering så måste också polis och andra myndigheter jobba på samma planhalva, resonerar han.
Fler poliser är också en prioriterad fråga, enligt Damberg som säger att en målsättning är 5 000 fler poliser under de kommande fem åren.
– Regeringen har också gett polisen i uppdrag att redovisa hur man jobbar med polisnärvaro och kameraövervakning som jag vet att ni i Linköping har åsikter om.
En fråga som hör ihop med gängkriminaliteten är droger. Enligt Kristina Edlund har man uppmätt halter av narkotika i avloppsvattnet i Linköping som motsvarar omkring 36 miljoner kronor – vad tänker Damberg om detta, frågar hon.
– Vi måste orka vara långsiktiga om vi ska strypa narkotikamarknaden. Gängen är uppbyggda kring narkotika, det är kittet, säger han.
Han pekar på en rapport som visar att det finns tio gånger mer narkotika i landet än man trott. Men all konsumtion har nog inte bara skett i ungdomsgrupper, tror han.
– Det är vuxna, vanliga människor som köper narkotika. Det är farligt, för då finansierar man gängen.
Men det handlar inte bara om hårda tag och tuffare metoder. Nu krävs stora satsningar på skolan och satsningar på sommarjobb.
– Vi måste också finnas i bostadsområden där det är problem. Så att vi ser barnen och ungdomarna. De kommuner som kommit längst är där socialtjänsten och polis delar lokal i utsatta områden. Då kan man riva de murar som finns, både socialt och kulturellt, tror Mikael Damberg.