Riksdagsledamoten Eva Lindh (S) talade vid demonstrationen. ”Viktigt att vi visar vår solidaritet”, säger hon.
Det säger Jesper Tengroth, presschef på Migrationsverket, när vi pratar om myndighetens avslag på Shahnazs asylansökan i Sverige.
– Situationen i Iran är svår för personer som kritiserar det politiska styret och för de som arbetar mot diskriminering av kvinnor. Vi ifrågasätter inte att andra landsmän har farit illa om de yttrat sig kritiskt om kvinnofrågor. Men med den informationen vi har att tillgå så är inte situationen sådan att det finns en generell och systematisk förföljelse mot alla som på något sätt varit verksamma i frågor som rör kvinnors rättigheter. Vi måste pröva varje enskilt ärende individuellt, säger Jesper Tengroth.
Han har full förståelse att det är tungt och jobbigt att få besked att man inte får stanna. Men...
– Migrationsverket prövar varje ärende individuellt. Varje person som vill stanna måste göra sannolikt att man kommer att utsättas för förföljelser på grund av sina aktiviteter om man åker tillbaka till hemlandet.
Vad måste man presentera med tanke på hur regimen i Iran behandlar regimkritiska kvinnor och med tanke på att det finns mycket material om Shahnazs aktiviteter här?
– Jag kan inte gå in på några detaljer men våra processer är rättssäkra och det är varje individs ansvar att göra sannolikt (visa) att man riskerar förföljelser. Vi har en lagstiftning vars rättspraxis mejslats fram av Migrationsdomstolen och Migrationsöverdomstolen och som vi har att följa. Av lagstiftningen framgår vad som krävs för att stanna i Sverige.
Enligt honom kan Shahnaz överklaga beslutet till Migrationsverkets domstol samt göra en anmälan om verkställighetshinder.
Är det inte fel och omänskligt att skicka Shahnaz till Iran där regimen avrättar både kvinnor och män som protesterar mot regimen?
– Känslor och rättspraxis är två olika saker.
Arvin Khoshnood, Irankännare kopplad till Lunds universitet, säger att det finns två olika risker, generellt sett, när regimkritiska personer skickas tillbaka till Iran. Den ena är att den person som utvisas utsätts för bestraffning och den andra är att de andra personer som har samarbetat med den utvisade personen också utsätts för bestraffning.
Hur hård bestraffning kan vara beror på vad den utvisade personen har gjort, enligt Khoshnood.
Hur ser regimen på en kvinna som organiserar protester mot regimen och bjuder in svenska politiker att hålla stödtal för iranska kvinnor?
– Hon riskerar att arresteras och anklagas för att ha samarbetat med främmande makt. I arresten kan hon frågas ut med vilka personer hon har samarbetat; en person kan inte ensam ordna protester och stå för allting utan måste få hjälp. Förr eller senare lyckas säkerhetstjänsten bryta ned folk och man säger några namn till slut. Då riskerar dessa personer och deras familjer att arresteras och bestraffas. Men att hamna i fängelse är det minsta som kan hända trots att situationen i fängelserna är hemsk.
Vilka bestraffningar riskerar en kvinna som organiserar protester? Och hur sannolika är riskerna?
– Kvinnan riskerar att bli utsatt för kraftiga bestraffningar; allt från hotet mot familjen till att bli torterad, våldtagen och avrättad. Riskerna är mycket sannolika.
Kan regimen i Iran ta reda på vad man gör i Sverige?
– Ja, det finns 16 olika typer av underrättelsetjänster i Iran.