Gunnar Hermanson, 80 år, är civilingenjör inom elektronik och jobbade i 40 år på Saab i Linköping. När han blev tillfrågad att vara med i Rotarys Mentorprojekt och ta sig an Bashar Zidan, 35, som sin adept, blev han lagom entusiastisk inför uppgiften.
– Jag tyckte att jag hade passerat bäst före datum och att jag hade tappat mina kontakter med näringslivet. Jag tackade först nej. Men Rotarys matchningsansvarig Gunilla Thurfjell övertygade mig att anta utmaningen. Det har jag inte ångrat, säger Gunnar Hermanson.
I september 2015 möttes Gunnar och Bashar första gången. Och positiv energi uppstod på en gång.
– Bashar är en mycket sympatisk person som älskar livet. Samtidigt är han stark och drivande. Det viktigaste i början var att hjälpa Bashar att göra en ny ordentlig CV. Hanhar en utbildning som jag har insikt i och vi lyfte fram hans kompetens som högskoleingenjö och hans långa erfarenhet från tidigare, berättar Gunnar Hermanson.
Han återtog sina gamla kontakter med näringslivet, gav massor av yrkestidningar till Bashar att läsa och plöjde tillsammans med honom papper från olika myndigheter vars byråkratiska språk Bashar inte förstod.
Det svåraste för Gunnar var att hjälpa Bashar med bostad. Han bodde i en lägenhet med andrahandskontrakt eftersom det var det enda som Bashar kunde skaffa sig i Linköping efter att ha fått permanent uppehållstillstånd i början av 2015. Men det svåra ordnade sig också med Gunnars hjälp och Bashar lyckades hitta en trevlig bostad med ett förstahandskontrakt.
Gunnar och Bashar upptäckte okända världar i varandras sällskap.
– Jag har träffat många amerikaner, engelsmän och andra från olika länder genom mitt jobb och på resor. Men det är en helt annan sak när du lär känna en ny människa på riktigt, hans bakgrund, kunnande och andra egenskaper. Det var roligt att se hur Bashar uppförde sig väldigt beskyddande mot mig. Som jag har förstått har man i Syrien ett annat sätt att uppföra sig mot äldre än här, säger han.
Bashar minns den första mentorstiden som en frågetid. Det var jobbigt med språket och han frågade Gunnar om allt möjligt.
– Gunnar hjälpte mig med allt. Med svenska och grammatik, förklarade många saker. Han försökte hitta allt som jag behövde. Det var han som öppnade dörren till det svenska samhället för mig. Vi blev som en familj, säger Bashar.
Gunnar upplevde också en ny sida av den kända världen i Linköping. Medan han kämpade för att hjälpa Bashar, såg han hur det kan vara svårt för en nyanländ att förstå och komma in i den svenska kulturen. För honom är det dock svårt att värdera den nyvunna kunskapen.
Efter åtta månader, när mentorprojektets tid gick ut, tyckte varken Gunnar eller Bashar att det var dags att avsluta det hela.
– Jag ville fortsätta träffa Bashar och stödja honom. Han var inte längre min adept utan min vän. Min fru och jag har fått en vän för livet, säger Gunnar.
Deras samtal om teknik, språket och samhället berikades med nya ämnen som matlagning, grönsaker, innebandy och ett nytt arbete. För under tiden har Bashar pluggat svenska, sökt praktik och jobb samt försökt lära sig att laga mat. Ansträngningarna har lönat sig.
– Han lagar jättegod kyckling med grönsaker. Min fru och jag har varit på mycket trivsamma middagar hemma hos Bashar, säger Gunnar.
Bashars praktik på Eriksson har också övergått till en fast anställning som motsvarar hans utbildning och yrkeserfarenhet från Damaskus. Gunnar anser att det är helt och hållet Bashars förtjänst som kämpade med språket och deltog i projektet "Korta vägen" på universitetet vilket ledde till praktikplatsen på Eriksson.
– Hans chefer på Eriksson insåg vilken tillgång Bashar är och vad han kunde när han fick chansen, berättar Gunnar med stoltheten i rösten.
Nu har det gått mer än ett och ett halvt år sedan Gunnar och Bashar startade sin bekantskap som mentor och adept i Rotarys projekt. De träffas fortfarande och när de inte hinner träffas pratar de i telefon.
Hur gick det med innebandyn?– Jättebra. Den sporten finns inte i Syrien och jag tyckte att den var så rolig när jag såg den för första gången. Nu spelar jag innebandy regelbundet med mina arbetskamrater på Ericsson. De är supertrevliga och hjälpsamma, inte bara i innebandy-sammanhang, säger Bashar som dessutom simmar, springer och gymmar.
Framtida planer?– Alla vi som kommer från andra kulturer måste kämpa och hitta vår egen väg till att bli en del av vårt nya hemland. Det är svårt i början men med tiden blir det allt lättare. Sverige är ett bra land ett leva i och bilda familj.
Om Rotarys Mentorprojekt i Linköping kan du läsa i artikeln bredvid.