Sayed Mohammad Hosseini och Felicia Olsson på Birgittaskolans gymnasium ser fram emot att ta studenten i sommar.
Eleverna Felicia Olsson, 19, och Sayed Mohammad Hosseini, 20, går båda i årskurs 3 på Birgittaskolans gymnasium – Felicia läser samhällsvetenskapsprogrammet medan Mohammad går på vård och omsorg.
För tre år sedan startade Linköpings kommun ett pilotprojekt och anställde heltidsmentorer, som inte är lärare, på kommunala gymnasieskolor. Syftet var att avlasta lärare som då skulle få mer tid att ägna sig åt undervisning. Lärarna skulle lära ut och mentorerna skulle ta resten av arbetet omkring eleverna. Men den nya modellen gav ytterligare en effekt, som man egentligen inte hade tänkt på från början – nöjda elever. Det visar en utvärdering från 2021.
Vi träffar Felicia och Mohammad på skolan för att höra om deras erfarenheter. För Felicia är det betydelsefullt att veta att det alltid finns någon på skolan som man kan vända sig till.
– Det känns tryggt att man kan gå till sin mentor och få hjälp om det krånglar med vissa lärare. Eller med något annat. Min mentor vet så mycket om mig, man blir vänner. Nu finns det inget att dölja, säger Felicia.
Just nu kretsar mentorssamtalen mycket kring hur läget är inför studenten. Mentorernas hjälp med studieplanering och prövning, det vill säga att boka en tid för att göra om ett prov, uppskattas av båda elever.
– Lärarna har koll på undervisning, men de är inte tillräckligt tillgängliga och har inte tid för andra samtal, säger Felicia.
När Mohammad började sin gymnasieutbildning visste han inte ens att man kunde göra om ett prov.
– Många saker visste jag inte om då eftersom jag inte är från Sverige. Mentorer kan man lita på och berätta om alla bekymmer för. Både privat och om man hamnar i problem med sina klasskamrater, lärare eller klassföreståndare. Man kan inte alltid prata med sin klassföreståndare, men mentorerna lyssnar på alla och löser alltid problemet på något sätt, säger Mohammad.
För gymnasieeleverna Felicia Olsson, 19, och Sayed Mohammad Hosseini, 20, är deras mentorer som goda vänner som hjälper till med mycket.
Under hans första gymnasieår gällde den gamla mentorsmodellen eftersom han började utbildningen för fyra år sedan. Då var en lärare både lärare och mentor – och den schemalagda mentorstiden var 20 minuter i veckan. Sayed Mohammad gick om ettan och blev glad över förändringen som infördes. Mentorstiden blev en timme i veckan, men eleverna kan komma i kontakt med mentorerna oftare än så. I förra årets utvärdering skrev flera elever att det var tack vare sina mentorer att de klarade skolan.
– Våra mentorer har tid för oss. De sitter på kontor i korridoren som vi går förbi. Jag kan också smsa och ringa om det är något allvarligt. Jag kunde inte hitta en praktikplats och jag fick hjälp med det. Min mentor är min bästa vän, så känns det för mig, säger Mohammad.
Både Mohammad och Felicia ser fram emot att ta studenten i sommar. Och båda planerar att plugga vidare, men inte direkt efter skolan. Felicia vill först resa och Mohammad jobba.
Men det är inte bara eleverna som är positiva till det nya mentorssystemet, det är lärare och rektorer också. Åtminstone de vi möter. Albin Stern är lärare i svenska och samhällskunskap. Tidigare var han mentor också och han minns hur mentorskapet svalde mycket av hans lärartid.
– Vi hade kontakt med elever både utanför lärartid och mentorstid. Det kunde handla om allting som hände, både små och stora saker. En elev kan ha många konflikter. Det var svårt att planera och det drabbade lärartiden. Det låter som att jag klagar över mentorskapet, men vi lärare träffar eleverna i klassrummet varje dag och pratar med dem. Nu behöver vi inte prata om allting, det är mentorer som har koll på eleverna nu, säger Albin Stern.
Albin Stern är lärare i svenska och samhällskunskap. Tidigare var han också mentor och han minns hur mentorskapet svalde mycket av hans lärartid.
Rektor Magdalena Hammar är också nöjd, men hon erkänner att det har funnits orosmoment inför det nya mentorssystemet.
– En av farhågorna var att lärarna skulle förlora relationen med eleverna. Läraren är en av elevens viktigaste personer i livet och den relationen är viktig. Med mentorer blev det ytterligare en person som är inblandad i elevhälsan. Ibland kan det vara svårt att avgöra när eleven ska prata med sin mentor och när den ska göra det med kurator. Det är frågor som vi hela tiden jobbar med, säger hon.
Rektor Magdalena Hammar erkänner att det har funnits orosmoment inför det nya mentorssystemet. En av farhågorna var att lärarna skulle förlora relationen med sina elever om man tog bort mentorskapet.
Den stora vinsten för lärarna är att de kan fokusera på undervisningen medan mentorena röjer hinder för elevernas utveckling, enligt henne.
– Men eleverna är också bara människor, de med. Det finns de som gärna vill prata om allt och då gör vi det, säger Albin.