Medo beskrivs ha varit den snällaste hund som fanns.
Medo. Så hette familjen Dobrics ettåriga hund.
– Översättningen till svenska blir ”liten björn”. Han såg ut lite som det. Han hade stor päls, liten svans. Den snällaste hund som finns, säger Radovan Dobric.
Han rättar sig själv:
– Eller, som fanns.
För Medo finns inte längre. I tisdags, när det var dags för promenad, attackerades och dödades han av en lösspringande hund, som Radovan tror var en pitbull. Minnena från händelsen är få, men kvar på parkeringen utanför hemmet finns fortfarande blod, som en skrämmande påminnelse.
– Ärligt talat, jag kommer inte ihåg mycket. Det svartnade framför ögonen. Jag kommer själv från ett krig, när man ser blod blir man inte riktigt sig själv, säger Radovan.
Han minns dock den kaosartade stämningen.
– Vi var skräckslagna. Man stod bara där. Min fru försökte gå emellan, men det tillät jag inte eftersom jag såg hur illa det var.
Han beskriver en rädsla för att den attackerande hunden, om den valde att släppa Medo, skulle gå vidare till en människa – och det var många barn i närheten.
Personerna som befann sig på platsen tillsammans med den lösspringande hunden gjorde dock vad de kunde för att få bort den från Medo, berättar Radovan.
– En av killarna som var med hunden, han ströp honom om halsen och höll i två-tre minuter tills han tappade andan. Då lyckades jag dra undan vår, säger han och tillägger:
– Men då var det mer eller mindre redan för sent.
Radovan Dobric vill nå ut med sin historia, där familjens hund Medo dödades av en annan hund, för att varna andra. Den lösspringande hunden är inte återfunnen och Radovan är orolig över att den framöver ska attackera fler, kanske en människa.
Radovan och hans fru åkte direkt till veterinären, men Medos liv var bortom räddning.
– De försökte rädda honom när vi kom, men pulsen var för svag. Man såg sista rycket redan i bilen. Det är obeskrivligt.
När han och frun kom tillbaka från veterinären fanns varken hunden eller människorna kvar på platsen.
– Det som stör mig mest i allting är att de försvann från brottsplatsen, de stannade inte ens kvar och frågade hur det har gått eller tog ansvaret för det som har hänt. De vände sig bara och flydde därifrån.
Något som också skrämmer Radovan är vetskapen om att den attackerade hunden inte är återfunnen efter händelsen, som är polisanmäld. Det är därför som han nu vill nå ut med sin historia, för att varna.
– Nästa offer kan bli en människa, ett barn, man vet inte. Det är ofattbart, först och främst att man är medveten om hunden man har och sedan att man har den utan koppel. Jag fattar inte hur människan tänkte, säger han.