Pingstkyrkan i Linköping säger upp avtalet med Ekumeniska kommuniteten och tar tillbaka gudstjänstlivet på Nya Slottet i Bjärka-Säby.
Beskedet, som meddelades i ett brev i söndags, har rört upp känslor hos medlemmarna.
– Det var ett delvis svårtytt brev med en ton som orsakat onödiga sår, säger Jonas Eveborn, föreståndare för Ekumeniska kommuniteten.
Medlemmarna har känt sig hemma på slottet, men upplever brevet som ett tydligt uttryck för att de nu ska ses som en av många hyresgäster, berättar Jonas Eveborn.
Ända sedan slottet testamenterades till Pingstkyrkan på 1990-talet har ekumeniken varit en självklar del av verksamheten på slottet. 2008 bildades föreningen Ekumeniska kommuniteten. Människor från hela Norden har sedan dess rest dit för att ta del av den speciella andan som växt fram i slottets salar.
Kommunitetens 200 medlemmarna tillhör olika kyrkor. De tycker inte lika i teologiska frågor som dopfrågan och kyrkosyn, men har kunnat mötas kring det mest centrala – bön, gudstjänst och bibel.
– Det har varit befriande för många som känt att det börjat bli trångt i det egna kyrkliga sammanhanget. Här har man kunnat andas frisk luft.
Kommuniteten har anordnat retreater och möten.
Pingstkyrkan har under lång tid försökt få mer inflytande, men menar att ni inte har varit lyhörda för förändring.
– Under 20 år har vi firat söndagens gudstjänst enligt samma ordning. Den har blivit som ett kroppsspråk och modersmål i vår bönegemenskap. Ändringar blir då mycket kännbara. Vi vill verka sida vid sida med Pingstkyrkan. Men vi har velat lägga till deras önskemål, istället för att dra bort.
Kom uppsägningen oväntat?
– Både ja och nej. Vi har förstått att de vill ta större ansvar. Men att de skulle rikta in sig på vår kärna och vårt hjärta, gudstjänsten, kom som en överraskning.
Jonas Eveborn tystnar. Även om han förstår pingstförsamlingens önskan om mer inflytande, blir han känslosam när han pratar om traditionen som nu inte kan fortsätta i samma form.
– Att vi fått chansen från Pingstkyrkan att utveckla verksamheten har varit väldigt generöst. Det här är ett mirakel som nu brister.
Inte minst är flera av de 25 personer som flyttat och bosatt sig nära slottet på grund av Ekumeniska kommuniteten upprörda och ledsna.
– Jag hade krismöte i två timmar med dem häromdagen. Vi är samtidigt hoppfulla om att finna en fortsatt gemensam väg.