Hösten 1850 förklarade Corren att Linköpings snabba befolkningstillväxt, 10 procent eller 500 personer under de närmast föregående tio åren, var bakgrunden till att staden låtit lantmätaren Ernst Wiman ta fram en ny utvidgad stadsplan. Återigen var tanken att alla gator skulle vara raka.
Det var i enlighet med Wimans stadsplan som Drottning- och Kungsgatorna kom att läggas ut på 1860-talet. För att Ågatan, enligt tidens smak, skulle bli rak ville Wiman ge den gatan en delvis ny sträckning. Den raka Ågatan skulle bli en parallellgata till Storgatan och sträcka sig från Hamngatan, förbi Domkyrkan och fram till Barfotegatan. I kvarteret närmast Stångån skulle dess sträckning sammanfalla med den gamla Ågatan, därefter skulle gatan dras rakt upp genom befintlig bebyggelse mot domkyrkan.
I början av 1880-talet inleddes förverkligandet av det som då kallades för Nya Ågatan. Första steget var att staden löste in behövlig mark för sträckan mellan S:t Lars- och Repslagaregatorna. När den gatusträckningen i mitten av 1880-talet stod färdig gavs den namnet Biskopsgatan eftersom den fullbordad skulle leda från hamnen till biskopshuset.
På 1887 års karta över Linköping kallas även det vi känner som Ågatan i sträckorna i höjd med Domkyrkan och mellan Hamn- och Snickaregatorna för Biskopsgatan. Övriga delar av gatan behöll namnet Ågatan.
Namnet Biskopsgatan har ställt till betydande förvirring. Exempelvis uppges biskopsgården såväl i 1913 års telefonkatalog som på 1914 års karta över staden ha adressen Biskopsgatan 43, medan den i 1914 års adresskalender ligger på Ågatan 63.
Till och med herrarna i stadsfullmäktige rörde till det. I ett protokoll från 1912 kallas Ågatan på den sträcka som ligger alldeles norr om S:t Larskyrkan för Biskopsgatan, något som inte ens Wiman tänkt sig.
Dessa rader är ett svar på en fråga av Per-Arne Wisén. Han äger nämligen ett brevkort från tidigt 1900-tal där adressaten uppges bo på Biskopsgatan 15. Den fastigheten skulle idag ha beteckningen Badhusgatan 3 och ligga på den östligaste delen av Correns tomt.
Wisén påpekar att på kommunens hemsida uppges att namnet Biskopsgatan aldrig använts som adress. Påståendet motsägs bland annat av att det 1884 uppförda badhuset ursprungligen hade adressen Biskopsgatan 13. Genom ett beslut i stadsfullmäktige hösten 1919 gavs Biskops-gatans sträckning mellan S:t Lars- och Repslagaregatorna namnet Badhusgatan.
Sammanfattningsvis kan sägas att överhetens dröm om att radera ut Linköpings på medeltida vis krokiga gator lyckligtvis har misslyckats.
Har du frågor om Linköping förr? Skicka dem till Johan Rödin, Corren, 581 89, Linköping. Eller mejla johan.rodin@corren.se. Frågorna vidarebefordras till Gunnar Elfström.