"Jag är jätteorolig för vad det här ska leda till för Östergötlands ätstörningsvård", säger Line Nordgren, doktorand och legitimerad psykolog, och syftar till personalneddragningarna som väntar Ätstörningsenheten.
– Ätstörning är faktiskt en sjukdom som kan innebära akut fara för död.
Det säger Line Nordgren, doktorand och legitimerad psykolog. Hon jobbar på den länsövergripande ätstörningsenheten, belägen i Linköping, vars syfte är att hjälpa personer runt om i Östergötland att bli friska från ätstörningar.
Den huvudsakliga behandlingsmetoden är dagvård. Det innebär att patienterna spenderar fyra dagar per vecka och sex timmar per dag på enheten, under tre månader. Dagvård är en effektiv behandling med goda resultat, enligt medarbetarna, tack vare dess intensitet.
Men, nu ser medarbetarna en risk för att behandlingsresultaten ska försämras. Region Östergötlands stundande varsel drabbar även dem. Förslaget är att minska ner verksamheten med nästan 30 procent, där två av sju heltidsanställda sägs upp.
Det är de två kuratortjänsterna som väntas försvinna. Medarbetarna framhåller att dagvården till stor del bygger på samtalsbehandling och de är därför viktiga för teamet.
Med en mindre personalgrupp kommer dagvården dessutom att behöva minska i omfattning, menar Line Nordgren, från fyra dagar i veckan till två eller tre.
– De som är i behov av dagvård har så pass svårt att bryta sitt sjukdomstillstånd att timmar i behandling är avgörande.
Line Nordgren framhåller att enheten har provat att erbjuda färre behandlingsdagar tidigare, under pandemin.
– Vi upptäckte snabbt att behandlingsresultaten sjönk drastiskt och patienterna helt enkelt inte blev hjälpta av behandlingen längre.
Ätstörningar kan innebära akut fara för liv. Det är dödliga sjukdomar. Det framhåller medarbetarna på ätstörningsenheten, som ser allvarligt på de personalminskningar som väntar. (Bilden är arrangerad)
Hon ser till och med en risk för att dagvården ska försvinna helt. Om behandlingsresultaten försämras ser hon det som resursslöseri att över huvud taget ens erbjuda vårdformen.
Line Nordgren och hennes kollegor ser också en risk för att patienter framöver ska hinna bli sjukare innan de får hjälp. De framhåller att kön till dagvården är några månader lång redan i dag. När resurserna minskar kommer även patientgruppen behöva minska – och köerna kommer därför att bli ännu längre.
– När man remitterar till dagvård är det nu det behövs, inte om ett halvår, konstaterar Cecelia Eriksson, legitimerad dietist.
Längre köer till dagvården kommer dessutom att drabba öppenvården, menar Line Nordgren. I dag kan öppenvården remittera patienter till dem när deras insatser inte räcker. Den möjligheten kommer nu att minska, enligt henne.
– De patienter som kommer till dagvård är ofta påtagligt sjuka och är i ett väldigt allvarligt tillstånd. Öppenvården kommer stå med många som står där på gränsen, säger Line Nordgren.
Åse Åkerblad, legitimerad hälso- och sjukvårdskurator, berättar att hon har spenderat sju år på Ätstörningsenheten. Snart går hon på föräldraledighet – och då försvinner hennes tjänst. Det trots att hon under årens lopp har valt att vidareutbilda sig i psykoterapi, för det jobb som hon utför på Ätstörningsenheten.
Regionen räknar med att spara pengar på personalneddragningen, men hon tror att besparingen blir kortsiktig.
– Jag tror inte att det kommer ta lång tid innan man till exempel ser ett ökat behov av slutenvård och slutenvård är mycket, mycket dyrare än vad dagvård är.
Line Nordgren tror heller inte att Östergötlands slutenvård kommer att mäkta med en ökad efterfrågan. Då riskerar regionen att behöva köpa utomlänsvård eller vård från högspecialiserade enheter, vilket också är dyrare.
– Jag tror att det är en stor del av i alla fall min frustration, att jag kan inte ens begripa det ekonomiska argumentet, för det är så ihåligt.
Ätstörningar kan leda till döden. Det framhåller medarbetarna på den länsövergripande ätstörningsenheten, som har sin bas i Linköping. (Bilden är arrangerad)
Bjarne Olinder, centrumchef för Psykiatricentrum, konstaterar via mejl att "farhågorna och kritiken är förståeliga".
"Det finns oro både från chefer och från verksamheterna hur detta kommer att påverka vårdutbud och vårdinnehåll. Utifrån detta finns ett uppdrag att minimera risker och ta fram handlingsplaner för detta", skriver han.
Sammanlagt berörs 111 anställda inom psykiatrin av varslet, där en ekonomi i balans är ett av huvudmålen. En central uppgift i det fortsatta arbetet är enligt Bjarne Olinder att undvika de risker som nu lyfts fram.
"Beslutet om hur arbetet ska bedrivas framgent kommer såklart att ske i dialog mellan chefer och medarbetare i verksamheten", skriver han.
"Vi jobbar mycket med att höja deras funktionsnivå i vardagen generellt, inte bara kopplat till måltider. En ätstörning drabbar ju en person på flera områden i livet, det handlar inte bara att det är svårt att äta. Det är svårt att ha ett fungerande liv", förklarar Anna Rosander, legitimerad arbetsterapeut. (Bilden är arrangerad)
Bjarne Olinder framhåller att ätstörningsvården är en prioriterad del av psykiatrin, men att alla delar av verksamheten berörs av varslet. En styrande princip har varit att inte minska antalet slutenvårdsplatser, vilket innebär att öppenvårdens verksamheter drabbas.
Han lyfter att förslagen har riskbedömts och att frågan ska följas noga, för att undvika allvarliga konsekvenser.
"För att göra en helhetsbedömning av konsekvenserna för ätstörningsvården behöver man göra en sammanhållen bedömning av vården, vilket kommer att ske framgent när vi ser effekterna av de omfattande neddragningarna."