En tidig morgon den 17 april 1982 ligger tre tonårskillar i sovsäckar på Sankt Larsgatan i Linköping. Joakim Claesson, Fredrik Hennings och Peter Oredsson är 17-18 år och går på Berzeliusskolan. De väntar på att Linköpings första McDonaldsrestaurang ska öppna. De vill vara allra först med att beställa hamburgare när restaurangen öppnar.
– Det var ju en stor grej då. McDonalds var ett mytiskt företag. Man åkte till Stockholm för att äta där, berättar Joakim 40 år senare.
Kompisen Fredrik fyller i:
– Vi hade varit på en fest hos en kompis som fyllde 18 år kvällen innan och det var nog då vi kom på det.
När restaurangen öppnar – som den elfte i Sverige och första i Linköping – står deras kompis Fredrik Björk bakom kassan, det är hans pappas restaurang. Han går också på Berzan.
– Vi blev stammisar sen. Det fanns ju inte så mycket då, bara McDonalds och Sibylla hade öppet sent, säger Joakim.
Fredrik Björk håller med. Så skrattar han och berättar om kompisarnas mest vanliga beställningar.
– Big Mac och äppelpaj. Kanske glass med kolasås också.
Joakim minns att de fick tröjor av Fredrik Björks pappa. Gamla minnen avlöser varandra. Mer än 40 år har passerat sedan den där första dagen. Det är söndag den 20 november när de står där igen. Klockan närmar sig 18 och det är feststämning i lokalen. Strax ska dörrarna stängas för gott.
– Vi har passat på att ha en återförening med Berzangänget här under helgen också. Vi bor i olika delar av landet, så det här var ett bra tillfälle att träffas, säger Fredrik Hennings, som är den enda av de tre som bor kvar i Linköping.
Carina Eriksson, som är vd och äger Linköpings fem McDonaldsrestauranger, berättar att det nu krävs tillgänglighet från båda sidor av byggnaden och bättre åtkomst med bil.
– Mötesplatsen ligger i sig inte helt rätt för oss idag, säger hon i en tidigare intervju.
När klockan slår 18 på söndagkvällen står tre medelålders män vid kassan på McDonalds i centrala Linköping. Joakim, Fredrik och Peter beställer de sista hamburgarna, precis som de en gång beställde de första.
– Det är lite vemodigt så klart, säger Joakim.
Peter fyller i:
– Magiskt också, att vi är sist.
De är ändå överens – stämningen är på topp. Skratt och prat blandas med spontana applåder och köksskrammel. Nyckeln vrids om en sista gång. En era är över. McDonalds har lämnat city.