"Jag trivs otroligt bra med mitt arbete. Jag kan inte se mig själv göra något annat", säger Maude Andersson.
– Jag har alltid velat köra stora fordon, säger bussföraren från Linköping som har kört buss i mer än 20 år.
Det är en relativt varm och solig dag i början av mars när vi träffar bussföraren Maude Andersson. Utanför bussförarnas rastlokaler nära Linköpings resecentrum står hon och väntar. Jag undrar hur jag ska hälsa när vi möts, men Maude sträcker fram handen och presenterar sig med ett stort leende.
Allt började med Maudes dröm om att köra lastbil och det ena ledde till den andra.
– Min dröm var att köra lastbil så jag gick en utbildning för stora fordon, men sedan visade min pappa mig en annons i tidningen i april 2002. Då ringde jag och fick direkt anställning som bussförare. Tanken var att jobba tillfälligt, men jag trivdes så bra att jag blev kvar, säger Maude.
Var kommer intresset för stora fordon ifrån?
– Det har bara funnits. Mina föräldrar var inte alls intresserade av det.
Bussförarbranschen har alltid varit en mansdominerad bransch, speciellt när Maud började. På Nobina, kollektivtrafikföretaget som är Maudes arbetsgivare, jobbar totalt 315 bussförare i Linköping; 295 män och 20 kvinnor. På bolagsnivå är 13,2 procent av de anställda kvinnor.
Hur känns det att ha ett mansdominerat yrke?
– Jag har aldrig brytt mig om det. Jag är ändå uppfostrad på så sätt att man inte gör skillnad på män och kvinnor. Allt som män kan göra kan kvinnor också göra. Jag har det i benmärgen.
I frågan om utmaningar som en kvinna kan möta i ett yrke där majoriteten är män har Maude inget negativt att berätta. Det kan till och med vara uppskattat av resenärer, menar hon.
– Det finns faktiskt folk som tackar för att det varit en kvinnlig förare. Jag känner mig på rätt plats. Jag får någon slags bekräftelse, inte för att jag är en kvinna, utan för att jag gör mitt jobb. Att de tackar för en bra och fin resa är alltid roligt.
"Jag har inga sådana könsrelaterade bekymmer. Folk tycker att det är kul att det finns kvinnliga förare", säger Maude Andersson.
Vilka kör bättre, män eller kvinnor?
– Jag tror faktiskt att vi kvinnor gör det.
Varför då?
– Jag vet inte, men jag tror att vi har en naturlig känsla. Vi kan se risker bättre. Man måste läsa av trafiken som förare och kvinnor är bättre på det. Kvinnor tänker ett steg före. Sedan måste man ändå köra bra. Vi kör ju ändå hundratals människor varje dag. Vi ansvarar för väldigt många liv. Visst går det för fort ibland. Perfekt finns inte, vare sig för män eller kvinnor.
Att det är få kvinnor som jobbar inom denna bransch i jämförelse med män beror på att det är ett fysiskt yrke och att kvinnor kanske föredrar administrativa jobb, menar Maude.
Skulle du rekommendera detta jobb till andra?
– Absolut. Tycker man om att köra och umgås med folk så är detta något. Dock är oregelbundna tider en sak som stör några. Det är väldigt olika arbetstider, från fyra på morgonen och ibland till mitt i natten.
"Är man inte beroende av fasta tider då tycker jag att detta är ett utmärkt jobb", säger Maude Andersson.
Att det kan bli stressigt tycker Maude är den svåraste delen med jobbet.
– Visst kan det vara jobbigt ibland om man ligger lite sent och det är mycket folk och mycket trafik, eller om man vet att en resenär ska hinna med något tåg. Man känner ett visst ansvar.
Svåra resenärer kan också vara en utmaning, men det hjälper att vara kvinna i sådana situationer berättar Maude.
– Det har funnits situationer där någon har varit lite berusad och somnat i bussen. Då måste man ta fram den diplomatiska sidan och vara lite lugn. Där tror jag faktiskt att det kan vara lite fördel att vara kvinna.
Nyligen fick passagerare inte stiga på bussen genom framdörren. Perioden när förarna var isolerade från resenärerna på grund av pandemin var jobbig, uttrycker bussföraren från Linköping.
– Det var jobbigt att sitta bakom skyddet. Man känner sig lite ensam där och tappar kontakten med passagerare.
"Det var tufft faktiskt. Hela situationen var så tråkig bara", säger Maude Andersson om att jobba under pandemin.
Vad är det roligaste med ditt jobb?
– Körningen i sig. Det är kul att köra stora och långa fordon. Sedan är det roligt att möta olika människor. Jag trivs otroligt bra med mitt arbete. Jag kan inte se mig själv göra något annat.
Maudes intresse för att köra stora fordon fördes över till yngsta dottern som också tänker bli bussförare. Hon väntar bara på att fylla 21, åldersgränsen för att köra stora fordon.
Vad ger du din dotter för råd?
– Hon är glad och social redan så jag har inte så mycket att säga till henne. Jag har bara sagt ”kör på!”.
Och hur har det gått med lastbilsdrömmen?
– Det får vara en dröm. När man kör lastbil måste man åka långt bort. Det var kul för 20 år sedan.