En tredjedel av all mat som produceras i världen slängs i stället för att tas tillvara. Matsvinnet sker i hela kedjan från producent till våra matbord, och uppgår enligt FN-organet FAO till svindlande 1,3 miljarder ton mat om året.
Det sker samtidigt som en av framtidens stora utmaningar är att få maten att räcka till världens växande befolkning. Det globala matsvinnet är i högsta grad också ett miljöproblem. Varje ton mat som slängs har producerats i en energikrävande och miljöbelastande process, i Sverige står livsmedelshanteringen för cirka 50 procent av den totala övergödningen och 20-25 procent av den totala klimatpåverkan.
Goda nyheter
Det var de dåliga nyheterna. Här kommer de goda:
Över hela världen har man börjat uppmärksamma problemet med matsvinn och göra något åt det. I fattiga länder försöker man förbättra metoder för lagring av spannmål och ris, eftersom det är där det stora svinnet finns. I den rika delen av världen handlar det framför allt om att bryta slösaktiga vanor hos hushåll, butiker och storkök.
EU-parlamentet har antagit en resolution med målet att halvera matsvinnet inom EU till år 2025. I många länder har man redan startat ambitiösa kampanjer riktade mot hushållen, som till exempel lovefoodhatewaste.com i Storbritannien. Och i Sverige har vi haft kampanjer som mindrematsvinn.nu med inriktning på att minska matsvinnet i offentliga kök.
Behöver inte försaka
Det är för tidigt att redovisa några resultat, men allt tyder på att matsvinn är ett miljöproblem som är förhållandevis lätt att åtgärda, jämfört med till exempel klimatförändringarna.
– Vi kan ju minska matsvinnet radikalt utan att behöva försaka något. Tvärtom, för hushållen är det ju en ekonomisk vinst att inte slänga så mycket mat, säger Cecilia Corin, matkonsult på Hushållningssällskapet.
God koll i Linköping
I Linköping har vi, tack vare gröna påsen, mycket god koll på matsvinnet. Tekniska Verken har genomfört flera plockanalyser där man granskat innehållet i ett antal gröna påsar.
I plockanalysen delar man upp maten i oundvikligt matavfall (till exempel potatisskal och kaffesump) och onödigt avfall (mat som var ätbart när det slängdes).
– Vi får in 8 000 ton matavfall från Linköping per år, och omkring 20 procent av det är onödigt avfall, säger Lars Peterson, avdelningschef på avfall och återvinning på Tekniska Verken.
Det ger ett matsvinn på 1 600 ton per år. Linköpingsborna slänger alltså drygt fyra ton ätbar mat varje dag. Och det ska tilläggas att det är en mycket låg siffra. Enligt nationell statistik från Svenska Miljöemissionsdata, SMED, är matsvinnet från svenska hushåll betydligt högre.
Småhushåll slänger mest
På en punkt är dock alla undersökningar överens. Det är hushållen som är den stora boven i dramat. Småhushåll och yngre människor slänger mest, men skillnaderna är inte så stora. Matsvinnet är stort i nästan alla kök.
Hur har vi svenskar, som bara för några generationer sedan levde i en vardag där man aldrig lät någon mat gå till spillo, gått och blivit så slösaktiga?
– Jag tror att det beror på flera saker. Mat har blivit förhållandevis billigt, på 70-talet lade hushållen 30 procent av sin inkomst på mat, i dag är det under 15 procent, säger Cecilia Corin, matkonsult på Hushållningssällskapet.
– Det gör att många svenskar kan slänga mat som blivit över och köpa ny utan att utgiften märks.
Planerar dåligt
Det handlar också om ett ökat avstånd mellan matproduktion och matbord.
– Vi har inte sett vetet skördas, vi har inte varit med när brödet bakas. Hade vi det så skulle vi nog inte ha lika lätt att slänga bort det, fortsätter Cecilia Corin.
Mycket mat slängs för att vi planerar dåligt. Vi storhandlar och planerar för sex måltider, men så ändras planerna och vi äter två måltider någon annanstans. Mat blir kvar i kylskåpet, och när datumet är passerat slängs maten.
– Missförstånden kring vad bäst-före-datum och sista förbrukningsdag egentligen står för är ett stort problem. Mat drabbas inte av sudden death samma dag som datumet är passerat. Vi måste bli bättre på att lukta, smaka och bedöma själva, säger Cecilia Corin.