I en stor gryta lägger du några nävar GI-metod, lika många LCHF-modeller, krydda med några droppar atkins-råd. Plocka därefter i en liten rawfood-trend, samma mängd stenålderstrend och några skedar frukterianidéer. Släng ner några nävar vegetarian- och veganövertygelse. Som lök på laxen ska du sedan ha en i rejäl dos miljötänk. Den som vill ha lite sting i grytan kan ta en knivsudd fettdiskussion. Men OBS ! Ta det försiktigt. Kokar lätt över om man överdoserar.
Under tiden som detta kokar ihop kan du alltid slänga ett getöga åt kostcirkeln, matcirkeln eller om det nu var kostpyramiden den kallas? Strunt samma, nu är det ju ändå tallriksmodellen som gäller. Eller?
Till dessert, servera en kula av vardera flygvärdinnediet, grapefruktdiet och kaffediet. Pudra över lite bantningspulver i valfri smak.
Voila! Middagen är serverad.
Eller inte.
Hjälp!!!!!
Att laga mat i dag har blivit ett evigt kryssande mellan näringsämnen, råd och trender. Inte undra på att orken tar slut. Själv har jag lagat ett oändligt antal måltider och har på sistone känt att jag håller på att ta slut. Kraven synes mig snart övermäktiga. Att dag efter dag hitta nyttig mat som inte är för dyr och dessutom miljöriktig, det kan knäcka även den ivrigaste. Inköpsrundorna förvandlas till evighetslånga expeditioner, det tar ju tid att läsa innehållsdeklarationer och vid fiskdisken utspinner sig alltid samma diskussion.
Jag: Kolla märkningen.
En mig närstående: Men du, fisken som ligger här är ju redan död.
När matinköpen är avklarade är jag så trött att det händer att jag bara river åt mig en påse godis och häller i mig. Med diverse livsfarliga färgämnen och ingredienser jag inte vill veta något om. Ologiskt är bara förnamnet.
Maten som religion
Mat har blivit så mycket mer än något vi måste för vår överlevnad. Maten tjänar som tröst, belöning och underhållning. För somliga blir den nästan en religion, den definierar den du är.
När det handlar om vår beredvillighet att ta till oss råd och trender tycker Gunilla Linderberg, dietist och kostföreläsare i Linköping, att det varierar.
- En del vill ha tydligheten som många kostråd och dieter förespråkar. De tycker om att veta att så här är det. Andra blir skeptiska till tvärsäkra råd om vad och hur man ska äta.
Själv känner hon att det blir - med den forskning som bedrivs om mat - allt svårare att dra bestämda slutsatser.
Vem vet, kanske är det till slut SF-dieten, Sunt Förnuft, som är lösningen?
Vi äter ihjäl oss
I dag är det fler som äter ihjäl sig än som svälter. I Sverige är elva procent av kvinnorna och nästan femton procent av männen sjuklig feta. I vårt granland Norge är siffrorna ännu högre, och i USA är nästan fyrtio procent av befolkningen sjukligt feta. Trots råden om hur vi ska äta och trots att bantningsindustrin tjänar miljarder på att sälja drömmar.
För egentligen - handen på hjärtat - vet ju de flesta av oss att det inte går att äta mer än man gör av med.
Så enkel och så tråkig kan sanningen vara.
I början av sommaren kom Livsmedelsverket med nya rekommendationer. Det visade sig inte vara så mycket nytt. Vi har hört allt förr. Minska på fett, öka på det gröna och undvik godis och läsk. I dagarna har samma myndighet presenterat en kartläggning om hur svenskarna äter och konstaterar att vi fortfarande äter för mycket socker och för mycket fett.
Trots att vi vet.
Professorn och fetmaforskaren vid Karolinska institutet Stephan Rössner, konstaterar också att näringsrekommendationer inte är någon kioskvältare. Vi har hört det mesta förut.
Folk hoppas på revolutionerande rön, men tyvärr gamla sanningar tycks hålla, konstaterar han.
Alla larmen som kommer, förvirrar inte det folk?
- Jag skulle säga att det är ditt och dina kollegers fel. Ni hittar på olika skitrubriker för att sälja lösnummer och ökar folks ångest för att de har sjukdomar som de inte märker. Eller så utlovas bot mot åkommor genom att stå på händer och käka likörpastiller.
Vardagsmaten är problemet
I dag vill många leva sunt, klimatsmart och miljövänligt. Vi har mängder med kokböcker, matlagningsprogrammen avlöser varandra och köket har blivit nya statusprylen. Mest använt till helgen, dock. Det tycks vara med matlagning som med tidningsläsning. Så lite som möjligt i veckorna, men till helgen...
Tråkigt eftersom vardagarna är så många fler.
Förhållningssättet till mat har mycket att göra med kunskap. Men inte bara, konstaterar Stephan Rössner.
- Jag har arbetat med några av Sveriges tjockaste patienter och flera av dem hade jag kunnat använda som lärare i näringslära, säger han.
På andra håll är däremot kunskapsbristen enorm.
-- Många av de tjocka unga männen hade inte en susning när det kom till mat. De tankade kalorier. Det skulle gå fort att bli mätt.
Att vilja och kunna laga mat - de flesta som är läskunniga kan faktiskt läsa ett recept - är förstås viktigt om man vill slippa vara hänvisad till mat som tillverkats i stora fabriker. En äldre generation kvinnor kunde laga mat av allt. Den kunskapen är inte lika spridd i dag.
Bristande planeringstalang
Traditionellt har matlagning i hemmet varit ett kvinnogöra. I dag förvärvsarbetar 70 procent av alla kvinnor och det finns inte längre samma tid. Trots att männen, glädjande nog, tagit plats bakom grytorna är vardagstiden knapp. Maten ska gå lätt - och snabbt - att laga.
Det som verkligen saknas i dag, enligt Stephan Rössner, är talang för planering.
- Vi måste ta till oss att mycket egentligen är väldigt lätt att laga. Långkok är jobbigt, sägs det. Men det tar några sekunder att slänga ner saker i en gryta och ingen tvingar dej att stå bredvid och titta när den kokar.
Fotnot: www.iaso.org Här finns uppgifter på sjuklig fetma i världen