Dipmixer är ofta fulla av socker, men enkla att göra själv, enligt Ann Fernholm. (Se recept).
Människokroppen är ett sinnrikt maskineri. Men trots att vi vet hur det bäst ska smörjas har vi aldrig matat det med så mycket skräp som idag.
Det gör vetenskapsjournalisten Ann Fernholm, uppvuxen i Linköping, förbannad.
– Livsmedelsindustrin lurar oss med vilseledande marknadsföring och vi köper deras skräp till hutlösa priser, säger Ann som skrivit boken "Fejkmaten".
Med sina lika delar trevliga ("Kära livsmedelsproducenter!") och ironiska mejl är hon en nagel i ögat på många tillverkare.
Inte sällan får hon rätt och producenterna tvingas byta namn på sina produkter – eller förändra innehållet.
Men allt började med en grillrub i hemstaden Linköping 2017. Normalt gör Ann sin egen kryddmix att gnida in köttet med, men nu behövde hon köpa en färdig.
– Kilopriset för ruben, som mestadels innehöll salt och socker, var 350 kronor. Idag är det 450.
Det resulterade i hennes första mejl av det här slaget, till Santa Maria:
"Jag måste beundra er för ert sinne för affärer. Detta är smått genialt. Ni gör en kryddblandning där en tredjedel utgörs av socker, som kostar tre kronor, och sedan säljer ni det för hundra gånger pengarna."
Hon tar upp flera av företagets produkter och avslutar mejlet med:
"Är ledsen om detta blev långrandigt. Innan jag avslutar vill jag bara säga att jag saknar en del i ert Tex Mexsortiment: själva köttfärsen. Kan man inte tillverka den av vatten, socker och modifierad stärkelse?"
Nu fick Ann Fernholm blodad tand.
"Frukt ÄR nyttigt, men inte när du tar bort alla fibrer. Hel frukt mättar, det gör inte juicekoncentrat."
Du säger att språket har förlorat sin betydelse i matbutiken. Hur?
– Det handlar om "grovt" bröd som inte är grovt, "gröt" som inte innehåller gröt, "naturgodis" som inte är ett dugg naturligt, vit choklad som kallas "yoghurt", "guacamole" med 1,5 procent avokado och en massa annat.
Grötklämmisar har blivit oerhört populärt.
– Självklart, de är väldigt praktiska, men det som marknadsförs som "gröt" innehåller mestadels ett juicesötat fruktmos. Det är fel att kalla det gröt.
Förutom att klämmisarna blivit ett slags napp för många småbarn – som ger dem stora doser sött fruktmos – finns det fler problem med dem.
– Små barn behöver lära sig att tugga och svälja. Det är en jätteviktig del av utvecklingen, säger Ann samtidigt som hon tar tag i ett paket småkakor för bebisar från 10 månader.
– På de här stod det tidigare "no junk, promise". Det var helt galet, men det har de fått ta bort.
Grötklämmisar har blivit ett slags napp för många småbarn – som ger dem stora doser sött fruktmos. "Fruktjuicekoncentrat är lika sött som sirap", säger Ann.
Vad är problemet med fruktsjuicekoncentrat?
– Att man tagit bort fruktens mättande fibrer. Dessutom förstörs värmekänsliga vitaminer i processen. Kvar blir sockret. Ett juicekoncentrat är lika sött som sirap. Frukt ÄR nyttigt, men inte när du tar bort alla fibrer. Hel frukt mättar, det gör inte juicekoncentrat.
– Den senaste forskningen visar att juice bidrar till människors övervikt.
Men fruktsocker är väl i alla fall bättre än vanligt vitt socker?
– Det är förvirrande att det heter ”fruktsocker”, för fruktsocker finns även i vanligt vitt socker. Socker är okej i form av hel frukt eller torkad frukt, där fibrerna är bevarade, men när man renframställer socker får vi lätt i oss mycket mer än kroppen tål.
– Samma sak gäller stärkelse. Det är bra energi för våra muskler, men vi ska äta det som en del av en naturlig råvara. Renframställd stärkelse och maltodextrin (som är nedbruten stärkelse) har blivit ett billigt byggmaterial för fejkmat. Det fyller ut mängder av olika livsmedel.
Råvaror du tycker synd om?
– Vete, majs och potatis. Industrin har börjat se dessa råvaror som ett slags gruva som de kan extrahera diverse användbara ämnen från, exempelvis stärkelse. Sedan omvandlar de stärkelsen till saker som maltodextrin, druvsocker, glukossirap och glukos-fruktossirap. Det används sedan i mängder av livsmedel, eller så blir det till godis, glass eller efterrätter.
"Med yoghurt" fick bytas till "med yoghurtsmak" sedan Ann Fernholm påpekat att riktig yoghurt inte håller sig i rumstemperatur.
Livsmedelsbranschen säger att de "förädlar" råvarorna.
– Dessa förädlingsprinciper grundar sig i princip aldrig på kroppens behov, utan på att företagen ska tjäna så mycket pengar som möjligt. Grovt tillyxat kan man säga att producenterna gör människoföda av energin i råvarorna, resten blir till nyttigt djurfoder.
Du säger ultraprocessad mat. Förklara.
– Tänk dig att en plastikkirurg har satt kniven i de ursprungliga råvarorna och gett dem ett helt nytt ansikte. De mals sönder, fraktioneras och filtreras till sina minsta beståndsdelar. Sedan blandar man dem med förtjockningsmedel, aromer och färgämnen, och skapar nya, konstgjorda och ofta väldigt hållbara livsmedel.
Du vill införa ett nytt begrepp i matdebatten.
– Det har talats väldigt mycket om tillsatser, som E-nummer. Men alla E-nummer är verkligen inte av ondo. Ska vi minska matsvinnet behöver vi använda exempelvis vissa konserveringsmedel. Men vi behöver nu fokusera på frånsatserna, det nyttiga och bra i en råvara som försvinner när den ultraprocessas.
– Det mest uppenbara problemet med den ultraprocessade maten är att den inte gör oss mätta, så att vi måste äta allt mer.
Ann Fernholms matengagemang började när hon skulle köpa en färdig grillrub och upptäckte att den innehöll mest socker och salt, till ett kilopris på 350 kronor. Idag är kilopriset 450 kronor.
De svenska hushållen lägger 12,5 procent av disponibla inkomsten på livsmedel. Det är vid en internationell jämförelse väldigt lite.
En sockerskatt har diskuterats flitigt. Ann Fernholm är för en sådan.
– Absolut, men det krävs andra insatser också. Idag är smågodis sju gånger billigare per kalori än morötter, säger Ann medan vi tar oss från grönsaksdisken till den sockerstinna babymatsavdelningen.
Hur går man till väga om man vill anmäla en produkt för vilseledande marknadsföring?
– Om vi som konsumenter anser att ett livsmedel är vilseledande, ska vi i dagsläget ta reda på vilket företag som marknadsför det. Sedan anmäler vi det till kommunen där företaget har sitt huvudkontor. Där finns kommunala livsmedelsinspektörer som ska granska att det som säljs följer lagstiftningen.
– Men det här systemet fungerar inte. Jag har anmält varor som funnits på hyllorna i tiotals år, som visat sig vara vilseledande. Systemet kan ju inte bygga på att vi som konsumenter ska anmäla felaktigheter. I stället borde det finnas en central myndighet som godkänner alla livsmedel innan de får marknadsföras.
"Grovt" bröd som inte är grovt, "gröt" som inte innehåller gröt, "naturgodis" som inte är ett dugg naturligt, vit choklad som kallas "yoghurt" . . .
Hur ska man tänka i affären?
– Läs innehållsförteckningen. Det som står först är det som produkten procentuellt består mest av. Av de 100 vanligaste ingredienserna i våra livsmedel är salt den vanligaste och socker den näst vanligaste. Aningen längre ned på listan kommer druvsocker och glukossirap. Även det socker.
– Även om du inte ska vara livrädd för E-nummer så är det en måttstock att välja livsmedel med korta innehållsförteckningar. Köp ägg, kött, fisk, grönsaker, nötter, frön och kryddor. Laga mat från grunden, av naturliga råvaror. Då får du med de vitaminer och mineraler som vårt maskineri behöver.
– Lär dig laga mat helt enkelt, och njut av den.
Undvika alla halv- och helfabrikat?
– Nej, det finns många bra halvfabrikat och om det är en gnutta druvsocker i köttbullarna spelar det ingen roll. Det viktiga är att större delen av råvarorna i produkterna är naturliga.
– Och så vill jag höja ett varningens finger för glutenfria produkter. Det finns många bra glutenfria mjölsorter som bovete och teff, men mycket glutenfritt görs i dagsläget av ren stärkelse.
"Läs innehållsförteckningen och kolla om de ursprungliga ingredienserna i exempelvis en sås över huvud taget finns kvar".
Finns det även vegetariska produkter som är dåliga?
– Absolut. En vegokorv gjord av potatisstärkelse, rapsolja, aromer, lite ärtprotein och förtjockningsmedel innehåller väldigt lite näring, även om den ser ut som en vanlig korv.
– Ett annat exempel är den näringsfattiga vegoosten gjord på kokosfett, stärkelse och aromer. Men det finns också bra vegomat, som färdiggjorda bönbollar gjorda på riktiga råvaror.
Vegomat är i alla fall bra för klimatet . . .
– Om det tvistar de lärde. Den moderna vegomaten skapar i alla fall en massa restprodukter, som i dagsläget blir till djurfoder.
I sin bok Fejkmaten fokuserar Ann Fernholm på "frånsatser". Det viss säga allt nyttigt och bra som försvinner när råvaror ultraprocessas.
Naturdietspulver utan en enda naturlig ingrediens. Kantarellsoppa med mer salt än kantareller. Bärprodukter som aldrig sett ett riktigt bär. Frukt som inte är frukt.
Att gå med Ann Fernholm i en mataffär är som att vara på promenad med en slipad spårhund.
Ideligen stannar hon. Läsglasögonen åker ned från pannan. Hon har hittat ännu en misstänkt produkt, ännu en lång innehållsförteckning att plöja. Ännu en vara att dissekera.
– Här syns en bild av ett päron på framsidan. De skriver "smak av päron och vanilj", men det innehåller bara socker och aromer.
– Kolla den här teriyakisåsen. Den är 3,5 gånger sötare än läsk. Trots det kallas den "original", som om japanerna nånsin lagat mat på det sättet.
– Här har vi en "blåbärsbar", som är helt fri från blåbär. Och "naturgodis" med "yoghurt" som i själva verket är vit choklad med en gnutta yoghurtpulver i.
– Titta på den här "vaniljsåsen". Den är gul, men innehåller inte ett spår av äggula, utan den har färgats.
"Livsmedelsindustrin lurar oss med vilseledande marknadsföring och vi köper deras skräp till hutlösa priser", säger Ann som skrivit boken "Fejkmaten".
Den fjärde vanligaste ingrediensen i mat är aromer som ska dölja att det inte finns riktiga råvaror i produkten. Som guacamolen med 1,5 procent avokado, men som ändå smakar avokado.
I ett av alla sina rappa och försåtliga mejl till livsmedelsproducenter skriver Ann Fernholm:
"Behövs verkligen de där enstaka procenten av riktiga råvaror i era produkter? Kan ni förbättra lönsamheten om ni istället kör fullt ut på aromer? Helst hade man ju velat koka soppa på en spik och sedan sälja för några hundra kronor kilot. Vem vet, om ni anställer en riktigt skicklig livsmedelstekniker kanske det går?"
Hur känns det att skriva så?
– Ha ha. Som att utdela en trevlig rak höger.