Tillsammans med hustru Karin Eklund och deras mångåriga partner Ann-Catrin Måbäck är det en inarbetad trio som nu skriver ett nytt restaurangkapitel. Från 1 augusti är de ägare till såväl restaurang Albatross på Linköpings flygplats som Läkarsällskapets festvåning.
Helmut Kuhn och Walter Elfinger har drivit flygplatsens restaurang Albatross ända sedan starten på 80-talet.
– De har blivit världsberömda i hela Östergötland för sin raggmunk och Västerlösaschnitzel. Många har åkt långväga för deras goda mat, därför infann sig vissa orosmoln när paret nu med ålderns rätt ska dra sig tillbaka, säger Camilla Lejon, vd på Linköpings City Airport.
Med Fredrik Eklund som ny förstepilot på Albatross är oron bortblåst.
– Det känns fantastiskt roligt och spännande. Nu vet vi att standarden kommer att upprätthållas. Ja, frågan är om inte Albatross kan bli Flygsveriges bästa lunchrestaurang, säger hon.
Fredrik Eklund och hans två kompanjoner är fulla av tillförsikt.
– Vi känner Helmut Kuhn och Walter Elfinger, vet hur de arbetat, och de slutar verkligen med flaggan i topp. Vi får ta över den underbara personalen också, säger Fredrik Eklund.
Steget från anrika Tjällmo Gästgiveri och Göta Hotell till lunchrestaurang på en flygplats känns långt . . .
– Nej då. Ambitionen för Albatross är mycket högt ställda. Vi ska ha dels bricklunch med 100 platser, dels affärslunch med à la carte för 30–40 gäster. Under juli renoverar vi lokalerna. I Läkarvillan, med sin gamla stadshotellkaraktär, ska vi fortsätta med Götamaten vi prisats för.
Så ert julbord byter bara lokal?
– Precis. Till Linköpings bästa festvåning där vi satsar på att ha fullt varenda helg, med bröllop och jämna födelsedagar. Och efter julbordet kan gästerna gå ut på stan i Linköping, istället för på nattklubb i Borensberg, ha ha.
Vad är ledorden för maten i Albatross?
– Medvetet och hållbart. Det finns mängder av "alternativgrönsaker" som ratas på grund av "fel" utseende och som används till utfodring av vildsvin. Dem ska vi ta tillvara och göra arbetade sallader av. Därutöver ska klassiska lunchrätter, som raggmunk, varvas med mat av mer internationellt snitt. Vi är ju ändå på en flygplats, som dessutom ska växa.
Och svinnet?
– Det ska vara minimalt. I stället för att ha frysar fulla med rester kör vi rätterna tills de tar slut.
Var det sentimentalt att lämna Göta Hotell efter alla år?
– Nej, vi hade gjort vårt där och fick under flera år utnämningen "Östergötlands bästa restaurang". Vi lämnade utan bitterhet.
Kommer du och Karin att kunna ta det lite lugnare nu?
– Det skulle man ju kunna tro, en dagrestaurang i stället för en kvällsdito. Men med våra ambitioner med Läkarvillan ser det inte så ut. Det gör inget. Vi vet ändå inte hur man gör när man har ledigt och älskar ju det här.