Mark Henriksson är en kattälskare av rang och utan de två egna hade pandemin varit outhärdlig. Här med Linksys (husse är även datanörd) i famnen.
Mark är 54 år, bor i Motala och jobbar som systemförvaltare inom Region Östergötland. Han har tidigare varit gift, men är numera singel och en van aktör på i huvudsak dejtingsajten Happypancake.
– Först tänkte jag att gratissajterna var mer oseriösa, sedan upptäckte jag att det är samma personer som är på alla plattformar. Dejtingapparna har jag aldrig provat, jag vill sitta framför en rejäl skärm när jag chattar, inte göra det via mobilen.
Hur har ditt liv förändrats?
– Från att jag gått på dejter då och då har jag under pandemin i princip bara träffat min bror. Jag har hela tiden jobbat hemifrån, enda gången jag lämnar hemmet är när jag ska handla.
Mark stör sig på människors respektlöshet inför de rekommendationer som finns. I mataffären säger han ibland till människor som inte håller tillräckligt avstånd, även om han tycker att det egentligen är personalens uppgift.
Dejtandet har helt gått i stå. Och visst har det förändrat tillvaron radikalt, tycker Mark.
– Om man redan före pandemin ogillade att hänga på krogen och dricka alkohol, så blev dejtinglivet ännu svårare under pandemin. Nu är jag ju exkluderad från i princip alla miljöer och kan inte ens träffa en okänd människa för en kopp kaffe.
– Man har inte kunnat knyta några nya kontakter alls, åtminstone inte i verkliga livet och det är det som intresserar mig, även om jag gillar att också uttrycka mig i skrift. Men det är först vid ett fysiskt möte som bitarna faller på plats och man känner om det finns någon potential.
Om kärlek inte uppstår, så kan vänskap göra det.
– Jag har ett par sådana exempel, kvinnor jag blivit bra vän med.
Pratas det för lite om singelliv under pandemin?
– Ja, det tycker jag. Mest har det handlat om ensamma gamla människor. Pandemin har inneburit så oerhört stora förändringar även för många unga ensamboende. Jag har vänner som är psykologer och de vittnar om att såväl missbruk som psykisk ohälsa har skjutit i höjden.
Vad har räddat dig?
– Mina två katter! Det är dem jag pratar med och utan dem hade tillvaron varit outhärdlig.
Vad längtar du mest efter?
– Dels laga trerätters herrmiddagar, dels gå på dejt och dricka en kopp kaffe med en okänd kvinna. Jag har några på gång som jag skrivit med. Jag blir som en 14-åring och älskar den där förväntan, det där pirret. Det är som en spännande resa. Man vet aldrig vad som ska hända.